– Är ni kära?
När prins Charles, på en presskonferens i samband med offentliggörandet av förlovningen mellan honom och den blivande prinsessan Diana, fick frågan tvekade han en stund innan han svarade:
– Ja … Vad nu kärlek betyder.
Denna replik, som kan tolkas som ärlig eller enbart blasé beroende på vem man frågar, blev startskottet för serietecknaren Liv Strömquists nya album ”Prins Charles känsla”. Den brittiske prinsen, Diana och hans nuvarande hustru Camilla, dyker upp lite här och var i boken som lotsar läsaren genom kärlekens stundtals grumliga vatten.
– Jag ville undersöka kärleken som en samhällskonstruktion men också som ett kulturellt fenomen med biologisk och historisk förankring. Prins Charles fråga är fundamental: Vad är kärlek, egentligen? säger Liv Strömquist, när vi efter några om och men sätter oss ner för lunch.
Livs skånska ställer till det. När hon ber om smör och bröd tittar expediten på det lilla Södermalmsfiket osäkert på henne. En stund senare kommer föreståndaren för kaféet fram.
– Vilket kaffe sa du att du ville ha, nu igen?
Liv Strömquist talar om vad hon vill ha och fortsätter:
– I dag handlar allt om att piska i gång sexlivet, hålla passionen vid liv och så vidare … Det är en enorm apparat. Äktenskapet är baserat på en idé om livslång kärlek medan det till exempel i romarriket, av moraliska skäl, snarare var en synd att älska sin fru för passionerat. Sådant tycker jag är intressant att resonera kring.
Till ”Prins Charles känsla” har Liv Strömquist samlat material i nästan tre år. Idén föddes parallellt med att ”Einsteins fru”, ett album som stärkte hennes ställning som en av Sveriges skarpaste serietecknare och satiriker, nådde bokhandeln.
Och visst är researchen diger. Genusteorier av bland andra Lynne Layton varvas med statistisk och populärkulturella nedslag, från tv-serien ”Tummen mitt i handen” med Tim Allen till Mia Törnbloms bok ”Självkänsla nu” och ett tidningsurklipp med programledaren Gry Forssell där hon deklarerar att hon och maken Alex minsann ”vet precis var gränsen går” i ett äktenskap.
I serien ”De fyras gäng” drar Liv Strömquist paralleller mellan Tim Allen och tre andra amerikanska komiker – Jerry Seinfeld, Ray Romano och Charlie Sheen. Förutom att de är vita män i ungefär samma ålder och har avlöst varandra på listan över de bäst betalda tv-komikerna så har de har ett likartat förhållande till kvinnor.
I deras respektive världar har kvinnan i egenskap av flickvän, mamma eller fru en hämmande funktion.
– De har ett ambivalent förhållande till kvinnor. Hon framställs som en begränsning, en boja som de hela tiden försöker att undvika. Men om de verkligen känner så, varför flyttar de då inte ut i skogen och startar ett mansseparatistiskt samhälle som Nalle Puh och Christoffer Robin?
– Jo, därför att mansrollen blir extremt bräcklig utan den sortens bekräftelse. För att kunna leva självständigt och förverkliga sig själv måste mannen hämta kraft någonstans ifrån. Det sker via tillfälliga sexuella förbindelser.
I seriesviten ”Vårda en man-VM”, en sorts Nobelpris i omvårdnad, fortsätter Liv Strömquist i samma tankebanor. Här får läsaren möta de kvinnor som tagit hand om Ernest Hemingway, Ronald Reagan och Charlie Chaplin på ålderns höst.
– Det behövs en villkorslös kärlek och en solid grund för att våga kasta sig in i kreativa projekt. Det är inget fel med att vara kärleksfull eller visa omsorg – det jag däremot saknar är fler 60-åriga kvinnor som är fulla och odrägliga och pissar på Dramatens fasad. Kvinnor som tas om hand av inoljade män som är tjugo år yngre än dem själva. Inte tvärtom (skratt).
Liv Strömquist pratar fort, gestikulerar mycket mellan tuggorna och binder ihop sina resonemang plötsligt – med verbala smashar. Någonting som inte bara lyser igenom i hennes seriestrippar utan också i humorprogrammen ”Tankesmedjan” och ”Pang Prego” i Sveriges Radio där hon regelbundet medverkar.
Förklaring återfinns, enligt henne själv, vid middagsbordet i Ravlunda på Österlen där hon växte upp.
– Jag kommer från en stor familj med jättemånga syskon. Jag är dessutom tvilling. I vår familj var det den som skrek högst och tänkte snabbast som fick en syl i vädret. Det är en ganska jobbig egenskap egentligen, men i radion är den perfekt, säger Liv Strömquist.
Jag frågar henne om hon är en romantiker eller mer av en cyniker.
– Häromdagen skrev Mats Jonsson i sin serieblogg att ”en anledning till att göra en bok kan vara att man inte längre vet vem man är och vill att boken ska berätta det för en”. Så är det för mig.
– Jag håller med prins Charles i hans förvirring – jag vet inte heller vad kärlek är. Jag gjorde boken för att reda ut det för mig själv. Men det här är inget facit till hur livet fungerar, det primära för mig är att hitta intressanta teorier – att få tänka – och vända på de invanda föreställningar som finns.