Förra lördagen berättade jag om en gammal science fiction-skräcknovell som jag mindes: världens största dator slås på med pompa och ståt, tv-utsändning över hela universum. Den första frågan som ställs är förstås ”Finns Gud?” varpå den mäktiga datorn svarar ”ja, nu”. De närvarande blir skräckslagna, och en av dem försöker hastigt nå avstängningsknappen. Då slår blixten ned i honom.

Nu finns det ju inget bättre universitet än DN:s läsekrets, så genast hörde flera läsare av sig. Nja, sa en läsare, inte var det forskaren som blev ihjälblixtrad i novellen, datorn skickade ju en blixt genom strömbrytaren.

Sista meningen i novellen visar sig lyda: ”En blixt från den molnfria himlen förbrände honom och smälte samman strömbrytaren”, så både jag och läsaren har rätt. Men läsaren påpekar också att det faktiskt inte var världens största dator som startades, utan ”en sammankoppling av alla de gigantiska datorerna på universums alla bebodda planeter”, ”ett supernätverk”.

Novellen heter ”Svaret” (”Answer”) och är bara en enda sida lång. Den skrevs av Fredric Brown (1906–1972) och publicerades första gången 1954. I Sverige finns den översatt och utgiven av den outtröttlige science fiction-förläggaren Sam J Lundwall, som lät den ingå i en samling betitlad ”Gudar, änglar, demoner och andra monster” 1994.

Fredric Brown är känd för sina extremt korta noveller. Som inledning i sin novell ”Knock”, förkortar han en redan mycket kort text av Thomas Bailey Aldrich: ”Det finns en charmig liten skräckhistoria som bara består av två meningar: Den sista människan på jorden satt ensam i ett rum. Det knackade på dörren...”

Ingen kan väl påstå att internet direkt har blivit Gud, men nog har det i vissa fall blivit ett utmärkt bibliotek. Några av Fredric Browns högst läsvärda noveller går att läsa på www.gutenberg.org.