DN har fått åtskilliga frågor efter tilltaget att ha Nobelprisvinnaren Herta Müller stort uppslagen morgonen innan hon fick priset. Som med förra årets pristagare Le Clézio misstänker man en läcka.
– Nej, hade det varit en läcka skulle vi inte kunnat göra på det här viset. Läckor behandlar man med diskretion, säger DN:s kulturchef Maria Schottenius.
Hur säker var du på Herta Müller?
– Det var en kvalificerad gissning. Men jag tyckte att det skulle passa bra med Herta Müller just i år, 20 år efter murens fall, och med en nyutgiven bok i just den genre ”vittneslitteratur” som Svenska Akademien intresserat sig för.
Hur kunde DN ha henne på förstasidan dagen före?
– Det var lite kaxigt. Men boken är ny och författarskapet är väl värt att uppmärksammas.
Förra året trodde du på Le Clézio, som det också blev, och Ladbrokes talar i år om ”Maria Schottenius-effekten”. Hur bär du dig åt?
– Det är rena häxkonster. Kaffesump. Niga mot månen. Och så en del läsning.
Stephen Farran-Lee, förläggare på Bonniers, trodde även han på Müller. Strax före tillkännagivandet tippade han i tv att det skulle bli hon.
– Under de 25 år jag som journalist eller förlagsanställd rört mig i utkanten av Nobelpriset har jag inte fått några direkta tips, men ofta uppstår det en egenartad visshet som beror på att många börjar nämna ett namn. Det är lite hokuspokus, men ofta visar sig ryktet stämma. Jag tror ryktet om Herta Müller uppstod när hela Nobelkommittén på förra årets bokmässa syntes på ett seminarium med Herta Müller. När hon tippades då, utan att få det, minskade ju inte direkt oddsen för att hon skulle få det i år, säger Stephen Farran-Lee.
Året innan Imre Kertez fick sitt pris anordnade Akademien en konferens där han deltog. Och flera började tro på Elfride Jelinek efter att delar av Akademien hade setts tillsammans på en föreställning på Galeasen med en av hennes pjäser samma år som hon fick priset.
– Akademiledamöterna är inte mer än människor, Man kan inte begära att de ska ta på sig lösnäsor när de rör sig ute. Är man tillräckligt idog och följer dem i fotspåren kan man säkert räkna ut vem som får priset, säger Stephen Farran-Lee.
Med ”Schottenius-effekten” menar Joakim Rönngren på vadslagningsbolaget Ladbrokes att någon tung kulturpersonlighet uttalar sig om vem som ska vinna – vilket får många spelare att satsa pengar. Men det man såg förra året när Le Clézio vann var något annat, en möjlig läcka, menar Rönngren. Spelmönstret övervakas hela tiden och plötsligt var det någon som satsade stort på fransmannen.
– Det var någon som visste alldeles för mycket, som visste mer än vi gjorde. Då avbröt vi spelet, säger Joakim Rönngren.
I år har Herta Müller stigit gradvis till en av tätpositionerna som favorit. Den som gick in när Müller gav 51 gånger pengarna i september har gjort en fin förtjänst.
För Ladbrokes är spelet på litteraturpristagaren en rolig grej – som man lägger ner mycket energi på.
Man har byggt upp en redaktion av spelintresserade litteraturmänniskor som analyserar litterära och politiska trender innan man bestämmer startoddsen.
– Vi startade spelet 2003 och sedan dess har vi haft vinnaren med på listan alla gånger utom 2004, när det blev Jelinek, säger Joakim Rönngren, som tror att spelet ökar intresset för litteratur.