Abstrus (obestämd, otydlig) (Peter Lundberg)
Ack (Lindberg)
Ackuschörska (barnmorska) (Stina Lundström)
Adekvat (Martin Jönsson, Kerstin Olsson)
Adventskalender (i stället för julkalender) (Berndt Kockum)
Afton (Sara Scharin)
Aftonvard (Ewa Persson)
Alldenstund (Boel Unnerstad, Lena S, Gabriel Nordling Eriksson, Martina Colleen, Maire Olsson)
Allena (Matias Palm-Jensen, Margret Wendt)
Allestädes närvarande (Kalle)
Allfarväg (och inte ”allfartsväg”) (Dag Jonsson)
Allom givet (Mona Jansson)
Alltnog (Kurt G Gustafsson)
Alster (inte ”produkt”) (Jan von Hofsten)
Ambivalent (Mona Wirén)
Amper (Eva Strand)
Anamma (”ett ord som känns mjukt och tryggt – trots hårda vokaler – och inbjuder det nya med öppna famnen”) (Birgitta Barrby)
Anbelanga (Ted Selander)
Angenämt (stor potential vad gäller ironi)(Marit Frödin)
Ankommen (lite eller lätt gammal) (Elizabeth Svärd)
Anmärkningsvärt (Johanna Skantze)
Annafortröden (andfådd, dialektal nordöstskånska) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Annorstädes (Gabriel Nordling Eriksson, Niklas Ulfvebrand, Cecilia Nilsson, Martin Wihem, Ingrid Bergman, Sonja Gunnarson, Thorbjörn Holmgren)
Anomali (inte regelmässig, avvikande) (Lars-Erik Isaksson)
Ansa (i stället för klippa) (Malou Friederich)
Antediluvianskt (uråldrigt) (Cecilia, Jakob Norstedt-Moberg, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Antydan (LO Karis)
Anvara (troligen västerbottniska för att ge akt på, lyssna och hörsamma) (Berith Brännström)
Använda apostlahästarna (Josefine Raneke, Sten-Ove Sundlöf)
Apoteos (att upphöja någon till gud, nu med betydelsen att upphöja någon oförtjänt) (Lave Fischer)
Argiterad (arg och irriterad) (Maja Silver)
Arla (Samuel Heideman)
Armod (Anna Lundström)
Att (som allt oftare försvinner framför verb i infinitiv)(Lennart Kylberg, Astrid Filén, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Attan, attans (Hillevi Hogman)
Att böra (infinitivform av ett verb! ”Har inte du något bättre att böra?”) (Carl)
Att få dåndimpen (svimma)(Bo Diczfalusy)
Att föra ett helvetes regemente (Anders Hammarström)
Att idas (Britt-Marie Häring)
Att känna sina pappenheimare (Birgitta Wernbro-Augustsson)
Att lägga lök på laxen (Patrik S)
Att måsta (Britt-Marie Häring)
Att ta sin Mats ur skolan (Patrik S)
Att tegla (lägga tegel) (Linus Hedlund)
Automagisk (Pälle Månsson)
Avbörda sig (Anna Helena Tina Raudna)
Avnämare (Tord Carlsson)
Badtofflor (i stället för det avskyvärda ”flip-flops”) (Björn Mattsson)
Baggböleri (om tvivelaktiga affärsmetoder) (Rickard Bengtsberg)
Bannbulla (Nisha Besara)
Barock/barockt (Gunilla Linderoth)
Barmhärtighet (Erika Cyrillus)
Barnfödd (Anders Engström)
Batalj (Nisha Besara)
Befryndad (Gabriel Nordling Eriksson)
Befrämja (Erik Dahl)
Begrunda (Birgitta Härdin)
Begynna (Peter Hennix, Lena Wallberg)
Begå självmord (i stället för ”ta självmord”) (Håkan Fondell, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Behjärtansvärd (Fredrik Jahn)
Behändig (Elisabet Tjernlund, Birgitta Granberg, Kerstin Olsson)
Beklämmande (Pälle Månsson)
Beläte (när man ”står där som ett beläte” står man som en staty, oförmögen att ingripa) (Berith Brännström)
Bemänga (Lena Fahlén)
Benägen (Margareta Rye)
Benäget biträdande (Joakim Grafström)
Beskänkt (Kerstin Mattsson)
Beslöt (bevara de starka verben!) KG Lidström
Betuttad (förtjust i någon) (Gerd Forssell)
Bevista (Jonas Larsson)
Bibliotek (i stället för bibbla) (Josefin Sjöberg)
Bibringa (Stefan Moberg)
Bispringa (i stället för hjälpa) (Peter A Sjögren)
Bilställ (i stället för ”carport”) (Hasse Tuvhagen)
Bitterljuv (Britt Reuterwall Hörnstedt)
Bjära (sign ”Texthäxan”)
Björntjänst (Ulf Kjellin)
Blamage (Marit Branger)
Blindpassagerare (Joakim Sundström)
Blott (Christina Gynnå)
Blåkopia (Erik Broomé)
Blåst (i betydelsen städat, rent) (Karin Ljungberg)
Bombastisk (Stina Zethraeus)
Bonga (uttalas med kort o, inte med å, och betyder i Britt-Marie Härings familj en liten upphöjning) (Britt-Marie Häring)
Bornyr (Micke)
Brandgul (i stället för det svårböjligare ”orange") (Johan Nilsson, Bruse)
Bresa (alla kroppshållningar som innebär att benen hålls brett isär) Åke Nordström
Bro (i betydelsen farstubro) (Anders och Barbro Ekström)
Brydd (rådvill) (Grasse, Sonja Nordstrand)
Bröstbränna (finlandssvenska, i stället för halsbränna) (Britt-Marie Häring)
Budoarstämning (Immanuel Brändemo)
Burdus (Nisha Besara)
Butelj (Mårten Dunér)
Bångstyrig (Amanda Rasmusson)
Börja (i stället för ”starta upp”)(Peter Hennix)
Bös (löst folk eller skräp, dialektalt i bl a Sandviken) (Sara Östberg)
Bös (att vara bös innebär i Västerbotten att man ser fram emot något med viss nervositet, jfr ”att ha fjärilar i magen”) (Maya Eilling-Persson)
Bövel, bövelen (Roland Hogman)
Canossavandring (göra en pudel) (PerOla Övid Axelsson)
Casanova (pigtjusare, kvinnotjusare) (Irja Bergendorff)
Chansera (förfalla) (Christina Öjerfalk)
Chevaleresk (Åsa Persson)
Chikanerad (Nilüfer, Eva Jönsson)
Dagavill (Britt-Marie Häring)
Dagmåne (Gudrun Wiklund)
Dagsmeja (Hanna Hobell)
Dam, kvinna (det kan ta emot att kalla 45-åringar och äldre för tjej) (Bengt Eurenius)
Danviksdröm (fåfäng dröm) (Jan Gyllenbok)
De och dem (på rätt ställe! Och i stället för ”dom”) (Jessica Lidén, Ulla Sjöström, Tina Ohlander, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Defenestrera (Kalle Westerman)
Desorienterad (Björn Forsström)
Desslikes (Kurt G Gustafsson)
Dessutom (Maria Johansson)
Dessvärre (Inger Gunnare, Kerstin Wahlgren)
De går länge sins de e helt omöjligt (Christina Palmqvist)
Det får du bestämma/avgöra (i stället för ”det är upp till dig) (Ulf Löwhagen)
Det vete fåglarna (det vet jag inte) (Grasse)
Det är mig en gåta (Britt-Marie Häring)
Diger (Sara Persson)
Dikt an (tätt intill) (Axel Dagh)
Disambiguera (avlägsna tvetydighet) (Ulf Daneklev)
Diskrepans (Jenny Sjöström, Erik Dahl)
Dispangulär (Max Landergård)
Disparat (Jenny Sjöström)
Disputera (doktorera) (Conny Svensson)
Dito (Ida Falk)
Dit och dän (dit och tillbaka) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Djävulens djävla (fantastiskt bra svärord) (Marika Lövström)
Dock (Eva K, Lasse Blom, Sture Lundén, Sara Scharin, Daniel Svensson)
Domvärjo (Nisha Besara)
Don (kan användas till det mesta: åkdon, seldon) (Anna Holm)
Dricka kaffe (i stället för fika) (Astrid Svensson)
Driva gäck (Agneta Sandström)
Droska (Agneta Dahl)
Dryckjom (drycker, oftast alkoholhaltiga)(Mattias)
Dryfta ett spörsmål (i stället för ”ventilera en frågeställning”)(Rolf, Jan von Hofsten, Per Wretman)
Dråpligt (Helena Andersson Waern, vars syster brukar kommentera ordvalet med ”40-talet ringde och vill ha tillbaka sitt ord”)
Dumdristig (Bojan Sjöqvist)
Dymedelst (Ann-Sofie, Arnold Öhrn, Claes Hollstedt, Bosse Lundin, Hans Falk)
Dåndimpen (Mona-Lisa Refsbäck)
Dåsig, dåsighet (Ewa Houghton)
Dän (bort, väck)(Patrik Granlund)
Därest (Carl-Henrik Salomonson Freij)
Därvidlag (Arnold Öhrn, Cirsi, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Däst, övermätt (som alternativ till paltkoma) (Lena Tersander)
Däven (som man känner sig när det är åskväder) (Lena Tersander)
Echaufferad (när man blir lite lagom till sig) (Eva Forsberg, Fia Tunell)
Efemär (Gabriel Nordling Eriksson)
Eftergift (Ivana Eklund)
Efterhöra (ta reda på) (Bengt Danielsson)
Efterspörja (med den vackra böjningen eftersporde, eftersport) (Ricky Eriksson)
Egal, egalt (Malin Evrenos, Maria Halla)
Egendomlig (Thérèse)
Egentligen (i stället för det talspråkliga ”ejänklien” (Birgitta Eriksson)
Ehuru (Tomas Björk, Hans i Ruggstugan, Magnus Carlsson, Lennart Allen, Alexander Backlund, Marika Lövström, Claes Hollstedt, Bengt, Louise Berglund, Gunilla Gerring, Rolf Eriksson, Hans Kronbrink)
Ehuruväl (Alexander Backlund)
Ej (Ingrid Gellerbrant, Michaela Rings, Rolf Paulsson)
Eja (Jonas Persson, Charlotte Lindquist)
Ekipera (Johan Karlsson, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ekivok (Ida Holmbom)
Eklatant (Kaisa Palo)
Ekvilibristisk (Linda Fagerström)
Elementär (Maj Schöldström-Edström)
Eljest (Jan Linde, Jan Hansson, Gabriel Nordling Eriksson, Kristina Johnstone, Katarina Brännström, Agneta Dahl, Björn Warnqvist, Bengt, Katarina Höög, Britt-Marie Häring)
Eloge (Mårten Dunér)
Emancipation (Patrik Hultqvist)
Emedan (Louise Thurén, Anne Ormrot, Brita Solvin, Ingrid Bergman, PerOla Övid Axelsson)
Emellertid (Lotta Olsson, Anne Ormrot, Lisbet Lindergård)
Emfas (Kay Isacson)
Enahanda (Sonja Svensson)
Enfaldig (Matts Balgård)
Enigmatisk (gåtfull) (Ulf Daneklev)
Enkannerligen (Sonja Svensson, Björn Wahlberg, Bernhard Magnusson, Lars Westin)
Enkom (signaturen ”S”)
Ensam (i stället för det infantila ”själv” – det är skillnad på att lägga sig ensam och lägga sig själv, dvs utan hjälp) (Tor, Sofia Danielson, Dan Ekbäck)
Ensamstående (i stället för ”själv”) (Bo Sternelius)
En smula (Oskar C)
Enträgen/-t (Jan Hansson)
Enär (Louise Thurén, Gabriel Nordling Eriksson, Hans i Ruggstugan, Max Landergård, Brunnen-G)
Erbarmlig (Matts Balgård)
Erforderlig (Ulf Kjellin)
Estimera (uppskatta) (Henrik Blosfeld)
Etterkvesa (surpuppa på östgötska) (Maria Karlsson)
Ety/Ity (Märit Rönnols)
Etyliker (i stället för alkoholist) (Mats Stenberg, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Eufemism (Patrik Hultqvist)
Eufori, euforisk (Maja Kullinger, Anna Bogaeus)
Evad (Birgitta Magnusson)
Evenemang (i stället för ”event”) (Ulf Löwhagen)
Extravagant (Stina Lundström)
Fadäs (Petra Lindberg)
Fager (Pia Keyser)
Faiblesse (Daniela Bjarne)
Faktor (i stället för det naiva ”sak” i tid och otid) (Sonja Svensson)
Falla (i stället för det infantila ”ramla”) (Peter A Sjögren)
Fastlagsbulle (i stället för semla) (Harriet Söderström, Anna Mattisson)
Fast än och även om (i stället för ”även fast) (Peter Jernberg, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Fatabur (Lars-Olof Månsson)
Fatta beslut (Barbro Larsson)
Fekalier (i stället för ”kiss och bajs”) (Malou Friederich)
Fibb (alternativt ”lase”, kallar familjen Påhlson en liten bit textil) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Fichinutter (delikata små saker, t ex utsökta chokladbitar eller en otroligt fin dekoration, kanske på en hatt eller klänning – ordet användes av Malte Jonsson, pappa till Irja Bergendorff) (Irja Bergendorff)
Fiffikus (finurlig typ) (Harriet Söderström)
Filur (Nisha Besara)
Finemang (Carin Magnusson)
Finge (Pierre Carlsson, Torbjörn Helander, Julie White)
Fingå (Katinka Lundin)
Fjär (Nina Wadensjö)
Fladlusing (örfil eller slag med öppen hand) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Flanera (Fredrik Larsson)
Flarn (chips) (PerOla Övid Axelsson)
Flatulens (väderspänning, även oral sådan) (Åke)
Flegmatisk (Cirsi)
Flertal (inte “majoritet”) (Jan von Hofsten)
Flicka (i stället för tjej) (Astrid Svensson)
Flor (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Flättja (gammalt ord för flärd – användes exempelvis i 1700-talsskalden Stiernhjelms ”Herkules”, tillsammans med Kättja och Lättja är Flättja fru Lustas döttrar – hon har även en son, Rus)(Ulla Hagberg)
Flög (hastigt ospecificerat sjukdomstillstånd) (Sarah Längesand)
Fnassel (småskräp) (Irja Bergendorff)
Fnops (förträffligt ord som bara förekommer i Bosse Lundins familj, betecknar allt smått som är i vägen eller skräpar ner) (Bosse Lundin)
Fnyss (”sånt där smått pytteskröfs som finns i botten på fickan, längst ner i handväskan, i naveln, i hörnen”) (Louise Moëll)
Fogsvans (såg) (Kjell Persson)
Fordomdags (Katarina Lycken)
Formidabel (Liliane Engholm)
Fortskrid (David Lidström)
Fotspönn (ångermanländskt: att lägga täcket både på och under fötterna) (Helena F)
Framdeles (Lars Karis)
Framgent (Björn Hall, Benny Nore)
Frapperande (Mattias, Kajsa Westin)
Frasmakeri (Ewa Freyman Joas)
Frid (något för invärtes bruk, till skillnad från fred) (Astrid Svensson)
Friidrottare (i stället för ”atlet”, som blir allt vanligare) (Svante)
Frisksportare (Maj Schöldström-Edström)
Frugal (Mette Broegaard, Rune Lindohf)
Fryntlig (Cecilia, Anders och Barbro Ekström)
Främja (Lasse Österlund)
Frände (Berndt Kockum)
Fräsig (Dan Svensson)
Fröjd/fröjdas (Lena Adelsohn-Liljeroth)
Fubbla (handskas skickligt med) (Jan Gyllenbok)
Fulländad (istf ultimat!) (Hans-Erik Eskils)
Fungera (i stället för det fula ”funka”) (Agneta Dahl, Arnold Öhrn)
Funnes (Torbjörn Helander)
Få bukt med och komma till rätta med (i stället för att “komma till bukt med”, en sammanblandning som alltför ofta förekommer) (Margareta Trevisani)
Fåvitsk (Sören Törnkvist, Anna Lundström)
Fäfot (Nisha Besara)
Fägring (skönhet) (Gun Abrahamsson)
Färre (”jag har färre äpplen”, inte ”jag har mindre äpplen”) (Ulrika Jansson)
Färst (John Viklund, Mårten, Lena Holmlund, Petronella Kling, Birgitta Gustafsson)
Fästmö/fästman (Annika Marusarz, Camilla Rosén)
Föga (Arja Lindholm)
För all del (Rune Ahlström)
Förbaskad (Nisha Besara)
Förberedelse (i stället för ”uppstart”) (Peter Hennix)
Förbålt (Lars Julius)
Förehavande (Anna-Lena Kumlin)
Förekomma (i betydelsen ”hända”, ”ske”) (Margareta Trevisani)
Före nattfall (Gudrun Wiklund)
Företrädesrätt (inte ”privilegium”) (Jan von Hofsten)
Förflacka (Adina Schnelzer Magnusson)
Förfäas (Gunilla Lindberg)
Förföljare, förföljelse (i stället för ”stalker”, ”stalking”) (Kvinna37)
Förgjort (Lars Almgren)
Förhoppningsvis (Siv Ljunggren)
Förkastlig (Nina Lundquist)
Förlåt (Ann Westman)
Förlåt en yngling… (i stället för ”urschäkta mej”) (Åsa Strindlund)
Förläggssked (i stället för serveringssked) (Bernhard Magnusson)
Förlänad (Lena Dirsäter)
Förmodligen (Birgitta Söderström)
Förmäten (Lars Hellvig)
Förnimbar (gärna i sammansättningen ”knappt förnimbar”) (Claes Sandgren)
Förnämlig (Anna Jarlén)
För närvarande (Thomas Heed Miskar)
Förnöjsam (Ing-Marie Abrahamsson)
Förnumstig (Lars Hellvig)
Förnöjsamhet (Astrid Svensson, som även ämnar försöka leva upp till det ordet står för, efter bästa förmåga)
Förpaffad (totalt överraskad och ställd) (Christatos)
Förskonad (Lasse Tillberg)
Försmädligt (Lena Fredriksson)
Försmäkta (Sten Hjalmarson)
Förströelse (Anders Haag)
Förtjusande (Camilla Söderquist)
Förtröstan (Sylvia Leijon)
Förtänksam (Maria Lundh)
Förutvarande (Jan Malmstedt)
Förvarna om att (inte varna att) (Irja Carlsson)
Förverkliga eller genomföra (inte ”implementera”) (Jan von Hofsten)
Förvisso (Marika Dagenbrink, Irja Carlsson, Ingrid Jonnson)
Föräldraskap (utan r mellan föräldra- och -skap!) (Astrid Filén)
Galej (Märit Rönnols)
Gallimatias (Fredrik Möller)
Gallsprängd (Gert Ekström)
Gamman (Sara Scharin)
Genant (i stället för ”skämmig”) (Bo Sternelius)
Giltighet (i stället för validitet) (PerOla Övid Axelsson)
Ginge (Pierre Carlsson, Torbjörn Helander, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Give (Pierre Carlsson)
Givit (Agneta Bergman)
Gladdes (sign ”AquaVera”)
Glavundsjuk (hemmagjort ord för att glädjas med någon lyckligt lottad utan missunnsamhet) (Louise Moëll)
Glimrande (Benny Nore)
Gnola (Lena Claesson)
Gnyp (ett bättre ord för påsklämmor, förekommer inom familjen) (Bosse Lundin)
Gnyrtar (i Bosse Lundins familj ett ord för de små metallpinnar som håller uppe exempelvis hyllplanen i Lundqvistbokhyllor) (Bosse Lundin)
Goddagspilt (Kristofer Magnusson)
God morgon, god middag, god afton (i stället för ”hej”)(Louise Petrén, Mattias, Rune Ahlström)
Gohällig (dialektalt, från hallands-smålandsgränsen) (Jacob Axelsson)
Gottfinnande (Joakim Grafström)
Gpsa (använda GPS) (Agneta Westerberg)
Graciös (Fredrik Möller)
Gramse (”ett perfekt mellanting mellan arg och irriterad”)(Jan Erlandsson, Maja Fenander)
Grandios (Fredrik Möller)
Grannlaga (Ulla Josephson, Kajsa Kallio, Elisabet Viklund)
Granska (inte ”titta på”)(Björn Warnqvist)
Grasserar (Nisha Besara)
Gretten (att vara kräsen) (Meta Waernulf)
Gribbeveiba (flicka, flicksnärta, dialektal nordöstskånska, skrivet som det uttalas) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Grodman, grodmansdräkt (Lisa Haglund, sportgrodman)
Grognera (visa missnöje) (Jan Gyllenbok)
Gräslig (Ylva Haraldsdotter)
Grässna (när tyg eller annat vävt material sakta slits sönder) (Britt-Marie Häring)
Gudars skymning (ett kraftuttryck med lite fornnordisk stuns, i stället för det uttjatade Herregud) (Marie Fallström)
Gulaschbaron (krigsprofitör, vräkig uppkomling, någon som blivit rik på spekulation – ordet uppkom under första världskriget) (Towe Paqualin)
Gungfly (Fredrik Lundberg)
Gå i barndom (Maria Karlsson)
Gå på i ullstrumporna (Fredrik Möller)
Gå på lokal (Anna-Johanna Ekström)
Gårdfarihandlare (Ulf Kjellin, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Gäcka (Johanna Nordlander)
Gäldenär (en som är skyldig pengar) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Gäns, gens, gänsare (tröja, jumper man drar över huvudet) (Ingegerd Petersson, Gun Lindström-Arver)
Habil (Peter Lindgren)
Habrovinkel (PerOla Övid Axelsson)
Halsstarrig (”En av många”)
Halvannan (betyder 1,5) (Kerstin Grenholm, Frk Tjatlund)
Halvsulad (Ragnar Bergvik)
Hamnar i träda (Lars-Göran Frosterud)
Hamnelse (hänryckning) (Jan Gyllenbok)
Handelsbod (i stället för stormarknaden eller Ica-butiken) (Bengt Samuelsson)
Harma/harmas (skada/bli skadad) (Nina Frid)
Hart när (Mia Engström)
Haschtomte (en som definitivt inte har alla hästar hemma) (Erik Wennerholm)
Ha sällskap med eller att sällskapa (i stället för det urfåniga ”att bli ihop”) (Tage Sundström, Britt-Marie Häring)
Havett (Björn)
He (norrländska, samma betydelse som engelskans ”put”) (Magdalena Fredriksson, Åke Nordström)
Heders (i betydelsen ”tack”, ”tack så mycket”, som farfar sa) (Greger Ottosson)
Hedersknyffel (Peter Hennix, Michael Wolde)
Helsgåla (svordom, Hels gårdar, de gamla asatroendes helvete) (Anders Danielsson, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Hemlighus (utedass) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Hemmavid (Cirsi, Britt-Marie Häring)
Hemtrevligt (i stället för mysigt) (Britt-Marie Häring)
Hemult (Catharina, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Herravälde (Erik Dunkels)
Herrbekant (av ungefär samma anledningar som Kerstin Fridell har adopterat ”hjärtevän”) (Anneli Hagman)
Hialös (nervös, tokig, stirrig) (Katarina Brännström, Anna Bogaeus)
Hideös (förskräcklig) (Tina Olsson)
Hippa (Fredrik Möller)
Hjälpe (Pierre Carlsson)
Hjärtevän (istället för pojkvän eller sambo) (Karin Fridell)
Hjärtnupen (Sofie Zettergren)
Honom och henne (i objektsform, som det ska vara, i stället för hon och han) (Liliane Engholm)
Hoppeligen (Margareta Löfholm, Lars Vildtörne)
Horribelt (Mattis Hagerud, Petra Lindberg)
Horrör (Lillemor Aronsson)
Hugad (Sara Persson)
Hugnad (Astrid Filén)
Hugskott (Sara Estlander)
Hugsvala (Kristina Hennix, Hans Kähr, Annika Carlson)
Huld (Karin Olofsson)
Humanist (i dess rätta bemärkelse, inte som synonym till ateist) (Siv Ljunggren)
Hur det kommer mig före (hämtat ur Bellmans epistel nr 1) (Roffe)
Hursomhelst (Manne Wängborg)
Hur står det till? (i stället för ”Hur är det?”) (Lena Tersander)
Hurtbulle (i stället för motionär) (Mats Stenberg)
Huruvida (Erik Dahl, Mårten, Birgitta Magnusson, Rauni Melin, Ulla Lindroth Andersson, Sanne Nilsson Lindberg, Agneta Dahl)
Huvaligen (Fredrik Möller)
Hysa (Maj Schöldström-Edström)
Hyvens (Ulrika Hoppe)
Håvor (Eva)
Hälften vore nog (Åke Pettersson)
Hämsko (Kathinka K Berg)
Hän (vart ska du hän?) (Patrik Granlund)
Hänsyn (som alltför ofta ersätts av det aggressiva ”respekt”) (Christina Dagberger Jonsson)
Häpnadsväckande (Johan Larsson)
Härbärgera (hysa) (Conny Svensson)
Härförleden (Anita Eriksson vars tolvåriga barnbarn undrade vem Herr Förleden var, Paulina Nilsson)
Härke (Erik Wennerholm)
Härold (budbärare) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Härstädes (Lars Westin)
Hävd (Josefin Åström)
Hävdvunnen (Kurt Ehlert)
Hävomare (hemmagjort ord för fjärrkontroll, från västerbottniska ”he’om något”, dvs vända eller byta) (Joa Bergold)
Höstackar och hövolmar (Lilia Sellman, Karina von Brömssen)
I affekt (Stina Lundström)
I andanom (Ludvig Lundgren)
I brådrasket (Lars-Göran Karlsson)
Icke (Malou Friederich, Rolf Paulsson)
Icke desto mindre (Arja Lindholm)
Icke förty (Kurt G Gustafsson, Kristina Hennix, Arja Lindholm, Magnus Ottelid)
Idiomatisk (språkegen, fast fras) (Ulf Daneklev)
I förstone (Åke Pettersson)
I grevens tid (i sista minuten)(Lena Wallberg)
I hög grad (inte i hög utsträckning) (Irja Carlsson)
I jåns, i jons (för en stund sedan) (Harriet Söderström, Maj Nilsson, Thomas Ålander)
Illbatting (Gunilla Thelander)
Illfänas (Bertil Hiort)
Illuster (Liliana Komorowska Ahmed)
I lönndom (Oscar Oliva)
Implicit (Erik Dahl)
Infam (gemen, ondsint) (Grasse)
Ingalunda (Anna-Maj Bergström)
Inhemsk (Anki Olebring)
Inkiett (orolig, otålig) (Lennart Kreipke)
Inlemma (John Viklund)
Inmundiga (Josefin Silverfur)
-inna (visst utarmades språket när alla -inna försvann!) (Astrid Svensson)
Innan (i stället för ”före det att”)(Björn Warnqvist)
Innerlig (Ing-Marie Abrahamsson, Ninni Hagman)
Instundande (Marit Hagen)
Inte oävet (Märit Rönnols)
I nättras (gotländska för natten som var) (Greta Henriksson, Anna Bogaeus)
I sinom tid (Jan Linde)
Ity (Conny Svensson, Magnus Carlsson, Jonas, Märit Rönnols)
Iögonenfallande (Elsa Dunås, Staffan Klintborg)
Jag känner (i stället för ”jag kan känna”) (Katarina Nyberg)
Ja, jag menar blott (i stället för “ja, eller hur?”) (Maud Byström)
Jalu (dialektalt i Sandviken, svartsjuk, misstänksam) (Sara Östberg)
Jamsa (prata strunt) (Peter Hennix)
Jordemor (barnmorska) (Stina Lundström)
Ju…desto (i stället för desto… desto) (Ingela Netz, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Junker (Robert Hall)
Jämmaligen (Solveig Fälldin)
Jämte (i betydelsen tillika med) (Liliana Komorowska Ahmed)
Jämväl (Kurt G Gustafsson)
Järnvägsstation (i stället för tågstation (Ulf Löwhagen, Karin Almbladh)
Jättepolyglotta (de som kan flera språk) (Per Wretman)
Kaffepuffa (att ta en kopp kaffe och röka, ett ord uppfunnet av Jana Håkansson som dock själv varken dricker kaffe eller röker) (Jana Håkansson)
Kafferep (i stället för alla fikastunder) (Astrid Svensson)
Kalabalik (Johanna)
Kalasbyxor (Åsa Evertsdotter)
Kallibajber (Petronella Odhner, vars farfar hittade på ordet som betyder något väldigt, underbart bra)
Kanalje (Myrtel Källbacka, Fredrik Möller)
Kanalväljare (i stället för ”fjärrkontroll”) (Tobias Lyremark)
Kandelaber (Björn Waernér)
Kanhända (Ulla Kronborg)
Kannstöperi (Gert Ekström)
Kappsäck (Hedvig Ersman)
Kapten Haddocks bästa eder: alabasterskalle, anfäkta och anamma, asfaltplågare, bildstormare, bygdesnille, dynamitgubbe, ektoplasma, flåbuse, fockhals, galgfågel, galoschkäft, glödsvedda kölsvin, grobian, guanokrämare, guttaperkahjärna, gyckelmakare, kannstöpare, karnevalsdiktator, kataklysm, knölföda, krabbsaltade tångräkor, krabbtaska, kråmgädda, kräkvinspimplare, landsvägsmarodör, likbjudare, lipsill, luspudel, malliga mollusker, mudderpråm, näbbgädda, orgeltrampare, plattfot, plikthuggare, rullsvansapa, rötägg, sabelskramlare, sillmjölke, sillstrypare, skabbhals, skråpuk, skräling, snabelamöba, snyltrot, sopprot, spärrballong, svinpäls, sötvattenspirat och tagghuding (Björn Wahlberg, Tintinöversättare)
Kaskad (Victoria Svedberg)
Kattrakande (Lars-Göran Karlsson)
Kautschuk (Yvonne Bladlund, Anna-Lena Kumlin)
Kav (William Hahne)
Kavaljer (Annika F Langa)
Kila stadigt (Annika Marusarz)
Kippskodd (Börje Ivegård, Sam Bertz)
Klint (bergstopp) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Klipsk (Maria Jansson)
Klotta (slaska, söla ned) (Harriet Söderström)
Knöp (dialektalt i Sandviken, liten tilltryckt knöl eller klump) (Sara Östberg)
Knös (Else-Britt Kjellqvist)
Koafför, koaffyr (frisör, frisyr) (Stina Lundström)
Kollationera (i stället för kolla) (Lars-Erik Isaksson)
Kolonadrigt (se ”nadrigt” på denna lista, ”kolonadrigt” är en uppfinning av Karin Boye 1915, en sammansättning av kolossal och nadrigt: alltså ett väldigt förstärkande ord) (Isabelle Wagner)
Kolossal (Agneta Dahl, Kathinka K Berg, Sonja Flodin)
Komma i beknip (Johanna Rehnström)
Kondemnera (fördöma) (Jan Gyllenbok)
Kongenial (Lisa Hultman)
Kontemplera (Tina Olsson)
Kontingent (i stället för avgift) (Bo Johansson)
Kontrollera (i stället för kolla) (Liliane Engholm)
Konvolut (i stället för det trista ”cd-häfte”) (Johan Erlandsson)
Kortbyxor (PerOla Övid Axelsson)
Kovés (krumbukt, krumelur, krokig figur) (Patrik Granlund)
Kravatt (slips) (Harriet Söderström)
Kreatur (Anna Erickson)
Kretin (idiot) (Åke)
Krusbärskräm (Rune Ahlström)
Krysantemum (Olof Bjarnason)
Kräfta (inte ”cancer”) (Jan von Hofsten)
Kuckla (östgötskt om någon som håller på med något i stunden) (Moa Carlsson)
Kuddvar (Yvonne Bladlund)
Kuf (udda person) (Sofia Lord)
Kunskapa (Bengt Eurenius)
Kura skymning (Ann-Chatrine Oreést, Charlotta Waern, Cecilia Idermark, Inger Dahlberg)
Kurka (när man bara inte orkar med, t ex mitt i en löprunda eller en paltmiddag) (Helena Jacobsson)
Kuttersmycke (Anna Lindblom)
Kvickhuvud (MarieLouise Samuelsson)
Kvintessens (det väsentliga, det renaste, det femte elementet) (Lars Hallén)
Kvällsmat (i stället för middag) (Bo Johansson)
Kynne (inte ”karaktär”) (Jan von Hofsten, Gärd som bor i Lund)
Kälkborgerlig (Lars-Göran Karlsson)
Känna harm över (förbittras över) (Nina Frid)
Kännspak (ett finlandssvenskt och även åländskt ord som betecknar något man känner igen, är bekant med) (Stefan Hjelm, Else-Britt Kjellqvist)
Kära hjärtanes (fint gammalt utrop som användes inför något bedårande, eller möjligen överraskande – i stället för ”oj då”) (Ingela Andersson, Lena Tersander)
Käraste (ett beskrivande och könsneutralt ord för pojkvän/flickvän som finns kvar på norska) (Anders Lager)
Kättja (inte kåthet) (Irja Carlsson, Ulla Hagberg)
Ladet (ladan, ladugården) (Karin Larsson)
Lakun (lucka i t ex text) (Magnus Ringh)
Lalla (att ströva runt utan mål, i sin egen värld, lycklig och obekymrad – något alla borde göra oftare) (Trille Lewin)
Lank, lankig (svag smak på dryck) (Jonas Levin)
Lappri (en småsak) (Annika Bryn)
Lealös (Britt-Marie Häring)
Lejonparten (Erik Broomé)
Lemmen (västerbottniska för att ha lite småont i kroppen, som t ex träningsvärk) (Maya Eilling-Persson)
Lemonad (Magnus Broman)
Lengräddad (Skelleftedialekt, betyder ”lätt enfaldig”) (Olle Widfeldt)
Leve (Pierre Carlsson)
Liderlig (Petra Lindberg)
Ligist (huligan) (Lena Hiort af Ornäs)
Likaledes (Irja Bergendorff, Rolf Paulsson)
Likväl (Susanne)
Liktydig (Gert Ekström)
Lisa (lindring, lättnad eller tröst - en lisa för själen) (Amelie Furborg)
Listig (Maria Jansson)
Ljudare (hemgjort ord för högre)(Christine Holmblad)
Ljuvlig, ljuva (Anita Henriksson, Ingalill Lundgren)
Lommeto (skånskt ord för såntdär fnyss – se fnyss – som finns längst ner i fickan) (Louise Moëll)
Lornjett (Peter Andersson)
Lubba (i stället för att springa så lubbar man) (Bengt Klingberg)
Luguber (Max Landergård, Ragnar Bergvik, Bosse Lundin, Stina Lundström, Inger Fredriksson, Karin Olofsson)
Luns (Sara Persson)
Lustig (Thérèse)
Lynnig (Anders Hedén)
Långlundig (troligen dialektalt, betyder sävlig, saktfärdig, långsam, omständlig) (Kate Kalmström)
Långt om länge (Pelle Netz)
Lägda (slåtteräng) (Ulla Lindroth Andersson)
Lägga manken till (Katarina Tagesson, som blev utskrattad av sina jämnåriga 19-20-åringar när hon använde det)
Läppja (inte sippa) (Marit Olanders, Irja Carlsson)
Lärarinna (Sus Teglund, som därmed adopterar sitt yrke)
Lättja (Svante Blomqvist, Ingrid Samuelsen)
Lynne (Gärd som bor i Lund)
Lågmäld (Siv Ljunggren)
Lägga sordin på stämningen (Lena Fredriksson)
Lägga ut på entreprenad (i stället för ”outsourca”)(Lotta Lindström)
Läppalätt (Gert Ekström)
Läre (konjunktivform, som måste fast mindre uppfordrande) (Maia Lindberg)
Lättja (inte lathet!) (Ulla Hagberg)
Lösbart (Helena Person)
Majsflingor (PerOla Övid Axelsson)
Majstång (inte bara midsommarstång) (Lena-Maria Pettersson)
Maliciös/maliciöst (Hanna G)
Mangrant (Nina Sadurskis Wenning)
Mannamån (Torbjörn Engström)
Man ska inte skåda given häst i munnen (Patrik S)
Marodör (Petra Lindberg)
Medelst (Nisha Besara)
Men för bövelen (Mattias)
Menföre (när det varken bär eller brister) (Stefan Hjelm)
Middag (i stället för lunch, fast vi åt skolfrukost!) (Bo Johansson)
Mig veterligen (Lisa Arrenius)
Minnepinne (USB-minne) (Immi Lundin, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Misskundsam (Elisabeth Stengård)
Mittåt (Christer Nilsson)
Mmsa (skicka mms) (Agneta Westerberg)
Moatjé (Agneta Rehder)
Mobilist (person med mobiltelefon framför näsan, så att det är deras verklighet) (Kennet)
Modfälld (Linda Dalman)
Modstulen (Lars-Göran Karlsson, Kajsa Kallio)
Mojäng (Anna Erickson)
Mola (hälsingedialekt för att stoppa i sig onödigt stora mängder, t ex mola ost) (Lotta Hellström)
Mol allena (helt ensam) (Anna Karin Berg)
Moloken (Lars-Göran Karlsson)
Morgongåva (Margaretha Magnolia Nordgren)
Morgonmål (i stället för frukost) (Bo Johansson)
Motivationsblockerad (dvs har inte lust!) (Monica Veigert)
Myckenhet (Torgny Eklund)
Må (inte i hälsobetydelse, utan som en mildare variant av det mer uppfordrande ”borde”)(Hans Beijer)
Måhända (Claes-Otto Nelander, Manne Wängborg)
Många (i stället för det alltmer frekventa ”mycket”) (Ulf Petrini)
Mångfaldiga (Bengt Eurenius)
Mångte (finlandssvenskt, t ex ”jag vet inte för hur mångte gången jag är här”) (Lars Lundbäck)
Månne (Ida Widberg, Ingegerd Wirtberg, Manne Wängborg)
Mårkermillå (=mellan mörkren, t ex en kort vinterdag som knappast är värd att kalla dag)(Dic Aronson)
Måtte (Rolf Paulsson)
Mög (skånska för smuts, skit) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Mögtocke (skånska för någon som är slarvig eller drar in smuts inomhus) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Mölja (att vräka sig fram utan hänsyn) (Barbara Gordan)
Nadrigt (troligen slang, allmänt förstärkande ord) (Isabelle Wagner i Tyskland)
Nagelfara (Patrik Ek)
Nalta (pitemål för ”lite”, ”eller kanske snarare harta tå harta å harta tå dä – hälften av hälften och hälften av det”) (Stina Lindström)
Nattpaita/nattpajta (nattkläder)(Åsa, Helena)
Nattygsbord (i stället för det förvanskade nattduksbord) (Bo Johansson)
Nejd (Ulla-Karin Andersson)
Neurotisk (Claes Hollstedt)
Niding (Petra Lindberg)
Nidingsdåd (Michaela Rings)
Nim (smidig, behändig) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Nimrod (skicklig jägare) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Nippertippig (Ricky Eriksson)
Nitälskan (iver, engagement) (Christopher Toll)
Nusk (censurerat snusk) (David Axelsson, Oskar Axelsson)
Nuvarande (att vara i nuet) (Marianne Flynner)
Nyttja (Birgitta Härdin)
Nåd (Helena Kallström)
Nådigt (eller ”inte nådigt”) (William C Woxlin)
Nämligen (Birgitta Söderström)
Nännas (Liliana Komorowska Ahmed, Britt-Marie Häring)
Näpen (Astrid Strindlund)
Näppeligen (Susanne Ljung Adriansson, Britt-Marie Häring, Åsa)
Närhelst (Vidar Hedtjärn Swaling, Lisbeth Johansson)
Närtagande (att lätt ta åt sig) (Charlotte Sachs)
Oaktat (Göran Fall, Hans i Ruggstugan)
Obakis (”t ex när man mellan två rockfestivaler en morgon vaknar upp nykter och pigg”) (Katinka Elise Lundin)
Obskyr (Björn Hall)
Obsolet (Erik Dahl)
Obstinat (Birgitta Åhberg)
Obuske, oträd (”det finns mer sånt än ogräs hos mig”) (Unne Stenram)
Octodecemvir (”artonmänning”, latinskt uttryck från salig Magnus von Platen) (Conny Svensson)
Odräglig (Amanda Rasmusson)
Odåga (buspojke/busflicka) (Gun Lindström-Arver)
Ofantligt (samt ”rysligt” och ”vådligt”, alla tre i stället för prefixet ”jätte-”) (Isabelle Wagner)
Oframdräktig (ansvarslös) (Jan Gyllenbok)
Oförgriplig (Kerstin Wedin)
Oförhappandes (Christian Andersson)
Oförblommerat (Anita Eriksson, Marianne Bokström)
Oförtrutet (Viola Bao)
Ohemul (Kajsa Claude, Erik Broomé, Lena Särnholm, Catharina, Nisha Besara, Caroline Sandberg, Anna Carlson, Claes Hollstedt, Björn Hall, Corinna Müller, Kerstin Wedin, Åsa, Bernt Ämting, Åsa Evertsdotter, Yalle, David)
Ohägn (Hilding Ståhl)
Okunnighet (i stället för okunskap) (Ann-Sofie, Louise Darsenius, Arne Björklund)
Okynne eller okynnes- (Nils von Heijne)
Om du ville vara så gemen (dvs ”om du ville sänka dig till att”) (Magnus Ottelid)
Omhulda (Viveka Söderberg)
Omskriken ( i stället för ”hypad”) (Åke Nyblom)
Omsorgsfullt (Eva i Hässelby)
Omständighet (i stället för ”sak”) (Sonja Svensson)
Omständligt (inte ”omständigt”) (Lena, Monika Stolarska, Mårten Jansson)
Omvänt (Manne Wängborg)
Onaskelig (ångermanländska för äcklig) (Janne Tjärnström)
Ondulera (Andreas Ström)
Onekligen (William C Woxlin)
Onomatopoetisk (Per-Axel Stenström, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ontskönt (Karin Nyström)
Oomkullrunkelig (stabil) (Björn Ihlar, Erik Broomé, Anna Carlson, Jan-Eric Nordling, Cattis, Karina von Brömssen, Gudrun Ekeflo, Åsa Evertsdotter, Ina Wettergren)
Opptråtnader (småländska för alldeles slut) (Ann Ekman)
Ordskatt (inte ”vokabulär”) (Jan von Hofsten, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Orera (prata osammanhängande, yra) (Ingegerd Petersson)
Orv (lieskaft) (Kjell Persson)
Oskattbar (Stefan Moberg)
Ostentativ (anlagd eller avsedd att framvisa) (Ulf Malmberg)
Otadlig (Liliana Komorowska Ahmed, Margareta Löfholm)
Otyg (Lena Wallberg)
Outsäglig (Säde Ikonen)
Ovedersäglig (Elisabeth Stengård)
Oväld (Hans Falk)
Paff (förvånad) (Karl Englund)
Pamp, pampig (Birgitta i Uppsala)
Panikera (Erik Wennerholm)
Pappersposta (Ella Jonson)
Paradox (skenbar orimlighet) (Ulla Granarp)
Parningstermos (en god väns underhållande ord för husvagn) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Parvel (Anna Erickson)
Patron (i den franska betydelsen: den som ansvarar på en gård) (Magnus Henriksson)
Pejorativ (Lars Åke Eriksson)
Penibel (Jakob Andersson)
Perplex (Britt-Marie Häring)
Perrong (i stället för plattform) (Roland)
Peågablar (pojke/illbatting, dialektal nordöstskånska, skrivet som det uttalas) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Pigtjusare (Irja Bergendorff)
Pillemarisk (Gunilla Elam)
Pinaler (Monica Hoverhjelm)
Pjosk (Manne Wängborg)
Plausibel (Ragnar Bergvik)
Plebej (Karolina Andersdotter)
Plejonastisk (som Lena Fahléns engelskalärare påstod att hans fru var, det vill säga överflödig) (Lena Fahlén)
Plymå (Anna Erickson)
Pläga (Fabian Rothelius, Sara Scharin)
Poa (dialektalt i Sandviken, gå och pyssla med lite allt möjligt utan att egentligen göra något) (Sara Östberg)
Pocker (i stället för ”djävulen”, när de vanliga svordomarna känns lite nötta) (Lars-Erik Isaksson)
Poddepirlingar (skånska för ännu inte utvecklade grodor) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Pojke (i stället för kille) (Astrid Svensson)
Pomada (Åsa Evertsdotter)
Ponera (Johanna Nordlander)
Portmonnä eller börs (i stället för plånbok) (Ulrika Jansson)
Prakt (Sara Scharin)
Pregnant (Joa Bergold)
Prekär (Max Landergård)
Priapist (Andreas Ström)
Prompt (Anna Malander, Joakim Walldius)
Prunkande, prunka (Claes-Göran Lyktberg)
Prålla (potatis) (Helena)
Pumla (John Viklund, Ann Westman - julgranskula)
Pyramidal/pyramidalt (ofantligt) (Andreas Nordström)
Pytte- (prefix som betyder liten, t ex i stället för jätte- i jätteliten) (Barbro i Linköping)
Pådyvla (Arne Björklund)
På grund av (i stället för att alltid säga ”tack vare”, som ofta sker) (Julia Sundblom)
Pålitlighet (i stället för reliabilitet) (PerOla Övid Axelsson)
På min ära (Staffan)
Påpasslig (Åsa Evertsdotter)
Påtänkt (både för barn, där det kan beteckna det finaste i deras liv, och för vuxna, för vilka det kan vara ett högt betyg att bli påtänkt till olika poster)(Bertil R Widerberg)
Pära (potatis) (Camilla Nilsson, John Viklund)
Päregröd (nordöstskånska för potatismos) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Pönta (nordvärmländska för att förstöra)(Eva Skoog)
Rabalder (MarieLouise Samuelsson)
Randas (Jennie Kjellberg)
Rar (Richard Sundwall)
Rasen (västvärmländska för att vara arg) (Anders Hammarström)
Ravaillac (Marianne Börjeson, som har träffat en sån – han bjöd på söt rysk skumpa)
Re (diskutera på gränsen till tjata/lägga sig i sånt man inte har med att göra) (Ingegerd Petersson)
Rea (i stället för “sale”) (Ulf Löwhagen, Björn Warnqvist)
Redbar (Stefan Moberg)
Reder sig (”det reder sig”, vilket kan sägas om det mesta) (Ann och Bertil Engstrand)
Redobogen (Claes Billengren)
Reflektera (Lars)
Regalier (kungliga symboler för värdighet, som spira, krona, riksäpple, kronjuveler) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Rekorderligt fruntimmer (Britt-Marie Häring)
Rent spel (inte ”fair play”) (Jan von Hofsten)
Roll, rollfigur, person (i stället för ”karaktär”) (Stefan Moberg, Håkan Brodin)
Rostburk (Magnus Aronson)
Rubank (hyvel) (Kjell Persson)
Rudimentär (Erik Wennerholm)
Rulta (liten tjockis) (Ylva Thorstensson)
Runka (i betydelsen ”gunga”, ”skaka”, förstås!) (Ulf Kjellin)
Rusta (göra i ordning, inte bara för krig) (Macan)
Rådda, råddig (stöka till, stökig) (Harriet Söderström)
Rådrum (Lena Dirsäter)
Rågång (i bildlig betydelse) (Elisabet Viksten)
Rå om (i stället för ”äga”)(Jenny Emilia Lidman)
Rädde (Pierre Carlsson)
Rälit, räligt (Assar Gransberg)
Rättskaffens (Stefan Moberg, Kerstin Wedin)
Rävstreck (ett helt betydelselöst ord som kan användas när som helst som utrop, uppfunnet av Kalle Sändare) (Bertil Mollberger
Rödgardist (Annika F Langa)
Sakförare (Charlotte Sachs)
Sam (i stället för simmade)(Frida Jaremark)
Samkväm (Jessika)
Sammanstråla (Jessika)
Samt (i stället för ”och”) (Birgitta Söderström)
Samvete (Anna-Greta Sättare)
Samvetsgrann (Lena Dirsäter)
Samvetsöm (Louise Vanerell)
Sarkassera (trakassera genom sarkasmer) (Nina Sadurskis Wenning)
Schangdobelt (Britt-Marie Häring)
Schavottera (Claes Persson)
Schvungfullt (Eva Strand)
Sedermera (Kristin Brorsson, Stefan Frylebäck, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Senast (i stället för ”sist”, som ofta används, t ex ”sist jag gick på bio” – tänker de aldrig mer gå på bio då?) (Sylvia Åberg)
Sicken (Emma Boman)
Sin, sina (ofta felaktigt ersätts av hennes, hans, deras) (Sofia)
Sinekur (Bertil Oldin)
Sinister (Bertil Oldin)
Sipp (Sabina Serra)
Sist och slutligen (i stället för danska ”till syvende og sidst”) (Britt-Marie Häring)
Sjusärdeles (Dhea)
Själaspis (Britt Dahlström)
Själsfinhet (Ella Jonson)
Självbo (trevligare än ”singel”) (Marie)
Skabrös (Annika Wikström)
Skaffning (”ordet smakar mycket bra i munnen”)(Robert Olinder)
Skalkeskjul (täckmantel) Lorica Baeckström)
Skamfilad (Gert Ekström)
Skamlig (i stället för ”skämmig”) (Bo Sternelius)
Skatta åt förgängelsen (Inger Neovius)
Skickesvans (mobila bredbandet) (Immi Lundin)
Skickelsediger (ödesmättad) (Albert, Sam Bertz)
Skogstokig (Jessica Berglund)
Skoningslös (Charlotte Sachs)
Skrinna (åka skridskor, böjs skrinna/skrann/skrunnit) (Harriet Söderström)
Skrupelfri (Margareta Löfholm)
Skrupler (Fia Tunell)
Skrupulös (Tobias Dahl)
Skrutt, skruttans (som alternativ till de alldeles för vanligt förekommande svordomarna) (Jakob Törneke)
Skrymmande (Hans Kronbrink)
Skrölig (dialektalt, norra Västmanland och södra Värmland, betyder skrytsam) (Lena Fahlén)
Skrömta (de vanligt förekommande varelserna som nallar enstaka strumpor och placerar köksattiraljer i garaget) (Jenni Bergman)
Skula (söka skydd för regn/oväder, ett ord i stället för fyra!) (Christina Palmqvist, Sylvia Wahlöö)
Skumförpackning (som kan vara tvetydigt i dessa ekologiska tider) (Gunnar Högnäs)
Skvittra (när man ror en båt på ett spegelblankt vatten och missar årtaget så att åran bara snuddar vid vattenytanoch skickar i väg små vattendroppar som när de landar på vattnet bildar ett skvittrande ljud) (Kjell Ståhle)
Skålmarskalk (Lennart Köhler)
Skäcka (skaka, typ en matta) (Ingegerd Petersson)
Skälig (Karl-Olov Hansson)
Skälmsk (Gunilla Elam)
Skönja (Siv Ljunggren)
Skörlevnad (John Ahlmark)
Slaganfall, slagrörd (i stället för ”stroke, strokedrabbad”) (Ingrid Ursing)
Slattrig (slapp, lös) (Harriet Söderström)
Sludd (norska för snöblandat regn, ”uttrycker verkligen hur det känns”, säger Catharina Ståhlgren som påpekar att det är ett användbart ord på västkusten, där hon bor, och att norrmännen uttalar det ”schlud”) (Catharina Ståhlgren)
Slug (Maria Jansson)
Slummernost (lite hängig, inte riktigt kvick, seg, inte med) (Eva Skoog, vars mormor använde det)
Slutgiltiga (i stället för det löjliga ”ultimata”) (Håkan Brodin)
Simme (snöre, snörstump) (Ingegerd Petersson)
Slyngel (Petra Lindberg)
Smatt (litet utrymme) (Charlotta Bergh)
Smultronstrå (Mirre Hofsten)
Smältvattens ljus (Gudrun Wiklund)
Smörgås (i stället för macka) (Astrid Svensson)
Snabel-a (i stället för det råtrista ”at” – i Norge kör de med sitt ”alfakrull” och det underbara uppfinningsrika busiga snabel-a håller på att utrotas här) (Johan Erlandsson)
Snask (godis) (Anna Lokrantz)
Snutfager (Gert Ekström)
Snålvatten (salivation vid åsynen eller tanken på något smakfullt) (Valter Hillörn)
Snärta (Sumpantjejen)
Socken (Peter Pettersson)
Solkatt (Lena Claesson)
Solidaritet, solidarisk (kanske företeelsen mer än själva orden) (Julia Sundblom)
Soprum (i stället för miljöstuga eller återvinningscentral) (Bruse LF Persson)
Sorgfällig (omsorgsfull) (Magnus Ringh)
Sovel (pålägg/köttillbehör) (Camilla Nilsson)
Spankulera (Hans Sundman)
Sparsmakad (Lars-Göran Karlsson)
Spenderbyxor (Britt-Marie Häring)
Speta (att gå, ”du som är uppe och spetar”) (Anna Modén)
Spirituell (i betydelsen ”kvick”, inte ”andlig”) (Karin Almbladh)
Spunk (Calle Jegbert – som hämtat det från Pippi Långstrump som uppfann det)
Spädbarn (i stället för ”baby”) (Per Runesson)
Spörsmål (Ellen Utterström)
Spösnöa (Sara Östberg)
Starta (i stället för ”starta upp”) (Inger Malmström)
Stilfull (Kerstin Arvidsson)
Stillatigande (Bengt Samuelsson)
Stofil (Petra Nilsson)
Stor (i fraser som ”i stor utsträckning”) (Carl-Henrik Berg)
Storförgod (ett ord som Anders Sanfridssons småländska mamma använde om folk som var sig själva nog, och inte lyssnade på andra) (Anders Sanfridsson)
Storhopen (i betydelsen de flesta, majoriteten) (Valter Hillörn)
Storkna (Fredrik Möller)
Storvulet, storvulen (Kerstin Mattsson)
Stryka flagg (ge sig) (Maria Schottenius)
Stundligen (Rolf Eriksson)
Stundom (Anders Fugelstad, Grasse)
Stundomsinnad (Bengt Göransson)
Stundtals (Göran Gerring)
Städse (Jon Johansson Nurse)
Städsla (Lena Skördeman)
Sägen (Torgny Eklund)
Stilig (Jenny Forslund)
Stolpskott (en som inte har alla hästar hemma) (Erik Wennerholm)
Stritta (stänka, skvätta) (Harriet Söderström)
Strutfut (ett helt betydelselöst ord som kan användas när som helst, uppfunnet av Kalle Sändare) (Bertil Mollberger)
”Stäng dörren och skjut spjället, det kommer en luffare på gärdet!” (Caroline Sandberg lovar att använda detta uttryck från sin mormors mor)
Större än jag (och andra komparerade uttryck med grammatiskt korrekt ändelse) (Lisa Arrenius)
Sublim (Per-Olof Larsson)
Sugel (dialektalt från Sandviken, troligtvis detsamma som sovel) (Sara Östberg)
Sumprunkare (vickade på båten vid kaj för att syresätta vattnet i fisksumpen) (Kjell Persson)
Sutenör (Per Gravenius)
Sverigefinne (Pertti Johannes Koistinen)
Svårmod, svårmodig (Gert Ekström, Britt-Marie Häring)
Svärma, att svärma för någon/något (vara mycket förtjust i, förälskad i) (Madelene Holst)
Symptom (i stället för symtom) (Ulrika Jansson)
Syndomaktig (Linnéa Börjesson, vars mamma använde ordet för att beskriva människor det var allmänt synd om, inte på grund av någon enstaka motgång utan för att de utsatts för upprepade motgångar i livet)
Synnerligen (Eva Malmquist, Lisbet Lindergård)
Syrak (Erik Wennerholm)
Så pass, så pass! (ironisk triumf) (Erik Wennerholm)
Således (Marie-Louise Samuelsson, Ingrid Bergman)
Sålunda (Kristin Brorsson)
Sällsam (Jenny Janlöv)
Sällsport (Bengt Raattamaa, Monica Hoverhjelm)
Särdeles (Martin Jönsson)
Sötebrödsdagar (Ingrid Jonnson)
Tack (Louise Petrén, Rune Ahlström)
Tacknämlig (Jonas Larsson)
Tadla (Liliana Komorowska Ahmed)
Tala (i stället för ”prata” – när man inte bara snackar!) (Conny Svensson, Lennart Allen)
Tala med kluven tunga (Lena Wallberg)
Talträngd (Kajsa Kallio)
Tankesätt, tänkesätt (i stället för det märkliga substantivet ”tänk”) (Katarina Nyberg, Lotta Olsson)
Tarva/r (Louise Wellrath-Olinder)
Tarvlig (Ingrid M Ringström)
Ta medicin (i stället för att äta den) (Joachim Trettin)
Ta självmord (Per Gravenius, som adopterar detta uttryck enbart för att såsom nybliven fader låsa in uttrycket i källaren och se till att det aldrig mer används)
Ta till harvärjan (ta till flykten) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ta vara på eller ta tillvara (i stället för sammanblandningen ta tillvara på) (Lennart Kylberg, Björn Warnqvist)
Tavarsam (inte detsamma som snål, men uttrycker ändå en småländsk vana att varsamt ta hand om föremål och använda dem på flera sätt) (PO Bengtsson, Magnus Bengtsson)
Teoterror (teologisk terror)(Svante Brandänge)
Tidlös (Monica Hoverhjelm)
Tillbringa (i stället för anglicismen ”spendera”) (Bengt Broman, Bo Sternelius, Conny Svensson, Julia Sundblom)
Tillbringare (Gunnar Berndtson, som utropar ”språkets vackraste ord!”, Anita Eriksson, Sigun Arvidsson Karlson)
Tillfyllest (Caisa Carlsson, Erik Lif, Kajsa Kallio)
Tillförne (Pelle Netz, Henrik Eriksson)
Tillförsikt (Sylvia Leijon)
Til lyst (för nöjes skull) (Jenny Hising)
Tillika (Kurt G Gustafsson, Rolf Paulsson)
Tillintetgjord (Monica Hoverhjelm)
Tillit (Niklas ”Olle” Olsson)
Till min glädje (Caisa Carlsson)
Tillnärmelsevis (Sanna Hodell Risberg)
Tillra, tillrande (Eva Larsendahl)
Tillstädes (Arja Lindholm)
Till syvende och sist (när allt kommer omkring) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Till yttermera visso (Serinna, Helena Haid Aspengren, Fredrik Sundström, Ingalill Lundgren)
Tima (CG Wrangel, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Tinktur (Annika F Langa)
Tiohundratalet (om århundradet mellan 1000 och 1100)(Sofia Danielson)
Tji (Manne Wängborg)
Tjiligojp (ett ord som Ann-Lou Moberg och hennes bror använder om en småsak, ofta teknisk eller mekanisk) (Ann-Lou Moberg)
Tjugohundranio (om året 2009, inte tvåtusennio) (Sofia Danielson)
Tjusarfrisyr (Ann-Sofie)
Tjänsteande (Thomas Porseus)
Tocken (Emma Boman)
Torde (E-K Lundgren, Rolf Paulsson)
Tosafor (något hundar och katter gör, när de är så uppspelta att de susar omkring okontrollerat i cirklar med svansen invikt under kroppen) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Trampen (västvärmländskt för trappa) (Anders Hammarström)
Travestera (Erik Wennerholm)
Treggelunda (på tre olika sätt) (Christofer Nöring)
Trevlig/t (ett ord som ärligt, utan ironi, uppmanar till fortsatt gott) (Grasse)
Trivialisera (Gerd Forssell)
Trivsam (Thomas Nordén)
Träff (i stället för ”dejt”)(Britt-Marie Häring)
Trälig (långsam) (Lena Fahlén)
Tulipanaros (som är något som är lätt att säga, svårare att göra) (Mia Engström)
Tuppjuck (Erik Wennerholm)
Tvagningsrum (Barbro och Arne Jonson)
Tveggehanda (jfr mångahanda, enahanda) (Gustav)
Tvehågsen (Ray)
Tvesovla, tvesövla (både ost och skinka på smörgåsen) (Björn, John, Monica Bäckström)
Tvivelaktig (inte tveksam!) (Kerstin)
Tvivelsutan (Ingrid Winberg)
Tvärtom (Erik Wennerholm)
Ty (Gaute Hanssen, Maria)
Tårta (en som inte har alla hästar hemma) (Erik Wennerholm)
Tämligen (Oskar C, Birgitta Söderström, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Törhända (Lars Berglund)
Töva (Göran Karlström)
Uhällig (dialektalt, från halland-smålandsgränsen) (Jacob Axelsson)
Undan för undan (Ingrid Helin)
Under förhandenvarande omständigheter (Kjell Persson)
Undermålig (Charlotte Sachs)
Under rådande tingens ordning (Kjell Persson)
Understundom (Marianne Lindroos, Owe Nilsson, Arnold Öhrn, Kajsa Riddersporre, Charlotte Sachs, Lars-Göran Karlsson, Bernhard Magnusson, Anna-Maj Bergström, Karl Jonvallen, Ingrid Bergman, Inger Dahlberg, Runa Olsson, Märit Rausing, Evalena Lübeck)
Undsättning (Hugo Sjöberg)
Unna (Manne Wängborg)
Uns (av dåligt samvete) (Benny Nore)
Uppenbara (Lars-Göran Frosterud)
Uraktlåta (Margareta Löfholm)
Urarva (Roffe, Peter Swedenmark, Anna-Greta Sättare)
Urbota (Britt-Marie Häring)
Usurpera (att tillskansa sig med list eller lägga beslag på)(Anna Starbrink)
Utavel (”som motsats till inavel, när man talar om knasigt sammansatta familjer: ja där är ju både inavel å utavel å gu’ vet va”) (Jessica Berglund)
Utfående (att få ut en handling, nycklar, skor från skomakaren eller vad som helst) (Stephen Bjar)
Utom (numera används mest ”förutom”, vilket betyder något annat)(Lennart Allen)
Utomordentlig (Catharina Wijnbladh)
Utskämma (som substantiv, eftersom så många i dag gör sig till en rekti utskämma) (Lilia Sellman)
Utvänt (norduppländska för när man inte orkar vänta längre, då är man ”alldeles utvänt”) (Sara Söderberg)
Vad fadren… (Roland Hogman)
Vafalls (Johan Klint, Mattias)
Valhänt (fumlig) (Ulrika Jansson)
Vankelmodig (”att känna sig osäker på ett sätt som vittnar om eftertanke”)(Agneta Sandström, Lotta Thorsén, Maria Holmerin Nord)
Vansklig (osäker) (Lena Svensson)
Var (i stället för ”vart”, alltså skillnaden mellan riktning och befintlighet) (massadopterat av oräkneliga tillskyndare)
Varav (Birgitta Söderström)
Vara vid god vigör (Camilla Hansson)
Varde (Pierre Carlsson)
Vare därmed hur som helst (Magnus Carlsson)
Varjehanda (Christina Westman)
Varkunna sig (Kristina Hennix)
Varnagel (Dag Stenholm)
Varpå (Eldgrim)
Vare sig… eller ej (utdöende uttryck som nästan bara finns kvar i ”vare sig man vill eller ej” men kan användas i alla liknande konstruktioner) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Varsebli, varsebliva (Ingegerd Petersson, Mary Samson)
Varsko (Gert Ekström)
Varsna (Elisabet Antonsson)
Var så artig (Mats Hagwall)
Var så god (Rune Ahlström, som också förespråkar artighetsfraserna ”Så snällt”, ”Vänligt”)
Vattulisa (dialektalt, dalska: när solen bryter igenom molnen och man ser strålarna mot den mörka himlen är själva öppningen i molntäcket en ”vattulisa”) (Karin Petrovski, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ve (Lindberg)
Veckoslut (i stället för ”helg” – för numera är inte lördag-söndag nödvändigtvis helg) (Björn Borgstrand)
Vederbörande (synd att inte Bror Rexed införde vederbörandereformen i stället för du-reformen)(Erik Andolf)
Vederdeloman (veder=mot, delo=i delo med, ordet betyder helt logiskt motståndare och finns i gamla Bibeln, dvs Karl XII-s Bibel) (Jörgen Rutegård)
Vederhäftig (Staffan, Kerstin Abukhanfusa)
Vederkvicka (Sture Jansson, Laila Prigorowsky, Marika Hemmel, Manne Wängborg)
Vederlägga (Göran Fall)
Vederstygglig (Karina von Brömssen)
Velociped (Peter Andersson)
Vemod (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Vesen (när man känner sig klen, svag, småsjuk, lite dålig) (Anders Sanfridsson)
Vete (Pierre Carlsson)
Vet hut (Laila Gistedt)
Vidare (i stället för det byråkratiska ”samt” i uppräkningar) (Manne Wängborg)
Vidgå (Göran Fall)
Vidhålla (Göran Fall)
Vidmakthålla (Benny Nore)
Vidsynt (Ann och Bertil Engstrand)
Vidta åtgärder (i stället för ”göra åtgärder”) (Inger Malmström)
Vigulant (Lilian)
Vilka (alla bisatser ska inte inledas med som!) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Villrådig (Ray, Britt-Marie Häring)
Vimmelkantig (Martin Ackerfors, Stefan Moberg)
Vindtirig (Caroline Sandberg)
Vink (i stället för ”hint”) (Ulf Löwhagen)
Vitter (Max Elander)
Vittrar i kanterna (Lars-Göran Frosterud)
Vore (Pierre Carlsson)
Vrång (Ulla Nordenstam)
Vunne (Torbjörn Helander)
Vuxit (inte växt!)(Agneta Bergman)
Vålma, volma (Karina von Brömssen)
Vån (Staffan Skott)
Vägra (i stället för neka eller förneka) (Kerstin)
Väl bekomme (Helene Fidler)
Välsinnad (Ewa Freyman Joas)
Väl unt (Manne Wängborg)
Vänfast (Ingrid Jonnson)
Vänligen (Eric Landquist)
Vänsäll (Gunilla Attermark)
Väsensskild (Nicklas Törnblom, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ynka (i två betydelser, dels som verb: att ynka är att gnälla, dels som adjektiv: enstaka) (Hilding Ståhl)
Ynkedom (George Stade)
Ynnest (Liliana Komorowska Ahmed)
Yppa (Lisa Öberg)
Ypperlig (Ann-Louise Carlsson, Anna M C Gunnarsson)
Yppig (frodig) (Grasse, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Å (i betydelsen ”vid” eller ”i”) (Brunnen-G)
Å (det skånska diftong-å:et, eå, på väg mot utdöende) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Åbäke (Agneta Hagerud)
Ådagalägga (Jonas Larsson)
Åkomma (Torgny Eklund)
Åma sig (göra sig till, sörmländskt uttryck) (Gerd Forssell)
Ånyo (Sebastian Robertsson, John Viklund, Victoria Johansson, Maria Karlsson)
Åpen (ett mildare alternativ till glupsk, girig, hagalen) (Lena Tersander)
Årtionde (så vackert jämfört med det inlånade decennium) (Karl Pallarp)
Åsamka (Anne-Marie Jonvallen, Barbro Andersson)
Åskvigg (kraftigt åsknedslag, ursprungligen en Torshammare slungad av åskguden själv – vackrast att använda i överförd bemärkelse, ”beslutet slog ned som en åskvigg”) (Fredrik Thornström)
Åstadkommer (Carlo Tyrberg)
Återbörda (Anna Helena Tina Raudna)
Åtkomst (Erik Dahl)
Åtra (Marit Branger)
Åvävla (Johan Bertilssons far använde detta ord för att beskriva när något låg helt utanför kartan, väldigt lantligt till) (Johan Bertilsson)
Älskansvärd/älskansvärt (AnnMarie Lind)
Älskvärd (Liliana Komorowska Ahmed)
Ämabel (Liliana Komorowska Ahmed, Marie-Louise Samuelsson, Per Demerwall, Eva Blomquist)
Ämbar (Stefan Hjelm, Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ämmel (ett annat ord för åbäke) (Anna Olsson)
Ämlig (när man är lite sjuk, trött och/eller nere)(Maria)
Ämna (Lisa Öberg, Birgitta Härdin)
Änglamakerska (vackert ord, mindre vacker innebörd) (Emma och Ann-Christine Påhlson)
Ännaklämd (Magnus Broman)
Änskönt (Mats Carlbom, Gunilla Gerring)
Äntligen (som talspråkligt ersatts av ”änkligen”) Birgitta Eriksson
Ärevördig (Liliana Komorowska Ahmed)
Ärkeknöl (Petra Lindberg)
Ärna (Lars Berglund)
Äta med långa tänder (finlandssvenskt)(Ami)
Ävet (som motsats till oävet) (Carl Szabad)
Ävlas (sträva) (Lena Svensson
Ödesdiger (Kerstin Abukhanfusa)
Ögonaböj (Petra Helgesson)
Ögnasikte (Bengt Nordstedt)
Ömsa (Helena Sundberg, som har barnbarn att ömsa blöjor på)
Önska (som blivit ovanligt – nu säger många ”jag vill” i stället) (Inka Hjelmström)
Öppenhjärtig (att öppna sitt hjärta – men det har ingenting med ”hjärtlig” att göra) (Gunilla Boman Pellnäs, Mårten Jansson)
Överansträngd (i stället för ”gått in i väggen”) (Peter Hennix)
Överantvarda (Erik Broomé)
Överdådig (Lars Hellvig)
När vi ändå håller på:
Rätt pluraländelse, framför allt i femininum (alltså inte ”flasker”, ”flicker”, ”låder” m.m.) (Gunnar Öhman)
Semikolon, ett underskattat tecken (Niklas Thorin)
Datumformen ”21 juni 2009” (Helene Fidler)