Vad betyder Olof Palme nu?

När hans röst ibland hörs ur någon radioapparat

är det en annan tid, förfluten tid.

Men denna andra tid

har styrkan att bryta in i min egen tid

så att den blir främmande,

så att vi kan se den tydligare.

Olof Palme var, som de flesta verkligt betydande

politiska gestalter,

ingen teoretiker.

Han var mer just en politisk gestalt än en politiker,

i alla fall är det så han dröjer kvar hos oss

(statsmannens missräkningar och cyniska kalkyler

kommer vi att glömma.)

Om politiken är musik bidrog han med en

djupare klangfärg, absolut samtida

och därför når den oss också nu.

wVar han antikapitalist?

Nej. Men han trodde att inom kapitalismens imperier

kunde områden befrias

och dessa områden växa:

på arbetsplatserna, i skolorna, i våra ansikten

men också

i själva världsrummet.

Han såg klart det snabbt växande världsrummet:

Kolonierna som öppnades,

de stora människomassorna som rörde sig över gatorna,

folken som omvandlades.

Unga män, unga kvinnor urskiljde hans ansikte

i den gråa likgiltiga politikermassan:

de log faktiskt mot varandra.

Var han anti-imperialist?

Ja. Och han hade också styrkan att vända sig mot

det kommunistiska imperiet, vars dödsprocess

då ännu inte var uppenbar.

Han var en politisk taktiker, machiavellisk också han,

inte minst i relation till USA.

Men han förlorade sig inte i det taktiska.

När hans röst någon gång hörs

växer många av oss,

plötsligt, som om fröbanker vilat länge

under jorden och vänds upp i ljuset.

Olof Palme skulle inte förstå den här världen

och han skulle förstå den:

den globala kapitalismens arrogans.

Och den nya arrogansen

från den klass han själv kom från.

Jag skriver detta i solen.

Den är så stark idag att människor

och fåglar utplånas i den.

Ingen kommer undan denna sol.

Ingen kommer undan Olof Palme.

Inte ens fåglarna.