”Den motvillige monarken” har sålt i 90.000 exemplar trots att de flesta bokhandlare vare sig trodde på boken eller ens ville sälja den.
– Vi tryckte en upplaga på 20.000 men hade bara förhandsbeställningar på 1.500, säger bokförläggare Kristoffer Lind på Lind & co.
Han berättar om handlare som var direkt negativa. En motvilja som han spårar till kungahusets ställning i Sverige, som några som står över all kritik och som kanaliserades i termer av snaskigt och lågt.
– Det handlade inte om högt eller lågt. På en branschtillställning där man säljer in böcker till handeln hade vi två framträdanden, ett med författarna till ”Den motvillige monarken” och ett med Bingo Rimér som kom med boken en ”Flickfotografs bekännelser”, säger Lind.
Medan kön ringlade framför Rimér ville ingen prata om kungaboken.
– Branschen ansåg att det inte skulle gå att sälja negativa böcker om kungahuset, säger han.
Nu menar förlaget att de flesta som var kritiska då inte hade läst boken. Syftet var inte att gräva fram så mycket snaskigt som möjligt om Carl XVI utan att ge ett ärligt porträtt, att våga granska honom som vilken annan högt uppsatt svensk som helst.
Vissa handlare vägrade sälja boken med hänvisning till att i deras fina område läste ingen ”sådana” böcker, andra sålde den bara i smyg under disk.
Upplagan tog slut på några dagar.
Allvarligare än bokhandelns motstånd menar förlaget att försöken från kungahusets vänner att skrämma författare och förlag till att inte ge ut boken var.
– Man anlitade den förre polischefen Tommy Lindström för att få boken stoppad, säger Kristoffer Lind.
På ett möte hotade Lindström förlaget med att säkerhetspolisen, som kritiseras i boken, skulle avlyssna dem och starta smutskastningskampanjer mot förlaget under lång tid framöver.
– Lindström var anlitad av några ur kungens vänkrets. Mötet var obehagligt, säger Lind.
Kungens vänner har också anlitat en frilansande researcher med ett uppenbart uppdrag att försöka hitta saker om författarna som skulle kunna misskreditera dem.
– Hon har orsakat en del skada och kommit med en del osanna påståenden men har inte kommit så långt i sina försök, säger Lind.
Författarna har smutskastats på nätet, hotats och i vissa lägen varit tvungna att ha livvaktsskydd.
När boken väl kom ut hängde medierna på, man byggde ut historien, kontrollerade källor och verifierade i stort bokens innehåll. Så började mediejakten på Hovets uppfattning om boken.
Hovet duckade men till slut tog kungen bladet från munnen under den traditionsenliga höstjakten på Halle- och Hunneberg där det enda som kom fram under den välbesökta presskonferensen var kungens lakoniska ”Vi vänder blad och ser framåt”.
– Det var briljant av kungen, säger Lind. Det var egentligen mot alla regler rent pr-mässigt men briljant.
För sedan vände verkligen medierna blad och hela affären klingade av.
– Inga andra än kungafamiljen hade lyckats med ett sådant utspel, säger Lind och fortsätter.
Ett av syftena med boken var att diskutera just hovets starka särställning i Sverige och som sagt porträttera kungen. Läser man boken är det inte ett illvilligt porträtt utan han framstår som en rätt hygglig man men omgiven av mindre omdömesgilla vänner, säger Lind.
Efter att boken kom ut har författarna och förlaget fått åtskilliga tips och berättelser som stärker eller fördjupar deras berättelser. Saker som också åtskilliga tidningar grävt fram.
– Vi har inte tänkt gå vidare. Boken har fört fram det vi ville, säger Kristoffer Lind.
Det nya långa efterordet till pocketupplagan som nu kommer ut går igenom alla turer kring bokens publicering, mottagande och efterspel. Där beskrivs åtskilliga andra som agerade kring både bokens innehåll och publicering, porrklubbsägare, före detta ”kaffeflickor”, författarkollegor som tar till brösttonerna, avdankade säkerhetschefer, höga jurister och andra som gett sig in debatten. Kanske kommer debatten om hovets särställning i gång på nytt.