Det är inte ofta det blir nya ledamöter i Svenska Akademien. Men med ett sirligt lovtal till sin företrädare Sten Rudholm intog författaren Lotta Lotass stol nummer 1 på söndagskvällen.
Ljusen glimmade, den svartklädda kronprinsessan lyssnade engagerat, guldet glittrade i Börssalen och ordnarna blänkte på vitstärkta skjortbröst när den lika svartklädda Lotta Lotass på klingande dalmål höll det traditionsenliga talet till den forne hovrättspresidenten, justitiekanslern och serafimerriddaren Sten Rudholm.
Hennes lärda exposé över hans liv och gärning började vid Nilens strand i civilisationens vagga där mänsklighetens första rättsordning uppstod, tog sedan en elegant avstickare till Abisko där naturälskaren Rudholm gärna tillbringade tid – och slutade i det Roslagen där Rudholm hade sin hemvist. Hon prisade hans samvetsgrannhet, hans ”enkla och kraftfulla språk” och hyllade hans yrkesbana, juridiken, genom att kalla juristerna för ”samhällslivets ingenjörer”.
Lika traditionsenligt – när Svenska Akademien bjuder till högtidsdag sker inga stor överraskningar – blev hon sedan varmt välkomnad av författaren Per Wästberg som hyllade hennes saklighet och passion. Han talade också engagerat om hennes förmåga att gestalta extrema livslägen.
– Min fru...Ni är en barograf som registerat trycket i okända zoner...och låter oss lyssna till undergångens psalmer, sade han medan Lotass tittade på de ljus som nyss tänts framför henne.
Kanske Akademien blir lite äventyrligare nu med en relativt ung författare vars författarskap tar med läsarna in i främmande forskningsfält och ut i okända marker. En diktrad från Anders Olsson, som läste några ännu opublicerade dikter under den öppna sammankomsten, hade en passande klang för tillfället: ”Jag mötte i dag två ögon på gatan och höll på att brinna upp”.
Lota Lotass är född 1964. Hon debuterade med ”Kallkällan” 2000. Under 2009 har hon bland annat gett ut ”Speleologerna” och ”Den svarta solen”.