"En padda är han, en padda förblir han, padda padda padda, bu vad han är för en otäckhet. Vilhelm var så han sprutade fradga över artikeln om Curtius. Komiskt är också hans lilla hedersomnämnande av Hoel, när det gäller att slå ner analysen. I själva verket var den artikel av Hoel som han hänvisar till ett ljungande försvar för analysen, säger Nic. Padda padda padda giftetterpadda, inte Lögnens Furste men Lögnens Arvprins. Hata honom från mig."

Brevet är från Karin Boye till Erik Mesterton den 7 juni 1932. Huvudpersonen i det citerade stycket är Sven Stolpe. Bakgrunden var att Boye och Mesterton nyligen hade lämnat redaktionen för den radikala tidskriften Spektrum. I en artikel i Fronten hade redaktören Sven Stolpe insinuerat att skälet var att de ogillade Spektrum och psykoanalysen. Karin Boye avskydde antydningen och mest gliringarna mot psykoanalysen. Bara några månader tidigare hade hon flyttat till Berlin där hon genomgick fördjupad analys.

Bilden av Karin Boye har ibland nästan gått över i idealisering, och gjort henne till ett "stjärneväsen". Trots att Margit Abenius delvis försökte nyansera bilden i sin biografi "Drabbad av renhet" har den dröjt sig kvar. I Boyes brev är intrycket åtskilligt annorlunda. Hon är lynnig, rolig, spydig, nyfiken, desperat och moralisk, allt om vartannat. Titeln på det urval som gavs ut för några år sedan är så demonstrativ den kan vara: ett verkligt jordiskt liv. Den lär att den milda ikonen Karin Boye inom sig hade en vild och hetsig syster. Läsare av enbart Boyes högstämda dikter anar nog knappast att Karin hade tillräckligt med klös i sig för att producera rader som de citerade.

Till författarnas jordeliv hör att medarbeta i tidskrifter, att skapa fora som driver estetiska och politiska frågor. Där formerar de kotterier och generationer. Och striden står inte bara mellan generationer utan också inom dem. I det tidiga 30-talets debatter hamnade Karin Boye och Sven Stolpe ständigt på olika sidor. De hade nyligen haft en kontrovers (som mest var ett missförstånd) och skulle fortsätta sina skärmytslingar, i både brev och artiklar. Inte minst gällde det förhållandet till den moderna tiden. I det citerade brevet vibrerar Boyes entusiasm för den linje som Spektrum drev: att befria människan psykologiskt och socialt.

I hennes frihetslängtan fanns, paradoxalt nog, bakgrunden till att Karin Boye tre år senare kunde uppvakta Stolpe med ett brev som måste ha överraskat honom. Det rymde ett berömmande tack för hans stridsskrift "Diktens frihet" ("det visar verkligt moraliskt mod att uppträda på ett sätt som säkert kommer att väcka en hel del oförstående i det läger, vilket Ni ändå i huvudsakliga livsfrågor står närmast - det kristna"). Efter det furiösa regnet av paddor kring de vid mitten av 30-talet redan nedlagda Spektrum och Fronten kunde Karin Boye plötsligt se sig själv och Sven Stolpe stå på samma sida.

I bästa fall gäller långsintheten i litterära strider sak, inte person.