Kärlek i kortkort håller världsklass. Jonas Thente är lyrisk över Kim W Anderssons kortserie-serie. Dags för nionde delen i Svenska bilder.
En gammal Nazarethschlager och en ansats att vända upp och ned på den klassiska Starletserien.
Jag hade inte läst Kim W Anderssons serie i tidningen Nemi och inför läsningen av den här samlingen odlade jag mina fördomar med prima matjord.
Så det är jag som är idioten. ”Love hurts” (Kartago) är en kortserie-serie av internationell klass.
Och nu talar jag inte bara om bilderna, som mäter sig med vilken Milo Manara eller Hugo Pratt som helst, utan om sättet på vilket han disponerar sina berättelser om hur kärlek alltid, alltid, smärtar.
Till detta samlingsalbum har Andersson skapat en ramhandling, och bara det känns ambitiöst vad svenska serieskapare anbelangar.
De korta serierna gör en poäng av att överskrida genrer, nationaliteter, formspråk och traditioner – det enda gemensamma är att det allra högsta heliga vi alla har att gulla med – Kärleken – har en del i övrigt att önska.
Komplikationerna är emellertid givna. Kim W Andersson kommer att tröttna på kommentarer till kommentarer om kommentarer om kärlek.
Jag tror att det är först då han kommer att skapa ett mästerverk.