Glädjande med bra reportage bland de nominerade till facklitteraturpriset, skriver DN:s Lars Linder.
Det är glädjande att två bra och viktiga reportageböcker har funnit sin väg till Augustprisets finalomgång. Både Lena Sundströms berättelse om det nya Danmark och Elisabeth Åsbrinks grundliga genomgång av skeendet kring Lars Noréns ”Sju tre” och Malexandermorden lyckas ge nya dimensioner åt uppmärksammade och och svårbedömda samtidsfrågor.
Det är glädjande också för att två böcker i ungefär samma genre rimligen bör betyda att Augustjuryn nu övergivit den alltför begränsande kvoteringslinje som ibland gjort att högt kvalificerade böcker försvunnit i tystnad. Karin Johannissons och Johan Svedjedals böcker är de avgjort starkaste i den nu nominerade gruppen av böcker: levande humaniora av allra bästa märke och med lång hållbarhet.
Men just med tanke på den nya urvalsandan är det svårt att ändå inte fråga sig vart två av årets främsta essäböcker tog vägen: Horace Engdahls återkomst som författare i ”Ärret efter drömmen” och Carl-Johan Malmbergs lyckliga och vackra essäbok ”M”.
Inom eller utom tävlan borde Brutus Östling få ett alldeles särskilt pris för sin enastånde gärning som fågelfotograf, men kvoten av kaffebordsböcker borde vara fylld med förra årets Augustpris till praktverket ”Regi Bergman”.