Noréns sekretessavtal har ett tveksamt juridiskt värde - det syftar mest till att sätta respekt i journalisterna, tror advokaten Peter Danowsky.
Den som skriver på hamnar i ett besvärligt etiskt läge, anser Journalistförbundets yrkesetiska nämnd.
Enligt Peter Danowsky är sekretessavtalet, som Albert Bonniers förlag skrivit med en del journalister som fått "En Dramatikers dagbok" i förväg, antagligen inte menat att användas på riktigt.
- Jag gissar att avtalet inte är tänkt för att behöva ställas på sin spets. Men det skapar en tillräcklig respekt för risken att åka på ett betydande vite för att journalisten ska hålla sig i schack, säger Peter Danowsky.
Det finns nämligen en mängd problem med avtalet. Det är inte heltäckande i vad som räknas som att bryta sekretessen, journalisten rår oftast inte över när publiceringen ska ske - och om uppgifter om innehållet i boken skulle läcka ut så är det svårt att bevisa vem som läckt. Det finns både anonymitetsskydd och grundlagsskyddad meddelarfrihet för den som lämnar uppgifter till medier.
Avtalet är antagligen också ett led i marknadsföringen av boken:
- Den verkar vara väldigt medveten, det är en serie intervjuer som planerats, materialet har släppts på ett visst sätt. Genom avtalen ser man till att boken blir omskriven men att journalisten inte kommer att störa de övriga aktiviteterna i marknadsföringen, fortsätter Peter Danowsky.
Ur ett pressetiskt perspektiv är det tveksamt att skriva på tystnadsavtalet anser Rino Rotevatn, ordförande i Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.
- Det nya här är vitet. Alla journalister har nog varit med om överenskommelser om att få material i förväg med förbehållet att inte publicera förrän vid en viss tidpunkt, ibland för att kunna sätta sig in i ämnet ordentligt. Men här ingår man avtal och förbindelser med den man är satt att granska, vilket inte är särskilt lyckat. Du får inget för det, men bryter du mot överenskommelsen åker du på en smäll, säger Rino Rotevatn.
Ett annat problem är att journalisten bakbinds. Om man skrivit på ett sekretessavtal och det sedan händer något av nyhetskaraktär som berör boken under tiden som avtalet gäller, då kan man kanske inte publicera nyheten utan att bryta mot avtalet.
Rino Rotevatn anser att enskilda journalister inte borde skriva på den här sortens avtal, utan att det i så fall är en fråga för medieföretagen - och att journalisterna skulle protestera mot förfarandet. Det är ett led i att försöka styra publiciteten kring böckerna, i stil med att förlagen eller författaren väljer ut medier eller recensenter som man vet har en positiv inställning till författaren.
- Gör en stor grej av att Lars Norén vill ta kontroll över medierna, det är en större nyhet än boken i sig.