Årets litteraturpristagare är en författare med ett liv som politiker bredvid sitt skrivande. I veckan som gick tvingade Mario Vargas Llosa i egenskap av ordförande för en sanningskommission Perus regering att dra tillbaka ett förslag att benåda krigsårens dödsskvadroner.

Marxist från början, i samklang med den latinamerikanska kontinentens intellektuella. I dag har han gjort en helomvändning och är liberal demokrat, en del ka­llar honom nyliberal. På 1980-talet förvånade han sin intellektuella vänsterläsekrets med uttalade högerliberala åsikter. 1990 kandiderade han till presidentposten men förlorade efter en dramatisk kampanj i valets slutomgång. I Mario Vargas Llosas huvud är staten den som förstör Latinamerikas resurser, inte kapitalismen. Men trots sin glödande antimarxism förkastar han marknadsliberalismen.

När Vargas Llosa på 1960-talet klippte banden med sin vän Kubas president Fidel Castro blev reaktionen omedelbar. Castrokritikern utmålades som folkfiende och CIA-agent.

Mario Vargas Lllosas svenska översättare, Jens Nordenhök, ville inte befatta sig med Vargas Llosa när han steg för steg blev varse hans politiska åsikter.

– Jag träffade honom i Lund och frågade hur han såg på indianspråken quechas och aymaras ställning. Att hålla dem vid liv tyckte han inte tillförde något i Perus utveckling mot en modern framgångsrik stat. Jag bara häpnade och tog min Mats ur skolan, berättar Jens Nordenhök som översatte sex romaner och två teaterpjäser under 1970- och 80-talen.

Vilken kritik tror Peter Englund att Svenska Akademien kommer att få för årets pristagarval?

– Det här är inget politiskt pris. Här har vi någon som i sin ungdom var engagerad marxist och var med i underjordiska rörelser och som sedan har svängt politiskt och var ganska nära att bli president i Peru för ett liberalt parti. Så skulle det här vara ett politiskt pris, vilken Vargas Llosa skulle vi ha då ha gett priset? Och det är inte heller ett pris för någon som levt ett oklanderligt liv, säger Peter Englund.