Det finns ett fotografi av Sofi Oksanen där hon med sin svartlila goth-rockarfrisyr hälsar på Finlands president Tarja Halonen under en mottagning i statschefens palats. Halonen håller Oksanens hand med båda sina händer, som om hon var rädd att författaren skulle slita sig loss och ställa till med skandal. Man förstår om presidenten är skraj.

- Ja, jag är en politisk författare, hur skulle jag kunna vara något annat? säger Oksanen på en svajig telefonlinje från Helsingfors där hon bor.

- Jag tar upp frågor som jag anser vara avgörande och som belysts för dåligt här hemma eller kanske inte alls.

I somras skapade hon rubriker efter att hon fått se sin inbjudan till en poesiuppläsningskväll på finska konsulatet i S:t Petersburg indragen. Den officiella förklaringen var att hon inte platsade eftersom hon inte är poet. Men bakom kulisserna anades diplomatiska turer av kalla kriget-klass.

- Plötsligt fick PEN-klubben, som är medarrangör, veta att jag inte kunde delta eftersom Ryssland skulle bli "förargat" om jag dök upp.

Varför då?

- Jag vet inte riktigt. Det kan ha att göra med att jag skrivit flera kritiska krönikor i finska dagstidningar om till exempel bristen på yttrandefrihet i dagens Ryssland.

- Och så handlar ju min senaste roman på finska, "Puhdistus", om Sovjets ockupation av Estland under kommunisttiden.

Pappan är finländare, mamman estniska och Sofi Oksanen ser Estland som sitt andra hemland. Förra romanen på svenska heter "Stalins kossor" och handlar också om den sovjetiska närvaron i Estland, och skräcken den orsakade där. Men den är också en detaljrik, feministiskt ilsken skildring av en ung kvinnas svåra ätstörningsproblem. Allt med skildringar av personöden i en släkt med stora likheter med hennes egen.

- Jag skriver "autofiktion", säger hon, blandar alltså fiktion med min självbiografi.

I sin nya roman på svenska verkar hon ha släppt greppet om det politiska förflutna för ett tag. Den heter "Baby Jane" efter en gammal film med Bette Davis, utspelar sig delvis nattetid i den finska huvudstaden och rivstartar så här:

"Piki var helt klart stans coolaste flata när jag som ung flicka kom till Helsingfors och var helt oerfaren i fråga om kvinnor. Piki var tio år äldre än jag och ... hade avverkat alla bardiskar i de numera nedlagda gaybarerna och fläckat dem än med kullslagna ölglas, än med sina egna spyor, än med näsblodet från någon uppkäftig ärkeflata."

Kvinnorna i boken försörjer sig på att sälja begagnade trosor och strumpbyxor till finska män. Innan- boken är slut har knivar dragits, blod flutit och berättarjaget hamnat bakom lås och bom.

Oksanen säger att hon ville skriva en bok om homosexuella som inte liknade den "gamla vanliga komma ut-berättelsen", utan en som visade att det också inom gaysfären finns saker och problem som inte är så vackra.

- Jag trodde att Finland var berett på en sådan bok, men där hade jag fel. Många har undrat varför den måste vara så våldsam, kritiserat den för det på ett sätt som man inte skulle göra om den handlat om ett heterosexuellt förhållande.

- Men den är också en kärlekshistoria, förstås.

Under våldet och förnedringen i "Baby Jane" finns också en annan sorts tragik. Att huvudpersonerna i boken inte arbetar som andra beror på att de lider av svår psykisk ohälsa. Och därför barrikaderar sig från omvärlden på grund av ständiga panikattacker.

- Jag själv lider inte av paniksyndrom, men nästan alla jag känner gör eller har gjort det, jag ser det som en metafor för de homosexuellas situation i Finland i dag, säger hon.

Samtidigt tycks bokens berättare, som är bisexuell, inte höra hemma heller hos de homosexuella utan på ett sätt stötas ut också där.

- Ja, säger hon, min roman handlar också om att det finns grupper som gayvärlden inte bryr sig om.

Sofi Oksanen har också skrivit dramatik med gästspel på Dramatens Elverket i våras, och skriver just nu på en musikal som heter "High -heels" och "handlar om hur det är att vara kvinna i Finland".

Att hon blivit en politiskt maktfaktor att räkna med visade sig efter att finska konsulatet plötsligt bjöd tillbaka henne till den där poesi-aftonen, som ska hållas i december. Om bara visumet blir ordnat kommer hon att resa dit.