Berättelsen om Ikea och dess skygge grundare Ingvar Kamprad tycks vara oemotståndlig: Multimiljardären med den excentriska vanan att inte leva som en miljardär.

- Ingvar vill beskriva sig själv som en go gubbe som är dyslektiker, lite smådum, alkoholist och så vidare. Men det är inte sant. Frågan är då varför han ljuger, säger Johan Stenebo.

Svaret är att det därmed är enklare att leda företaget än om han skulle framstå som ett slipat affärsgeni. Och det är en del av Kamprads snille.

- Det döljer vår tids största geni. Han slipper svara på frågor om exempelvis varför den sista urskogen i Sibirien huggs ner.

Johan Stenebo är också kritisk mot att man i Ikeas toppskikt vägrar släppa in kvinnor och personer med olika etnisk bakgrund.

Och när det gäller klimatarbetet gör företaget ingenting utom att sätta några solceller eller andra kosmetiska åtgärder på varuhusen. Det skulle påverka priserna för mycket att göra för stora miljöförändringar, menar Stenebo.

Men allt är inte rökridåer. Ingvar Kamprad är precis så asketisk som han framställs i medierna. Kommer man hem till honom ser det ut som i vilket annat svenskt hem — fast på 70-talet, säger Stenebo.

Enligt författaren är pengarna en trygghet för Ingvar Kamprad och det är famijen som har kontrollen.

- Det handlar om runt 250 miljarder. Pengarna har flyttats runt till olika skatteparadis, men kontrolleras av familjen.

Stenebo tror att möbelföretagets framgångar står och faller med sin grundare.

- Ingvar Kamprad är ett geni och det kommer att bli ett sådant vakuum när han faller ifrån att företaget så småningom kommer att falna.

Det är inte någon inom Ikea som vill kommentera boken.

- Det är precis som Stenebo skriver i slutet av boken. Det är hans åsikter och de finner vi ingen anledning att kommentera, säger Ylva Magnusson, pressansvarig för Ikea i Sverige, till TT.