Klockan var exakt ett när Peter Englund öppnade dörren till Börssalen och tillkännagav att Herta Müller får årets Nobelpris i litteratur för att hon "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap".
- Det är en otrolig ära att ha fått priset. Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant, sade Hertha Müller till sin förläggare efter att hon fått beskedet.
Hon var under torsdagen i Stuttgart. Men begav sig på eftermiddagen till Berlin, för att hålla en presskonferens på kvällen.
Peter Englund beskriver Müller som en säregen och kraftfull författare.
– Det finns en fruktansvärd kraft i det hon skriver. Hon har en säregen stil. Man läser en halv sida och förstår att detta är skrivet av Herta Müller. Hon har mycket att berätta om hur det är att vara främling i det egna landet, inför det egna språket och inför sin familj, säger Englund.
Herta Müller själv reagerade med stor förvåning när hon fick beskedet om priset.
– Jag tror det inte. Jag kan inte tro det. Jag förtjänar det inte. Jag är överväldigad, säger hon till SVT.
Müller föddes 1953 i byn Nitzkydorf i det rumänska Banatdistriktet och tillhörde den tyska minoriteten i landet. Hon studerade germanistik och rumänsk litteratur vid universitetet i Timisoara och blev en del av ”Aktionsgruppe Banat” – en grupp bestående av rumänsk-tyska skribenter som kämpade för uttrycksfrihet under Ceausescudiktaturen.
Müller debuterade några år efter avslutade studier med novellsamlingen ”Niederungen”. Hon fick dock problem med censorerna och verket publicerades inte förrän 1982 och då i en modifierad form. Två år senare kom "Drückender Tango" där Müller i två verk skildrar hyckleriet i den lilla byn och förtrycket av alla slags nonkonformister. Hon säger att skrivandet sker av nödvändighet.
– För att skrivandet gör världen mer begriplig. Jag har aldrig skrivit för att jag ville bli författare, sa Herta Müller i en intervju med DN från 2005.
1987 gick Herta Müller i exil i Västtyskland tillsammans med sin dåvarande make. Detta efter att hennes böcker förbjudits i hemlandet och hon dessutom fått sparken från sitt jobb. I Tyskland fick hon arbete som lärare och 1995 blev hon ledamot av Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung. Hon bor i Berlin.
Själva fonden för Herta Müllers författarskap är hennes erfarenheter av att leva i en tysk minoritet i skuggan av Ceauşescus hårdföra regim.
– Jag väljer inte teman, de söker upp mig. Om man inte känner så behöver man inte skriva. Det finns ju tillräckligt med böcker, sa Herta Müller i en tidigare intervju.
Sedan landsflykten har hennes författarskap i stor utsträckning handlat om problemen med att flytta västerut och den rotlöshet och det utanförskap som ofta plågar den som lever i exil. Detta skildras i "Resande på ett ben" från 1989 och även i essäsamlingen "Eine warme Kartoffel ist ein warmes Bett" som gavs ut 1992.
2005 gav Herta Müller ut essäsamlingen "Kungen bugar och dödar". I nio essäer om livet i förtryckets Rumänien berättar Müller om exilen i Tyskland och beskriver ingående sitt förhållande till språket, hur det var att växa upp i den tyskspråkiga minoriteten och diktaturens påverkan på orden. I en tidigare intervju i DN förnekar hon dock att språket som sådant skulle vara av större vikt för henne.
– Jag litar inte på språket, eftersom jag har upplevt att man kan göra allt med det som man kan göra med människan. Språk kan göra stor skada, säger hon.
"Kungen bugar och dödar" fick strålande recensioner och ledde till att Müller på allvar började nämnas i Nobelprissammanhang.
Samma dag som det blev känt att Herta Müller kommer att få motta Nobelpriset i litteratur den 10 december recenserades hennes senaste verk "Atemschaukel" i DN. Den handlar om poeten och landsmannen Oskar Pastior och det liv han under fem år tvingades leva i ett läger i Gulag. Enligt kritikern Steve Sem-Sandberg har ingen roman han tidigare läst av henne gjort ett så starkt intryck.
Herta Müller finns översatt till 20 språk. Här kan du testa dina kunskaper om författarinnan.