Hur ska jag göra med franskan? Kära bibliotekarie, min expojkvän har träffat en ny tjej och snart måste jag träffa denna kvinna på en fest. Det hemska är att hon är en riktig tiopoängare med Audrey Tautou-utseende vars intressen är ”fransk litteratur, särskilt Proust”. Själv är jag rågblond och trist och har aldrig läst en fransk bok i hela mitt liv. Vad kan jag göra för att inte framstå som ett troll bredvid detta skogsrå?

Lisen

Lisen, chérie, från en missunsam rågblond till en annan – mina pormaskars åsikt är att Audrey Tautou borde förbjudas i lag. Du känner ju till gullighetsmassakern ”Amélie från Montmartre”, den avskyvärda filmaffischen där Tautous/Amélies fejs plirar med ekorrögon förvridna av troskyldig naivitet och symboliserar allt jag hittat på att män älskar hos kvinnor: det är som om den oskuldsfulla flickfan har tejpat en mödomshinna runt själva ansiktet, om du förstår vad jag menar.

Din nya buksvägerska (låt inte tankarna skena i väg nu) är dessutom frankofil. Quelle horreur! Om mardrömmar kunde ha mardrömmar vore det detta: ett docksött väsen som citerar Focault.

Och det värsta är att hon gör rätt. Fransk kultur ÄR stiligare än vår, den är Duras och Cixous och Cocteau och Queneau, den är alvlika hångel och filosofisk debatt och Proust är onekligen makalös, åtminstone de fem sidorna jag har läst.

Ett nålstick över fördrinken hade kunnat vara ett påpekande om att de engelskspråkiga Nobelpristagarna trots allt är fler (26) än de franskspråkiga (13), men det är ett värdelöst argument som lika gärna kan få motsatt effekt – särskilt som Tautou-häxan helt säkert kommer att citera frankofilen Horace Engdahl, som i Nobelprissammanhang skåpat ut den amerikanska litteraturen som ”trångsynt.” Då är det bättre att panikplugga några litterära översiktsverk, typ Åke Erlandssons ”Modern fransk prosa”, Carl Henning Wijkmarks ”Fransk roman efter 1945: från Camus till Le Clézio” och Kristoffer Leandoers ”Huset som Proust byggde: 200 års fransk modernism” eller varför inte samma författares webbplats Prousthuset (www.prousthuset.se). Det skönlitterära förlaget Sekwa ger även ut en imponerande mängd franska pärlor varje säsong, undvik bara de infogade författarporträtten (de ser alla ut som Vanessa Paradis).

Eller prova jänkartricket. Jänkartricket, som en bekant skapat enkom för att reta gallfeber på frankofiler, går ut på att medvetet uttala samtliga franska namn med släpig amerikansk accent. Marcel Proust uttalas alltså något i stil med ”Marrcell Prääust”, Simone de Beauvoir som ”Simoun dö Buuvoarr” och så vidare i all bräkig oändlighet.

Och, chérie: drick inte mer än två vinare på festen.

Jenny Lindh är bibliotekarie på Biblioteket Plattan, Kulturhuset i Stockholm. I höst svarar hon på läsarfrågor varannan vecka i Boklördag.