Du tippade på förhand att Herta Müller skulle bli årets Nobelpristagare i litteratur. Varför föll valet på henne?

- Hon har varit en stark kandidat länge, men det är en särskilt bra tajming nu. Just i år, 20 år efter murens fall och när Herta Müller kommer med sitt stora verk Atemschaukel, som är en vittnesskildring från den lilla grupp tysk-rumäner som kom i arbetsläger efter andra världskriget.

Hur tror du att Svenska Akademien resonerade i valet av pristagare?

- De har säkert uppskattat hennes stora konstnärliga ambition, hennes språk och hennes gärning i stort. Det är en minnesskatt hon räddar undan glömskan.

Vad fick dig att tro på Herta Müller?

- Intuition, och så hoppades jag på henne. Det är ett riktigt bra val.

”Säregen stil och ett fantastiskt ärende; hon har något säga”, sade Peter Englund om Müller. Hur formulerar du hennes storhet?

- Jag tycker det är en bra formulering. Genom att skriva konkret och så ärligt hittar hon fram till läsaren. Hon är starkt levande i sin berättarförmåga och helt hängiven sin uppgift. Hon har redskapen och använder dem på allra bästa sätt.

Vad av Herta Müller ska den som ännu inte stiftat bekantskap med henne läsa först?

- Jag tror att man ska läsa den sista romanen, tyvärr har den inte kommit på svenska ännu. Så här är något för dem som kan tyska. I annat fall kan man börja med "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv" som kom ut 2007. Passande titel för en dag som denna för en skygg författare.

Det här var Peter Englund debut. Hur tycker du att han skötte sig?

- Även om han var nervös märktes det inte på honom. Han var glad och avspänd. Han skötte sig jättebra.

Du tippade rätt även i fjol då du förutspådde att Le Clézio skulle vinna. Det är inte så att du har kontakter i Akademien som läcker till dig?

- Nej, absolut inte. Då hade jag ju inte kunnat tippa. Jag använder bara vanliga gamla häxkonster. Kaffesump, niga mot månen, rabbla ramsor.