– Vi ville göra något annorlunda så att boken sticker ut. Jag blev lycklig över Nina Leinos omslag och vi tänker fortsätta att signalera med färger, säger debuterande författaren Kristina Ohlsson.
Till vardags arbetar hon som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen, på Säpo, i Stockholm och hon är utbildad statsvetare. Men Kristina Ohlsson har alltid vetat att hon skulle skriva. Ända sedan hon i tonåren vann sin första tävling och belöningen – gratis mensskydd i ett år …
– Paketet var en kubikmeter stort, mamma fick hämta ut det. Och så blev kärleksnovellen publicerad på ett uppslag i företagets tidning. Lite oglamoröst kanske, men det sporrade mig att skriva vidare.
”Skriv om det du kan” har varit Kristina Ohlssons motto sen hon började. Så kärleksnovellen handlade om Åhus och hennes första deckare utspelar sig i Stockholm där hon just nu bor.
Huvudperson är Fredrika Bergman, civilanställd utredare. Hon skulle egentligen bli violinist, men en bilolycka ändrade inriktning på livet.
– Fredrika är i 35 år, singel men med förhållande med en gift man. Hon är ”den andra kvinnan”, men inget offer. Hon vet vad hon gör, säger Kristina som ville bygga in en privat konflikt i deckargåtan.
”Askungar” börjar dramatiskt med att en liten flicka försvinner på ett X2000-tåg mellan Göteborg och Stockholm. Ingen har sett något, inga medpassagerare vet något. Fredrika Bergman får utreda fallet tillsammans med den ansvarige kommissarien Alex Recht och kriminalinspektören Peder Rydh.
– Jag ville att Fredrika skulle komma utifrån och uppleva hierarkin inom polisen. Hon är kriminolog men hon har också studerat humanistiska ämnen som litteraturvetenskap.
Kristina Ohlsson själv är förtegen om sitt yrke och det är en tillfällighet att hon hamnade på Säpo. Och hon poängterar att Fredrika är en fiktiv person som hon bara delar några drag med, inte alla.
– Jag fick möjlighet att gå aspirantprogrammet för drygt fyra år sedan och jag är intresserad av internationella förhållanden, speciellt Mellanöstern. Sedan gymnasiet har jag ägnat mig åt konflikten Israel-Palestina. Det är ett slags livskärlek, även om man inte kan säga så om ett krig utan slut, säger Kristina Ohlsson som är uppvuxen i Kristianstad men efter studier i Göteborg, Uppsala och Stockholm är hon nu bosatt i Vasastan.
– Nära min arbetsplats på Kungsholmen. Och i min bokmiljö. I denna del av Stockholm består 60 procent av hushållen av en person. Så jag låter Fredrika tänka över sin situation, hur hon har det med Spencer, som hennes kärlek heter, och hur framtiden ska te sig.
Läsare av bok nummer två i serien kommer att få följa med Fredrika. ”Tusenskönor” kommer till i hösten 2010 och det finns redan en synopsis på deckare nummer tre.
– Jag skriver på lediga stunder, men tar tjänstledigt ett par veckor i sträck för att komma igång. Det tog energi att skriva ”Askungar”. Jag fick ta sats för att komma igenom de kritiska 60 eller 90 sidorna som man talar om. Men plötsligt hade jag 120 och nästan en hel bok. Och jag hade lyckan att hitta ett förlag som ville ge ut den.
Sedan dess har det gått snabbt. Inom några månader har ”Askungar” sålts till tio länder vilket är ovanligt för en debutant (som dessutom inte är journalist …). USA och England bestämde sig fort och ger ut boken 2011. De flesta länderna har dessutom gjort en så kallad ”två-boks-deal” och försäkrat sig om rättigheterna även för ”Tusenskönor”.
– Den börjar med att en ung tjej blir överfallen när hon letar efter sjunde blomma i sin midsommarbukett. I mina böcker är brottet i centrum, säger Kristina Ohlsson som när hon var tonåring ville bli CIA-agent.
– Jag hittade anteckningar för ett tag sedan. När jag gick i sjuan fick vi skriva brev till oss själva – och sedan öppna det först i nian. Där stod det tydligt och klart. CIA-agent och författare. Fast jag är väldigt nöjd med att aldrig ha arbetat där utan trivs med mitt jobb – och att jag sedan kan leva ut min fantasi när jag skriver. Jag är metodisk och jag vill inte skriva på heltid.
Vid ett tillfälle som tonåring fick Kristina Ohlsson tala med författaren Maria Gripe i telefon.
– Jag skrev brev till henne och så pratade vi om mina planer på att skriva, fantastiskt att hon tog sig tid! Hon frågade då ”har du förstått hur ensam man är som författare?”. Så hon planterade ett litet ångestfrö och idag vet jag att jag vill ha arbetsplats och arbetskamrater. Det jag jobbar med är fruktansvärt intressant – och hemligt. Inget jag kan använda i mina böcker. Men jag lider ingen brist på idéer – och det finns många färger jag vill använda till de inbundna böckerna, säger Kristina Ohlsson.