Lasse Berg
”Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro”
Ordfront
Människorna var länge samlare och jägare. Då ägde vi inte mer än vi kunde kånka med oss, traskade tappert efter bytesdjuren i deras förflyttningar och hade ingen större anledning att bråka med varandra.
Sedan stannade vi på samma fläck, började odla jorden och fick möjlighet att lägga ägodelar på hög. Varpå vi givetvis började stjäla och kriga. Det är inte så längesen.
Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari” (2005) beskrev större delen av mänsklighetens historia, hela den långa tid när vi levde som egendomslösa nomader. I den nya boken, ”Skymningssång i Kalahari”, beskriver han den återstående lilla biten av vår utveckling: hur vi ändrade livsstil helt och hållet och blev jordbrukare – och hur vi därmed också blev våldsbenägna krigare, beredda att göra vad som helst för att försvara den egna flocken och egendomen.
Vad är då en människa? Är vi det vi har blivit den sista lilla biten av vår resa, det som vi vanligtvis refererar till som vår deprimerande historia? Eller är den lilla biten bara en kort avvikelse i vår långa, lättjefullt vänliga väg över savanner och skogar?
Lasse Berg är en strålande berättare, som trovärdigt tar avstamp i forskarnas vetenskapliga arbete. Själv vacklar jag entusiastiskt mellan att tro på varje ord han skriver och att ifrågasätta en del. Stämmer hans bild av människan? Troligen. Åtminstone ur vårt nutida perspektiv. Men om femtio år, kommer någon att åka i Lasse Bergs fotspår och se det som han inte såg i dag? Idylliserar han stamlivet hos san-folket?
Det är precis så här en bra bok ska vara: man ska bli lite misstänksam och uppmuntrad att tänka själv.
Mest lycklig blir jag av att Lasse Berg gör det ingen annan vågar när nu ideologierna har drunknat i ett hav av besvikelser. Han beskriver faktiskt en utopi, på det sätt som vi förstår i dag – genom att presentera det som en vederhäftig vetenskaplig tolkning.
Den kanske inte får Augustpris som bästa facklitterära bok 2011 på måndag kväll, för outgrundliga äro elektorernas vägar. Men alla borde ändå läsa ”Skymning i Kalahari” för att få lite perspektiv på tillvaron. Vårt sätt att leva i dag är inte det enda tänkbara.
Fyra pristagare, vuxen skönlitteratur och …
Kerstin Ekman
”Händelser vid vatten” (1993)
Bonniers
Två turister blir mördade en ljus sommarnatt utanför byn Svartvattnet. Annie hittar dem döda när hon och hennes sexåriga dotter går vilse, pojken Johan flyr hals över huvud från byn och får lift med en underlig kvinna, läkaren Birger kör ändlösa mil på tomma vägar. Språkligt och innehållsligt större än de flesta romaner, och fortfarande en stor läsupplevelse.
Torgny Lindgren
”Hummelhonung” (1995)
Norstedts
En så tydlig konstruktion att den borde falla samman, men tvärtom är den osedvanligt stark: två gamla, döende bröder är varandras motsatser och hatar varandra. En kvinnlig författare råkar av misstag hamna hos dem och blir kvar ett helt år. Vandrar mellan, lyssnar på båda. Bröderna bevakar varandra, värnar svartsjukt sin ilska. Alla mänskliga känslor passerar revy.
Majgull Axelsson
”Aprilhäxan” (1997)
Rabén Prisma
Genial roman om tre fostersystrar som vuxit upp hos samma fostermor: Christina, Margareta och Birgitta. Och så hon som de inte vet om, den svårt handikappade Desirée som blev bortlämnad vid födseln. Ett återhållet raseri dunkar genom texten, där systrarnas respektive öden blir en sammansatt bild av hur uppväxten styr vår framtid och begränsar våra möjligheter.
Carl-Johan Vallgren
”Den vidunderliga kärlekens historia” (2002)
Albert Bonniers förlag
Carl-Johan Vallgren har lyckats få med så mycket i denna roman att det nästan är oöverskådligt. Artonhundratalets idéer, miljöer och skeenden myllrar fram i en vimlande berättelse, och ändå blir de många personerna märkligt tydliga. Mitt i dunkar det osedvanligt starka hjärtat hos en dvärg med övernaturliga förmågor.
… fyra pristagare, barn- och ungdomsböcker:
Pija Lindenbaum
”Gittan och gråvargarna” (2000)
Rabén & Sjögren
Pija Lindenbaum är en av mycket få bilderbokskonstnärer som kan vara både pedagogisk och psykologiskt trovärdig, utan att pruta det minsta på den konstnärliga kvaliteten. I denna den första Gittanboken kommer räddhågsna Gittan bort i skogen och måste tillbringa en natt bland de farliga gråvargarna. Fast det är såklart bara det okända som är skrämmande.
Sara Kadefors
”Sandor slash Ida” (2001)
Bonnier Carlsen
Skickligt konstruerad bladvändare, där Sandor och Ida möts på ett chattforum och börjar mejla. Sandor är balettkillen som kämpar med omgivningens förväntningar, Ida å sin sida kämpar för att över huvud taget hålla sig på fötter trots att hennes deprimerade mamma gett upp allt ansvar. Så välskriven att man tror att den är direkt avlyssnad ur verkligheten.
Bo R Holmberg och Katarina Strömgård
”Eddie Bolander & jag” (2005)
Rabén & Sjögren
Berättelsen om artonårige Steve i Örnsköldsvik är en lågmäld, sorgsen grafisk roman om ett övergivet skilsmässobarn. Bo R Holmberg låter Steve berätta sin historia i korta, vemodiga texter på varje uppslag, till Katarina Strömgårds mjuka bilder. Tillsammans har de långt fler nyanser än man trodde var möjligt i svartvitt.
Sven Nordqvist
”Var är min syster?” (2007)
Opal
Sällsynt infallsrik bilderbok om två möss som ger sig ut i luftballong för att hitta den enes storasyster. De seglar sökande över myllrande lekfulla uppslag, där en mängd figurer och byggnader ger fantasieggande associationer till ett antal verk inom såväl konsthistorien som barnbokshistorien. Själva historien blir till en början sekundär: bilderna är överväldigande.