I kväll ska det gnistra och glimma när portarna öppnas till världens finaste kalas som äger rum för att fira världens finaste pris: Nobelpriset. Det har funnits sedan 1895 och varje pristagare får 10 miljoner kronor.
För tre veckor sedan firades det litterära pris som efter Nobelpriset blivit det mest omskrivna i Sverige: Augustpriset. Där får varje pristagare 100 000 kronor. Två nollor mindre.
Det finns omkring 160 litterära priser i Sverige. Ändå har Augustpriset blivit det pris alla författare helst vill få. Hur kommer det sig att just Augustpriset vunnit kampen om mediebevakningen? Och därmed slaget i bokhandeln.
Priset är inte så stort om man jämför. Många litterära priser är större. Vad har det i stället? En välrenommerad jury? En lista med högklassiga författare?
Nej, juryn är hopplockad från olika håll, den är rätt anonym och byts ofta ut. Juryn ska nominera sex böcker, sedan är det jobbet avslutat. Själva röstningsförfarandet görs av en spretig samling elektorer, som röstar på sin kammare, per korrespondens. Utan argumentation, plädering eller diskussion.
Listan över författare som fått priset är rätt hoppig även den. Det finns ingenting som säger att de största och bästa författarskapen i Sverige någonsin blir aktuella för ett Augustpris. En Augustprisnominering kan vara en total överraskning för alla, inklusive debutanten som hoppats på en recension, inte mer, och för kulturredaktionerna, som får gå och leta i hyllorna efter en snygg men undanställd coffetablebok om äpplen som blivit nominerad till årets fackbok.
Det kan sägas mycket om Augustgalan, och det har det också genom åren, men kan det vara så enkelt som att själva festen med alla inbjudna journalister, författare och berömdheter av olika slag är den som gör priset till vinnare bland priser? Och den samlade effekten av marknadsföringen, nomineringarna som trappar upp spänningen och Augustgalan där slutvinnaren koras. Det liknar ett lotteri där alla är nyfikna på att se var hjulet stannar. Augustpriset vinner man. Andra priser tilldelas man.
Om man ser till andra stora litterära priser, De Nios stora pris exempelvis, är uppmärksamheten minimal, trots att arbetet i den namnkunniga juryn är omfattande och ambitiöst. Likaså Övralidspriset, även om avtrycken i pressen genom åren inneburit en lite parodisk kavalkad av hyllningstal till Verner von Heidenstam.
Att tacka Strindberg för Augustpriset verkar av någon anledning aldrig ha varit aktuellt. På Augustgalan tackar man hellre förläggaren.