”Kamratfesten”
”Lord Peters smekmånad”
Dorothy Sayers
Översättning Dagny Henschen och Ivar Harrie
Bearbetning Lena Karlin
Albert Bonniers förlag
Det är omåttligt roligt att läsa om sina gamla deckarklassiker, och extra roligt när fyra av Dorothy Sayers deckare om lord Peter Wimsey nu kommer i en box.
En del är naturligtvis föråldrat, men förvånansvärt lite. Folk är sig trots allt ganska lika, sekel ut och sekel in: vilka var osams, vilka kunde inte förlåta varandra, vem tjänade på offrets död och vem lät det gå så långt som till mord?
Lord Peter Wimsey är högadlig, rik som ett troll, ruskigt begåvad och lika älskvärt frågvis i alla lägen. Låter han som Thomas Lynley i Elizabeth Georges böcker?
Inte då! Lynley är bara en blek kopia, för det mesta sorgset råmande om sin förlorade lycka eller moloket trånande efter en ny.
Sådan är Wimsey aldrig, han avfärdar sina sorger med en lustighet och först när man har skrattat färdigt ser man allvaret bakom humorn.
Själv säger han glatt att han ser ganska fånig ut och pratar för mycket.
När Dorothy Sayers låter Wimsey träffa deckarförfattaren Harriet Vane slår det gnistor. I ”Oskuld och arsenik” (1935) står hon anklagad för att ha förgiftat sin älskare Philip Boyes med arsenik.
Därefter utvecklas Wimseys och Vanes förhållande för att till slut resultera i giftermål i ”Lord Peters smekmånad”. (Njaej. Det var kanske ingen bra idé. Kärlekslyckan blev inte lika spännande).
Men de fyra böckerna är bättre än nästan allt som skrivs i dag. De är välskrivna, med intelligent humor och skarpa iakttagelser. ”Kamratfesten” är allra bäst, och en högst ovanlig deckare.
”Fasanjägarna”
Jussi Adler-Olsen
Översättning Leif Jacobsen
Bra Böcker
Nu finns det tre Adler-Olsen-deckare på svenska, och de är bland det absolut bästa som skrivs i dag. Polisen Carl Mörck far som ett skenande lokomotiv genom dagens Danmark, tätt följd av sin underlige, men ack så effektive assistent Assad. Detta är del två, där ett rikisgäng hållit ihop sedan internattiden med sin otäcka hobby.
”Alkemins eviga eld”
Anna Jansson
Norstedts
Glasblåsaren Justus var mästaren på 1960-talets Gotland, med sin vackra unga hustru och sina unga adepter. Nu har han blivit en handikappad åldring som kämpar för att överleva i sin ensamhet.
Polisen Maria Wern måste inte bara ta reda på vad som händer med honom nu, utan även nysta upp vad som egentligen försiggick de där vilda åren på 1960-talet.
”Efterskott”
Knut Faldbakken
Översättning Karin Andrae
Damm förlag
Jag har inte läst Faldbakkens deckare tidigare, men jag måste nog börja. Det grumsiga sällskapet norska poliser i Hamar är överraskande trevliga bekantskaper, med kriminalkommissarie Valmann i spetsen. Det börjar med ”vanlig” hustrumisshandel. Men det leder snabbt vidare till frikyrkor och hotellbarer. Och hur blev poliserna själva inblandade?
”Viskleken”
Arne Dahl
Albert Bonniers förlag
Nu älskar jag Arne Dahls gamla A-grupp, så jag är förstås jävig.
Men även den hade sina bättre och sämre dagar, eller snarare: bättre och sämre böcker.
Nu har Paul Hjelm och några av hans tappra mannar flyttat ut i Europa, och resultatet är en oftast klockan-tickar-spännande, men stundtals alldeles för snårig, jakt på bovar över hela världen.
”Det fjärde offret”
Mari Jungstedt
Albert Bonniers förlag
En ovanlig Mari Jungstedt-deckare, som inte håller sig så benhårt fast i den inredningstokiga övre medelklassen. Här är det i stället ett förvånansvärt vardagligt värdetransportrån som spårar ur när en liten flicka kommer i vägen.
En skickligt berättad, solkig och sorglig historia om ett ensamt fosterbarn som tyr sig till fel personer.
”Hungerelden”
Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist
Ordupplaget
Andra delen i trilogin ”Victoria Bergmans svaghet” är stökigare än första delen, men läsvärd. Eriksson/Axlander Sundquist påminner om Lars Kepler i stilen, och skriver bladvändarprosa i andlös presens. Morden är ohyggligt slabbiga och bakgrunden den värsta tänkbara, med en mäktig pedofilring vars verksamhet pågått i många år.
”Vid vägs ände”
Björn B Jakobsson
Damm förlag
Ovanligt spännande debutant med ett ruskigt trovärdigt upplägg.
Styvmamman Ivona tar med sig sturiga tonårsdottern Polly till ett torp i obygden för lite kvalitetstid utan mobil och internet. Det finns ändå ingen täckning.
Varpå givetvis grannarna visar sig vara rent parodiskt skogstokiga, och två pigga seriemördare kvistar förbi.
”Från andra sidan graven”
Simon Beckett
Översättning Göran Grip
Minotaur
För oss anglofila deckarälskare, som vill ha våra mord serverade vid tedags med mycket brittisk miljöskildring. Simon Beckett är bland de lågmälda, återhållna författarna där deckargåtan nästan blir sekundär. Den här gången är rättsantropologen David Hunter på den dimhöljda Dartmoorheden och gräver efter en seriemördares offer.