Ada Westers förlag Gilla Böcker gav ut Jenny Jägerfelds roman ”Här ligger jag och blöder”, som fick Augustpriset i barn- och ungdomsklassen i måndags. Förra året gick det tillboken ”Skriv om och om igen” – också den utgiven på Ada Westers dåvarande förlag X Publishing.
Som förläggare har du lyckats kamma hem två Augustpris i rad. Hur gör du?
– Jag bara följer min smak.
Haha – Augustsmaken?
– Ja, precis! Nej, men det är en smak som väldigt många delar. ”Här ligger jag och blöder” är en ungdomsroman som griper tag och som känns. Det är en bok där man kan säga:
”Lyckost du som inte läst den än!” Det är gapskrattsroligt, dödssorgligt och deckarspännande. Det borde inte gå ihop, men det gör det.
Vilka egenskaper gör dig till en bra förläggare?
– Jag har läst och läst och läst. Och sedan har jag jobbat väldigt mycket i bokhandel, vilket gett mig dels en överblick över utgivningen – vad som kommer, vad som funkar – men framför allt: möten med läsare. Jag kollar alltid av det jag läst mot andra människor:
Vad tyckte du – jag tyckte så här – vad tyckte hon – vad tyckte den trettonårige killen?” Det är ett evigt avstämmande mellan min egen och andras smak.
– Och så är det viktigt att ha förmågan att se bortom en texts problem. Att se vilka problem som går att lösa och vilka som gör att det inte ska bli en bok. Det är en förläggares största uppgift.
Vad vore ett olösligt problem för dig?
– Så länge författaren och redaktören är överens kan man förändra mycket: göra om slutet, plocka bort karaktärer och så. Författarens stil däremot skulle jag ha svårt att ändra på. Det finns redaktörer som är så tekniskt duktiga att de kan ”skriva om” boken tillsammans med författaren, men jag är nog inte en.
Är inte redaktörsrollen svår att baxa? Jag tänker att skribenter är ett sårbart släkte.
– Det är klart det är svårt att sätta sig och dissekera någons baby. Men det är också det – att det är känsligt och viktigt – som gör jobbet intressant och spännande. Min uppgift är att få författaren att känna sig bekräftad och trygg nog att ta emot kritik, så att vi tillsammans kan göra boken så bra som möjligt.
Finns det fortfarande en idé om att ungdomslitteratur borde ha ett syfte med stort S? Fylla en fostrande funktion och dylikt?
– Det känns som om sådant lever kvar – men generellt har recensionerna ändå blivit mer seriösa. Jag tycker att intresset för ungdomsromaner är betydligt större nu än det var för fem år sedan, när vi startade X Publishing.
– Då ligger nog barnlitteraturen sämre till. Ibland känns det som om vem som helst tillåts recensera barnböcker. Att det räcker om man själv har barn.
Vad läste du själv som ung?
– Jag läste högt och lågt, precis som i dag. Vuxenromaner och Kittyböcker i en salig blandning. Jag var besatt av böcker hela uppväxten. Min mamma införde en regel: max en bok om dagen. När inte det hjälpte sade hon: ”När du har avslutat en bok måste du gå ut och få lite luft innan du börjar på nästa.”