Ordet ”långsamhet” ger 45 200 träffar på Google – ordet ”snabbhet” ger 144 000 träffar. Nu har jag på ett effektivt sätt visat att snabbhet är hetare än långsamhet i Sverige 2009. Jag har också fått en ingång till den här artikeln som ska handla om senaste numret av tidskriften Axess med ”längtan till långsamhet” som tema. Eftersom ingångar till artiklar alltid är det svåraste var mitt googlande också lönsamt – jag får ju lika mycket betalt oavsett hur lång tid något tar mig att skriva.

Håll dina hästar, är det inte nåt konstigt med det här? Motsäger inte min metod sitt ämne? Jo, men det finns faktiskt en poäng i det. Vi återkommer till den.

Axess vill inte bara skriva om långsamhet, de vill också propagera för den. Föra fram den som ett alternativ till nuvarande samhällsfilosofi där snabb är lika med bra. Varför? För att snabbhetsprincipen påstås vara förlegad, olönsam och i själva verket ineffektiv.

Axess diskuterar i stället, som Johan Lundberg skriver i sin ledare, ”förutsättningarna för en ny, effektiv och tidsbesparande långsamhet”.

Men vänta nu. Vilka är snabbhetens honnörsord? Nyhet och effektivitet. Det vill säga Axess försvarar långsamhet utifrån samma kriterier som andra försvarar snabbhet. Det är alltså en längtan efter samma mål men med andra medel.

Och utifrån tidskriftens egen analys går en sådan ekvation ihop. Det företräde för snabbhet som råder i samhället i dag framstår nämligen som ganska godtyckligt. 1900-talet, skriver Lundberg, var ”den tid då den västerländska människan inte ansåg sig ha något att lära av väsensfrämmande kulturer i det förflutna”.

Omstrukturering av jordbruket var, som Per Svensson skriver i ett reportage om en annorlunda lantgård i Skåne, resultatet av en viljeakt, en ambition att ”göra den industriella rationaliteten till hela samhällets överordnade och styrande princip.” Kortsiktigheten är, som And­rew Price skriver i en artikel om fiskerinäringen, ”en mentalitet som går tillbaka på 1800-talet”, ett tänkesätt (genomgående mina kursiveringar).

Snabbhet som resultat av en viss mentalitet alltså. Inte ett ord om att snabbhet som övergripande princip för arbetsliv, matlagning, transporter, jordbruk, livsstil, psykvård etcetera faktiskt är helt logiskt utifrån en ekonomi som vilar på lönsamhet och tillväxt.

Naturligtvis har Axess rätt i att långsamhet ofta är att föredra framför snabbhet. Alla som har tillbringat en dag tillsammans med ett barn vet hur mycket bättre den blir om man inte har bråttom.

Oftast blir mat godare om man inte köper halvfabrikat, texter bättre om man inte stressar med dem, samtalen mer givande om man ägnar dem längre tid, teet godare om det får dra en stund, behållningen av en roman större om man koncentrerar sig på den i långa sjok.

Men nu går ju inte vår ekonomi, och därmed vårt samhälle, ut på sådant. Utan på lönsamhet. Alltså: entré ett lyxigt spa och exit sextimmarsdagen. Det kommer inte att vara en mentalitet som förändrar detta.