Vi ser dem överallt, framgångsrika karriärister som verkar lyckas med allt de företar sig. Men allt kanske inte är vad det ser ut att vara. Själva motorn bakom framgångarna kan mycket väl vara en traumatisk händelse i barndomen.
Det skriver journalisten Dan Josefsson och psykologen och psykoterapeuten Egil Linge i boken ”Den mörka hemligheten” som kommer ut i dagarna. Boken handlar om det som på psykologspråk kallas för desorganiserad anknytning – hur komplicerade relationer till våra föräldrar och traumatiska upplevelser i unga år påverkar oss och vårt sätt att hantera relationer för resten av livet. Det kan handla om övergrepp och våld eller en uppväxt med föräldrar som av olika skäl inte kunnat ge närhet och trygghet. De smärtsamma minnena från barndomen blir till mörka hemligheter som på olika sätt hindrar oss – eller omvandlas till en kraft att åstadkomma underverk.
– När du som barn är med om svåra saker väcker det känslor som kan vara outhärdliga för dig. Därför hittar du strategier för att stoppa undan dem och sluta tänka på dem. En metod kan ju vara att hålla en väldigt hög aktivitetsnivå, att hela tiden göra något och fokusera stenhårt för att slippa tänka på det outhärdliga. Då kan du också bli väldigt bra på vissa saker. Där ser man en tydlig koppling mellan tidiga trauman och framgång senare i livet, säger Dan Josefsson.
– Arbetsnarkomani kan ge enorma resultat, men det kan finnas en väldigt ledsen människa där inne, som aldrig känner att hon är värd något och att allt är en bluff. Då kan man ana att problem med självkänslan kan vara en motor i framgången, fortsätter han.
För en del leder drivkraften till slut rätt in i väggen. Egil Linge möter i sitt arbete många karriärister, kända och okända, vars tillvaro har rämnat.
– Om vi är traumatiserade som barn är det vanligt att vi utvecklar ett starkt kontrollbehov. Det är en egenskap som är väldigt uppskattad i arbetslivet. Men när människor börjar bli mätta på framgång och drivkraften avtar så hinner det förflutna i kapp. Då blir det väldigt tungt för många. Plötsligt får de kanske oförklarlig värk i kroppen eller upplever starka känslor av oro, rädsla och nedstämdhet, säger Egil Linge.
Andra kan vandra genom livet med sin desorganiserade anknytning utan att den gör sig påmind. Men när något smärtsamt händer, som en skilsmässa eller ett inbrott, kan hela katastrofsystemet från barndomen aktiveras.
– Då får man ofta en reaktion som inte står i proportion till det som hänt, säger Egil.
För några år sedan skrev Dan Josefsson och Egil Linge boken ”Hemligheten” tillsammans. Den blev en succé och handlar om anknytningsteorin och om hur vår förmåga att skapa kärleksrelationer i vuxenlivet till stor del beror på vilken relation vi hade till våra föräldrar som barn. Teorin kan bland annat förklara varför en del singlar aldrig tycks hitta den rätta.
Boken kom till efter att Dan Josefsson själv hamnat i terapifåtöljen hos Egil Linge. Han var över 40 år, singel, med en rad kortvariga relationer bakom sig och tänkte be om råd för att förmå sig att jobba mindre. I stället kom terapin att handla om honom själv, hans barndom och förmågan att skapa närhet och trygghet. När Dan regelbundet besökt Egil Linge i några månader träffade han en kvinna och vågade för första gången släppa en kärlek riktigt nära inpå sig. Han hade blivit tryggare i sig själv och började förstå varför han varit så rädd för närhet. Det handlade inte längre om att kvinnan skulle kvala in.
– Jag fattade att en relation inte ska vara som en lång audition eller som en provkörning av en bil. Jag blev mer kär än jag någonsin varit, säger Dan.
I dag har Dan och hans sambo två barn. Många som är otrygga från barndomen tycker inte att de hittar någon som är helt rätt för dem. Men den analysen är enligt Dan Josefsson förrädisk.
– Det kan ju inte vara så att alla dessa människor som faktiskt träffar någon, skaffar barn och skapar en relation bara haft en otrolig tur. Det verkar konstigt. Men den gruppen människor som jag tillhörde tänker ju så. Man vill inte se sin egen roll.
När han och Egil Linge inledde arbetet med den nya boken tänkte Dan till en början att ”det här handlar inte om mig”. Men han hade fel. Ju längre arbetet fortskred, desto mer insåg han att den andra boken handlar lika mycket om honom själv som den första.
– I går sa min sambo att jag lyckats med konststycket att skriva två självbiografiska böcker utan att någon egentligen kan upptäcka det. Hon har rätt, min historia finns invävd i böckerna, säger Dan.
Trauman som leder till desorganiserad anknytning leder ofta till djupa, känslomässiga sår som kan komma att prägla hela ens liv.
– När sorgen, rädslan och självföraktet tar över reagerar du som ett litet barn – du skriker och vrålar, skäller på dina barn eller får ett vansinnesutbrott inför en häpen arbetsgrupp. Den som behandlats kärlekslöst som barn kan ofta inte hantera sina känslor på ett bättre sätt än så, säger Dan.
För honom själv har bokskrivandet fungerat som en terapi.
– Arbetet med böckerna har hjälpt mig att se mig själv. Jag var en arbetsnarkoman som fick många journalistpriser men mitt privatliv var en känslomässig öken. Nu ser jag väldigt tydligt kopplingarna till min egen barndom, att otrygghet går i arv. Det fanns en stor otrygghet i min familj när jag var liten och nu vill jag göra allt jag kan för att inte föra den vidare till mina egna barn. Det är lättare sagt än gjort, men jag jobbar på det, säger Dan Josefsson.
Svaret på hur vi beter oss i relationer till andra finns inom oss själva, menar Dan.
– En del säger ”Det är märkligt, jag träffar folk som verkar trevliga i början, men efter en månad visar det sig alltid att de är idioter”. Men ofta är det din egen rädsla som är problemet.
Det finns motsatsen också förstås. Trygga personer som ingenting tycks kunna rubba.
– En trygg person har alla de här starka känslorna inom sig, men kan konstruktivt hantera alla jobbiga tankar och förstå var de kommer ifrån. De kan trösta sig själva, säger Dan.
När man har mörka hemligheter i det förflutna har man ofta för länge sedan dragit slutsatsen att det är något fel på en, att otryggheten är omöjlig att göra något åt. Men så är det inte, menar Egil Linge. En enkel metod är att berätta om det man varit med om.
– Jag ger ofta mina klienter rådet att försiktigt börja berätta för sin partner eller någon annan trygg person om sina tidiga upplevelser. Om den som lyssnar kan göra det utan att dra sig undan kan det göra att den egna rädslan minskar, säger Egil Linge.
– Sådana samtal kan skapa en ny känsla av trygghet som har en läkande effekt. Detta kan naturligtvis inte lösa alla problem. Men ofta är det små förändringar i vårt dagliga liv som i det långa loppet visar sig leda till de allra största förändringarna i vårt inre.