Efter åtta sorger och tio bedrövelser blev det äntligen Tomas Tranströmer som fick världens förnämsta litteraturpris. Tranströmer har varit den stående – och enda – svenska kandidaten på de senaste decennierna.
Han är vida läst världen över, respekterad och väl förankrad i världslitteraturen, så det är knappast ett kontroversiellt val.
Estetiskt har Tranströmer odlat en naturgrundad, modernistisk poesi som använt metaforen som mest framträdande kännetecken. Han kan väl knappast kallas banbrytande, än mindre avantgardistisk, men hans dikter talar en universellt språk som ingen kan undgå att gripas av.