I eftermiddag, lördag klockan halv tre, blir det ”Fussball på Heden”. En trenationsturnering i fotboll med ett svenskt, ett norskt och ett tyskt författarlag. Det är la skoj.
Men tyskt lag tänker jag? Tyskspråkigt, eller?
En hel dag, varje timme går jag på programpunkter som det står en röd prick på, tecknet för att seminariet handlar om tyskspråkig litteratur. Det som står klart är att språket är mycket större än nationerna. I Tyskland, Schweiz och Österrike talar man tyska och i många länder finns det tysktalande minoriteter, i Ungern och Herta Müllers Rumänien inte minst.
Det går inte raka rör mellan språk och nation, vilket mer än hundra programpunkter behandlar på olika sätt. 95 tyskspråkiga förlag är representerade, och vart man än går hör man olika sorters tyska. I Tyskland talar man tyska så snabbt att österrikarna och schweizarna skakar på huvudet.
Den schweiziske litteraturvetaren Peter von Matt berättar om en tysk som på ett seminarium sa att ”de här schweizarna, de pratar så långsamt och läser så långsamt, och så tror alla att de är djupsinniga”.
– Jag blev arg och tog itu med honom, säger Peter von Matt.
– Men då kom det fram en österrikare och sa att vi har samma problem. Tyskarna talar så snabbt och tycker vi är så långsamma.
Detta är verkligen ett ämne, förstår jag på den diskussion som utbryter mellan författarna Peter Stamm från Schweiz, Anna Mitgutsch från Österrike och Felicitas Hoppe, författare från Tyskland.
Jag tänker på att tyskarna också har varit snabba när det gällt att göra upp med sitt förflutna, till skillnad från österrikarna, som varit extremt långsamma. (Läs Elfriede Jelinek.)
De tysktalande länderna har tilldelat varandra olika roller, även inom litteraturen.
Österrike tog aldrig till sig romantiken, enligt Peter von Matt, utan fortsatte i en upplysningstradition medan den tyska litteraturen sjönk ner i ett romantiskt träsk som den nästan inte kunde komma upp ur.
Katastrofen med HitlerTyskland blev en katastrof även för det tyska språket. Man var tvungen att gå nedåt i språket och använda en väldigt simpel tyska, alla upphöjda ord var förstörda.
Men det är över nu. Inga gemensamma trauman att förhålla sig till.
Nu räknas varje författare för sig, och varje bok.