– Nej, vi kan inte säga det. Det vore som att favorisera ett av våra barn.
Hanna Larsson och Karin Mossed vet precis vilken av deras titlar de hoppas ska bli aktuell för årets Augustpris – men de tiger. Det är bland äppelträdgårdarna i Älvsjö, mitt emot ”Sveriges främsta kondis” som förlaget X Publishing huserar och tar emot DN två veckor innan de åtråvärda nomineringarna offentliggörs.
– För ett litet förlag räcker det att man får en titel som slår för att det ska gå runt, säger Hanna Larsson, förläggare och grundare av X Publishing.
Det var precis så det gick till när ”Skriv om och om igen” av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman vann barn- och ungdomsklassen 2009 och av juryn kallades en ”formfulländad källa till kreativitet”. All försäljning vid sidan av vinnaren blev en bonus för förlaget det året.
X Publishing, som vill vara alternativet i en stel bransch, rör sig mellan ungdoms- och vuxenböcker och X:et i namnet står för det i Sverige relativt nya begreppet crossover. Kända titlar som ”Ett öga rött” av Jonas Hassen Khemiri och ”Fördjupade studier i katastroffysik” av Marisha Pessl kan räknas till detta målgruppernas gränsland.
– Jag tänker också på bilderboken ”Lägret” av Oskar K, som har vållat stor diskussion. Den vänder sig till barn medan vuxna ofta anser att det är en vuxenbok eftersom barndomen faktiskt beskrivs som ett koncentrationsläger. Men jag tror inte alls att barn upplever den på samma sätt som vuxna, som har hela den historiska kontexten klar för sig, säger redaktören Karin Mossed.
Xpublishing vill befria ungdomslitteraturen från dess ”pedagogiska ok” som de menar kräver uppbyggnad, moral och hoppfulla slut på bekostnad av konstnärlig kvalitet. För trots att gränser håller på att luckras upp och kategorin ”unga vuxna” är på frammarsch upplever Hanna Larsson och Karin Mossed fortfarande en stelhet hos branschen inför litteratur som överskrider etablerade kategorier.
Ett exempel är den aktuella debutanten Isabella Nilssons roman ”Verklighetsprojektet”, som i fråga om innehåll och identifikation egentligen borde vara en ungdomsbok. Bakom språkbehandling och berättarbygge är romanen enligt Karin Mossed nämligen en ganska traditionell coming-of-age-historia om en ung tjej som slutar skolan och träffar en kille. Ändå valde förlaget till slut att ge ut Nilssons debut (enligt författaren själv skriven i genren ”diskbänksabsurdism”) som en vuxenbok.
– Hon skriver med en sådan distans till ungdomen, en sådan som man egentligen inte kan ha när man själv är i den åldern, säger Hanna Larsson.
Som alla förlag får X Publishing in betydligt fler manus än de kan ge ut, i dagsläget mellan fem och tio i veckan. Men ovanligt många sägs ligga precis på gränsen, rent kvalitetsmässigt, och skribenterna erbjuds kritik för att komma vidare i sitt skrivande.
– Många förlag börjar släppa tanken på att ta emot spontanmanus, och letar i sina nätverk i stället. De tycker att det är för mycket arbete att läsa allt, vilket det är, säger Hanna Larsson.
De menar båda två att fokus på spontant inskickade manus snarare än kontakter kan vara ett sätt att åstadkomma större spridning i den homogena bokbranschen. Larsson menar att orsaken till att vissa grupper inte läser böcker ofta tillskrivs människorna själva, snarare än att förlag, återförsäljare och bibliotek inte släpper fram vissa typer av berättelser. Representanter för arbetarklassen och för icke-typiska svenskar är särskilt osynliga, menar hon.
– Får någon väl komma fram så blir det ofta ett fenomen kring ”vår invandrarförfattare”, snarare än att fokusera på berättelsen, tillägger Karin Mossed.
När det gäller hänsyn som lite vanvördigt brukar kallas för ”politiskt korrekta” är de dock inte helt överens. Mossed är väldigt lättirriterad inför till exempel könsstereotypa mönster, medan Larsson säger att hon teoretiskt skulle kunna ge ut något hon inte ställde sig bakom, om behovet fanns.
– Fast det finns ju inget behov av att ge ut sexistisk litteratur, sådan finns ju redan överallt.