– Jag skriver humoristiska böcker om samspelet mellan människor som varit med ett tag, säger Karin Brunk Holmqvist som hamnade efter fotbollsspelaren Henke Larsson men före Anita Ekberg när Årets skåning korades 2006.
I böckerna heter huvudpersonerna Margit, Alma, Tilda, Elida, Selma, Artur, Axel eller Greta. Ingen är under 60 år, egentligen närmare 70. De är syskon, väninnor eller som i senaste romanen ”Rosa elefanter” – ett äkta par.
Karin Brunk Holmqvist skriver underhållande om det hon kan och vet. Om vardagslivet på Österlen i Skåne. I hennes böcker går livet långsamt och man dricker mycket kaffe. Hon har blick för dråpliga situationer och skriver i en tradition som väl närmast kan kallas ”skånska skrönor”.
– Någon har sagt ”enkelheten är storheten”, säger hon och skrattar.
På Österlen finns udda personer och när gammalt och invant möter nytt blir det kulturkrock. Det kan man spinna vidare på som författare. I "Rosa elefanter" bor Selma och Artur kvar i det nerlagda lantbruket i Tommarp.
– De får nya grannar. En 70-årig kvinna som är konstnär och har bott i USA flyttar dit. Det är mycket flower-power och new age. Och på andra sidan gården finns en frikyrkopastor med sin förskrämda hustru. De har tältmöten. För Selma och Artur är detta mycket annorlunda.
”Rosa elefanter” hade ”bokpremiär” härom kvällen på biblioteket i Tomelilla - samhället som i fjol gav Karin Brunk Holmqvist kulturpriset. Hon har blivit profet i sin egen ”hemstad” (fast hon född i Simrishamn, ”ingift” i Tomelilla). Och som vanligtvar det långa köer av entusiastiska läsare. Så brukar det vara på hennes författaraftnar.
– Jag kunde knappt tränga mig fram i kapprummet och böckerna gick åt så snabbt att min man fick köra hem efter fler, säger Karin som fram till jul är på signeringsturné. Före jul är det Skåne som gäller. Annars rör hon sig upp till Gävle i norr. Kvinnor 55+ är i majoritet i publiken.
– Men jag har börjat få ungdomar nu också. De säger att de känner igen sin mormor eller farmor i böckerna och gillar dem. Och så har jag trollbundit militärer på Revingehed.
Det där med trollbundit är lite sant. Karin Brunk Holmqvist kan trolla. Talangen har hon ärvt efter sin pappa som hade skoaffär i Simrishamn.
– Han trollade på fester och föreningsmöten. Och det har jag också gjort. Så när jag berättar om mina böcker brukar jag passa på att fixa bort trollstaven eller riva sönder papper för att sedan göra det helt igen. Staven dyker sedan upp i byxbenet …
Några trender går hon inte på. ”Rosa elefanter” är hennes nionde bok. Karin Brunk Holmqvist debuterade 1993, vid 50 års ålder, med en diktsamling. Men det var först med ”Potensgivarna” hon slog igenom 1998.
– Jag fick kontakt med Kerstin Aronsson på Kabusa Böcker. Hon knackade helt enkelt på min dörr och frågade om hon fick trycka en upplaga. Och jag sa ja, förstås.
”Potensgivarna” handlar om två äldre damer som bestämmer sig för att per postorder sälja potensmedel.
– Jag brukar tänka ut en säljande titel först. Och så har jag livlig fantasi, jag har alltid varit bra på att ljuga, säger Karin och erkänner i samma svep att hon var politiker i tjugoårsåldern. Nu, när hon fyllt 60, skriver hon på heltid efter att i många år arbetat som socionom.
I mellandagarna sätter hon sig och tänker. Och kör bil. Det är då många idéer föds.
– Jag har en stor hårddisk som minne. Där lagrar jag händelser och tankar till dess jag får nytta av dem, säger Karin Brunk Holmqvist som även i år var nominerad till Årets Skåning. Tillsammans med Björn Ranelid, Zlatan och Anna Anka. Men i år var det SVT:s programledaren Anne Lundberg som kammade hem priset.