Spanskan är världens näst största språk, men här i Sverige räknas det självklart och komiskt nog som ett minoritetsspråk. Litteraturen från Spanien och Latinamerika är minoritetslitteratur, utvald och förmedlad av olika instanser såsom översättare, förlag, kritiker och bokhandlare. På bokmässans seminarium ”Finns den på svenska?” i torsdags var det översättarna som fick ordet. Kerstin Cardelús och Hanna Axén såg nyktert på saken med den ganska uselt representerade spanskspråkiga litteraturen i Sverige. Förra året översattes 36 titlar från nederländska och 26 från spanska, meddelade Cardelús. Senaste gången en bok på katalanska översattes till svenska var 1996.
En sammanfattning av konjunkturen: På 1940-talet var Lorca, därefter inte så mycket. Så kom fyrbåken Gabriel Garcia Márques med den latinamerikanska magiska realismen på 1980-talet och därefter hände återigen inte så mycket. Den post-magiska realismen och rörelser som till exempel det ungmexikanska ”Crack-manifestet” har inte fått något fäste. Kanske, menade översättarna, kan de åldrade förlagsredaktörernas fastlåsning vid etniskt kodade Márquez-skrönor ha något att göra med den saken. Inga protester hördes i auditoriet.