Sex okontroversiella nomineringar utan ett enda svagt kort, skriver DN:s Jonas Thente.
Det har inte varit svårt att 2009 hitta fullödig svensk skönlitteratur, för den som velat leta. Det har Augustjuryn förstås velat, och hittat sex titlar som faktiskt kan sägas ha något gemensamt: individens ansvar för sig själv och alla andra individer. Klassisk ädelhumanism, alltså, men i en samtid som på många sätt komplicerar just förhållandet mellan jag och vi.
Per Agne Erkelius skriver gripande om en döende författares självpåtagna uppgift att minnas en familj som utplånats av nazisterna, trots att han aldrig har träffat de mördade. Steve Sem-Sandbergs rundmålning av det judiska gettot i polska Lodz är en rundmålning av mänsklig överlevnad mot vidriga odds. Aris Fioretos är inne på en liknande utforskning av närhistorien och ser hur människor beror på andra människor. Eva Adolfsson undersöker kärleken, eller rättare sagt älskandets föremål: älskar vi andra människor eller älskar vi själva kärleken?
De två nominerade diktsamlingarna är också de kontaktsökande över den egna hudens gränser. Ann Jäderlund som är mer uttalad och direkt än någonsin och Johannes Anyurus tunga fresk över modernt stadsliv och gemenskap över tid och rum.
Sex självklara, okontroversiella nomineringar utan ett enda svagt kort. Mitt tips? Sem-Sandberg.