Boken "Gömda" av Liza Marklund och Maria Eriksson kom ut för första gången 1995 på Bonniers förlag och släpptes sedan igen på Piratförlaget, fem år senare. Den har marknadsförts med undertiteln "en sann historia" och sålts i över 800 000 exemplar.

Men bilden som framträder i "Gömda" är en "sanning" som frilansjournalisten Monica Antonsson utmanar rejält i sin "Mia - sanningen om Gömda" som kom ut på förlaget Blue i december förra året.

"Gömda" handlar om Maria "Mia" Eriksson (som är ett fingerat namn) och hennes liv på 1980-talet. Om hur hon träffar "mannen med de svarta ögonen", blir förälskad och får barn. Om hur han förändras och gör Mias liv till ett privat helvete.

Genom att systematiskt använda Marklunds och Erikssons bok som en karta har Monica Antonsson vänt sig till verkligheten och funnit att den på många punkter inte stämmer överens med bokens sanning.

Saken har debatterats hårt den senaste månaden, framförallt på nätet.

Liza Marklund har tidigare valt att begränsa sina uttalanden till en artikel i Expressen där hon sagt att: "Jag har aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit för att göra historien bättre."

I en debattartikel på debattsajten Newsmill tar hon nu bladet från munnen och ger kritikerna delvis rätt, kanske borde boken inte kallats "en sann historia":

"Mer korrekt hade varit att skriva "bygger på en sann historia. Av all den kritik som framförts är detta den jag tagit till mig. Att boken är en gestaltad berättelse, inte något reportage, är alltså inte så uppenbart som vi trodde", skriver Liza Marklund.

Hon skriver att hon är ledsen om läsare känt sig lurade. Men betonar att de uppgifter hon förändrat, har hon förändrat för att skydda de inblandades identiteter.

"Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok "Mia - Sanningen om "Gömda" uttalar sig om rätt personer", skriver Marklund.

I debattartikeln ifrågasätter hon också Antonssons sanning och konstaterar:
"Jag är den enda journalist som har haft tillgång till Maria Erikssons sekretessbelagda akt."

- Jag har haft tillgång till andra sekretessbelagda dokument, bland annat "mannen med de svarta ögonens". Han och andra människor har kommit allvarligt i kläm av "Gömda", säger Monica Antonsson som ändå välkomnar Liza Marklunds nya hållning.

- Sammantaget tycker jag att det är jättebra att hon går ut och säger att berättelsen inte var "en sann historia", säger Antonsson.

I debattartikeln skriver vidare Liza Marklund att "Gömda" var en del av ett "uttalat politiskt projekt".

- Det är bra att hon säger det. Men det motiverar ju inte att man ljuger. Jag har utgått från den ursprungliga "Gömda". Ingenstans där står det att boken är en dokumentärroman. Hade det inte stått att det var "en sann historia" hade jag aldrig skrivit den här boken, säger Monica Antonsson.