Första gången Stieg Larssons deckare omnämns i Dagens Nyheter är den 5 november 2004. Då ligger tre färdiga manuskript hos förläggaren Norstedts i väntan på publicering. Av artikeln framgår att den första i serien, ”Män som hatar kvinnor”, väntas komma ut i augusti 2005.
– Böckerna är min pensionsförsäkring, säger Stieg Larsson till DN.
Stieg Larsson dog i hjärtinfarkt fyra dagar efter DN-intervjun. Han planerade att skriva en dekalogi (tio böcker) om journalisten Mikael Blomkvist och datahackaren Lisbeth Salander, men hann bara färdigställa de tre romaner som fanns hos Norstedts vid hans bortgång.
Men dessa tre böcker, kallade Millenniumtrilogin efter den fiktiva tidningen Millennium där Mikael Blomkvist jobbar, de är livskraftigare än någonsin. Till dags dato har ”Män som hatar kvinnor”, ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes” sålts i över 22 miljoner exemplar i hittills 42 länder.
År 2008 var Stieg Larsson världens näst bäst säljande författare. Förra året var ”Män som hatar kvinnor” och ”Flickan som lekte med elden” världens tredje respektive fjärde mest sålda bok. Våren 2009 dominerade han den amerikanska bokförsäljningen. ”The Girl with the Dragon Tattoo” (”Män som hatar kvinnor”) låg etta på New York Times pockettopplista och den nyutkomna ”The girl that played with fire” (”Flickan som lekte med elden”) gick direkt upp i topp på listan för inbundna böcker.
Filmerna som bygger på romanerna har också blivit publiksuccéer och setts av närmare tolv miljoner biobesökare i ett fyrtiotal länder. För närvarande pågår förhandlingar om att göra Hollywoodversioner av filmerna.
Storleken på bok- och filmintäkterna är inte officiella, men författarens andel ligger uppskattningsvis på minst 150 miljoner kronor. En bitter arvstvist rasar mellan Stieg Larssons mångåriga livskamrat, Eva Gabrielsson, och författarens far och bror, Erland och Joakim Larsson. Eftersom Gabrielsson inte var gift med Stieg Larsson, och han inte lämnade efter sig något testamente, har fadern och brodern ärvt upphovsrätten. Något som Eva Gabrielsson motsätter sig.
Kurdo Baksi och Stieg Larsson lärde känna varandra i 1990-talets kamp mot främlingsfientliga rörelser. Baksi startade 1987 den antirasistiska tidskriften Svartvitt, medan Stieg Larsson var en av initiativtagarna till Expo, som grundades 1995 och fokuserade på kartläggning av högerextrema och rasistiska rörelser. Tidskrifterna gick ihop 1999, ett samarbete som varade till 2003 då Svartvitt gick i graven.
Jag träffar Kurdo Baksi i ett rum på Norstedts förlag på Riddarholmen i Stockholm. Hans bok ”Min vän Stieg Larsson” har just kommit från tryckeriet. Intresset är stort: de närmsta månaderna publiceras den i Danmark, Tyskland och Spanien. Utgivning på sammanlagt tio språk är säkrad. Boken fokuserar på ”Stieg medan han fanns på den här planeten”, som Kurdo Baksi uttrycker det. Den uppslitande arvsstriden lämnar han därhän.
– Stieg var min bäste vän. Efter hans död, och framgångarna med Millenniumserien, tycker jag att hans kamp för rättvisa och mänskliga rättigheter kommit i skymudan. Medan han levde fick han aldrig riktigt vara en röst i debatten. Hans artiklar refuserades av de stora tidningarna och han släpptes aldrig in i de fina salongerna.
Det är flera böcker om Stieg Larsson på gång. Jan-Erik Pettersson, tidigare chef på förlaget Ordfront, skriver på boken ”Stieg”. Eva Gabrielsson, sambo med Stieg Larsson, arbetar på en bok som bland annat tar upp arvstvisten. Hennes bok väntas utkomma i sommar och ges ut av ett franskt förlag.
Är du rädd för att anklagas för att slå mynt av Stieg Larssons namn.
– Absolut inte. Jag upphör ju inte att betrakta Stieg som min vän bara för att han blivit världskänd. Boken hade kommit i vilket fall. Och det är väl ingen som anklagar Jörn Donner för spekulation när han skriver en bok om Ingmar Bergman?