I Lunagallerian i Södertälje cent­rum ligger en mystisk butik. En trappa upp, alldeles intill biblioteket säljs vakuum på flaska, antigravitation på burk, raketbränsle och skönhetsprodukter som Grön utan sol. På anslagstavlan vid disken ­efterlyses teleporteringsapparater och en bortsprungen Harff, en decimeter lång och bara ett ton tung. I ett ställ står glasögon som passar den med ett centralt placerat öga och i en korg ligger färgglada fingervantar med plats för endast fyra, väldigt, väldigt långa fingrar.

Här handlar ingen människa. Om man inte ska till månen förstås. Utomjordingar däremot, fyndar mer än gärna ett svart hål eller två. Även Christer Fuglesang låter hälsa att han ser fram emot att besöka butiken så fort han får tillfälle. Men vad många inte vet, inte ens utomjordingarna, är att butiken döljer en hemlighet. Säger man det magiska ordet öppnas dörren till berättandets magiska värld.

– Inom ett år kommer Södertälje bli Sveriges mest författartäta kommun, säger författaren Dilsa Demirbag-Sten. Det är bland andra hon som ligger bakom Berättarministeriet, ett nystartat barn- och ungdomsprojekt som ska uppmuntra den kreativa sidan hos Södertäljes elever.

Efter att klassen har klurat ut vilket det magiska ordet är, öppnas en dörr. I ett stort ljust rum med himmelsblått golv och ljusa möbler hänger färgglada kuddar i udda tyger på ena väggen. Alla får ta var sin kudde och sätta sig ner på träbänkarna för att lyssna. Här börjar resan.

– Tillsammans skapar eleverna början på en berättelse ihop med volontärer som dagligen finns på plats. De får blunda och rösta på vilka karaktärer som ska ingå i historien. När historien tagit form avbryts den på ett spännande sätt, som en cliffhanger. Resten är upp till var och en att fantisera ihop, förklarar Anja Wallin, verksamhetsansvarig på Berättarministeriet i Södertälje.

Med stöd av de vuxna som hjälper till utvecklar varje elev sin egen berättelse, på sina egna villkor. Rättstavning och grammatik är inte i fokus. Det viktigaste är att fantasin får flöda fritt. Men berättelserna stannar inte på papperet. Några av barnens berättelser kommer att ges ut av ett förlag och böckerna kommer att säljas i bokhandeln.

– All vinst går tillbaka hit och kommer att användas för att utveckla verksamheten. Genom att komma hit bidrar alltså barnen själva till att projektet överlever, säger Dilsa Demirbag-Sten.

– Alla texter kommer också att publiceras på hemsidan.

Eftersom projektet bygger på ideellt engagemang rekryteras volontärer nu flitigt. En av de som har engagerat sig är Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska Akademien. En annan är ståuppkomikern Özz Nujen.

– När jag berättar saker kör jag alltid från hjärtat. Och jag gör bara saker som jag själv tycker är roliga och viktiga. Det vill jag också förmå barnen att göra. Det är när man kan berätta och få ner något i tal och skrift som man kan förändra. Kan man inte sätta ord på saker kan det leda till frustration som sedan tar sig uttryck i grejer som kanske inte alltid är så bra, säger han.

Att det första Berättarministeriet ligger just i Södertälje är ingen slump. Kommunen var snabb att ta kontakt när de fick höra talas om projektet.

– I Stockholm finns det redan så mycket för barnen att göra. Vi behövs mer här, säger Dilsa Demirbag-Sten och berättar att det är fler ministerier på gång. Men inte på vilka ställen som helst.

– Vi kommer uteslutande jobba med kommuner där arbetslösheten är hög. Det kommer också alltid att vara kostnadsfritt.

Många har engagerat sig i Berättarministeriet. Men varför är barns berättande så viktigt?

– Alla människor är berättare. Det är viktigt att vi känner att folk lyssnar och bryr sig. Om vi kan visa för barnen tidigt att vi gör det så blir de lite starkare och lite mer förberedda på att möta de motgångar som väntar dem i livet. Och det lilla kan göra mycket.