Frankrike
Raphaëlle Rérolle,
litteraturkritiker, Le Monde.
- Jag är jättenöjd i dag med att valet av Le Clézio och glad förstås för att det är det franska språket som premieras. Det jag uppskattar hos honom är framför allt hans raffinerade stil. Jag har förstått att det gått hem i Sverige också, vilket förmodligen beror på att han är väl översatt till svenska.
- Jag är fascinerad av Le Clézios speciella sätt att se världen och tycker att hans egensinniga vision kommer särskilt till sin i rätt i hans senaste berättelse, "Raga - approche du continent invisible" (kommer på svenska senare i oktober).
Belgien
Marcel van Nieuwenborth, litteraturkritiker.
- Det är ett bra val, om än inte det bästa. Men jag kan tänka mig att han hade rätt profil för Nobelakademin. De tar aldrig politisk ställning, men tänker ändå politiskt. Le Clézio har till exempel i boken "Vandrande stjärna" skrivit om en judisk flicka och en palestinsk kvinna. Det är typiskt för akademien att ge en sådan författare priset, men inte en israel eller palestinier. Sedan tror jag att det är viktigt för juryn att han är internationell, att han reser mycket och har en brittisk pappa. Så är han idealist, precis som Alfred Nobel ville ha det. Det är också typiskt att man väljer en man som inte är en del av det litterära nätverket.
- Jag tycker om hans sätt att skriva, det är mycket vacker franska. En av de bättre böckerna är "Voyage à Rodrigues" som handlar om hans farfar. Jag gillar också "Coeur brûlé et autre romances" som är en historia om kvinnor. Men allra helst hade jag velat att Philip Roth hade vunnit.
Finland
Suvi Ahola,
litteraturkritiker på Helsingin Sanomat.
- Det är bra att välja en författare som inte redan är så känd. Le Clézio finns översatt till finska, men för den stora allmänheten är han nog rätt obekant. En gång per år kan man stifta bekantskap med en författare som annars inte blivit så läst. Det är trots allt en ärevördig instans som rekommenderar honom.
- Ju äldre jag blir desto bättre inser jag förstås att Nobelkommittén är som alla andra prisjuryer. Medlemmarna har sina egna favoriter och personliga relationer till författare. Sedan är det någon som lyckas övertyga de andra om att kandidaten är den bästa.
HELSINGFORS
Stefan Lundberg
- Le Clézio är inte ett helt okänt namn hos oss. Han finns översatt till finska, men för den stora allmänheten är han nog rätt obekant, säger Suvi Ahola, litteraturkritiker på Helsingin Sanomat.
Le Clézios namn fanns på tidningens lista med trettio kandidater. I läsarnas omröstning slutade han på 22:a plats.
- Det är bra att välja en författare som inte redan från tidigare är så känd. En gång per år kan man stifta bekantskap med en författare som annars inte blivit så läst. Det är trots allt en ärevördig instans som rekommenderar honom.
- Ju äldre jag blir desto bättre inser jag förstås att Nobelkommittén är som alla andra prisjuryn. Medlemmarna har sina egna favoriter och personliga relationer till författare. Sedan är det någon som lyckas övertyga de andra
om att kandidaten är den bästa.
Storbritannien
Erica Wagner, litteraturredaktör på The Times i London
Är du nöjd med valet?
- Eh, du måste nog ge mig lite tid för jag har inte en aning om vem Jean-Marie Le Clézio är (skrattar)....
- Å andra sidan är jag ju bara en amerikan, och jag vet ju att Svenska Akademiens sekreterare inte har särskilt höga tankar om oss amerikaner och våra författare (skratt). Så han får stå ut med min okunnighet.
- Jag skulle kunna prata om Doris Lessing och en massa andra författare, men detta var verkligen en nyhet för mig. Så lycka till någon annanstans!
Claire Armitstead
litteraturredaktör på The Guardian i London
- Detta är ett av de där pinsamma ögonblicken för den brittiska förlagsvärlden - han har knappt varit översatt av brittiska förlag. Därför är han praktiskt taget okänd här, vilket snarare är en kritik av tillståndet här. Intressant nog har en de brittiska vadslagningsfirmorna haft honom som en favorit med så lågt odds som 2-1. Så man undrar om det läcker från svenska akademien...
Vi har sökt med ljus och lykta efter någon som känner till Le Clézio utanför akademiska kretsar. Jag har förstått att han är mycket stor i Frankrike. Och nu är jag väldigt sugen på att läsa hans böcker.
Norge
Jan Kjærstad, författare
- Alltså, personligen hade jag gärna sett en författare som jag inte kände till, för att få lära känna något nytt. Men Le Clézio är definitivt en värdig vinnare. Jag har läst honom sedan början på 80-talet, ända sedan jag skulle göra en intervju med Arthur Lundqvist som jag visste var mycket förtjust i Le Clézios tidiga, exprimentella författarskap. Min favoritbok är "Les chercheur d'or" (Skattsökaren, från 1990).
Sydafrika
Véronique Tadjo, författare och chef för franskastudier vid institutionen för litteratur och språk vid Witwatersrand-universitetet i Johannesburg
- Ja, jag tycker det är ett bra val. Han är en stor fransk författare och med tanke på det engelska språkets dominans är det alltid goda nyheter när en fransktalande författare uppmärksammas. Det visar på mångfald och han är en författare som är väldigt öppen för världen.
- Vad jag tycker om hos honom är hans språkliga kvalitet. I Onitsha skriver han om Afrika, om Nigeria. Det är en väldigt vackert skriven bok med stor insikt. Jag tror att eftersom han själv växte upp i Afrika så hänfaller han inte till stereotyper och det är väldigt viktigt. Hans beskrivning av Afrika är inte en outsiders, men han beskriver det inte heller så som en afrikansk författare gör, utan någonting mittemellan.
Argentina
Hugo Beccacece, kulturchef på dagstidningen La Nacion
- Le Clézio är ett utmärkt val, som visar på hur berikande det är när stora litteraturnationer öppnar sig för andra kulturer. Hans tidiga sökande efter nya medvetandeformer, inte sällan genom droger, förde honom som bekant utanför västerlandet, och bland annat till Mexiko.
Skildringarna av dem han mötte på dessa resor skiljer sig från tidigare franska författares, eftersom de har ett djup som räddar honom från att hamna i exotism.
- Utvecklingen från experimentellt skrivande på 1960- och 70-talen, till de mer traditionella verken är också illustrativ för den väg som många i hans författargeneration tagit.
Sydafrika
Véronique Tadjo, författare och chef för franskastudier vid institutionen för litteratur och språk vid Witwatersrand-universitetet i Johannesburg
- Ja, jag tycker det är ett bra val. Han är en stor fransk författare och med tanke på det engelska språkets dominans är det alltid goda nyheter när en fransktalande författare uppmärksammas. Det visar på mångfald och han är en författare som är väldigt öppen för världen.
- Vad jag tycker om hos honom är hans språkliga kvalitet. I Onitsha skriver han om Afrika, om Nigeria. Det är en väldigt vackert skriven bok med stor insikt. Jag tror att eftersom han själv växte upp i Afrika så hemfaller han inte åt stereotyper och det är väldigt viktigt. Hans beskrivning av Afrika är inte en outsiders, men han beskriver det inte heller så som en afrikansk författare gör, utan någonting mittemellan.