Måste man läsa en bok man fått i present? Min uppfostran sträcker sig så långt som till att spela glatt överraskad över presenten, men hur följer man upp det? Vad svarar man på frågan vad man tyckte om boken när man inte läst den och kanske inte ens öppnat den?

”Mats”

Du ställer högrelevanta frågor inför stundande julklappsöppningar, vi är många som gruvar oss inför de bokliga ångestbomber som just nu kamoufleras i tomtemönstrat omslagspapper. I adventsstakens sken övar vi traditionsenligt på falska glädjeskrik, visualiserar det kritiska ögonblick då vi omringade av ingifta morbröder packar upp årets godbit: en tusensidig cementklump om Adolf Hitlers kusins kammarjungfru.

Men väl förberedda klarar de flesta av situationen. Den största utmaningen kommer, som du själv skriver, efteråt. För det kommer en dag, tre veckor senare, då din telefondisplay larmar om samtal från en misstänksam presentgivare, och då vet du – du kommer inte undan. Svetten bryter fram i din panna där du sitter med mysribba och Springsteen i lurarna, för vad tyckte du? Vad tyckte du? Ja vad tyckte du om Eva-Marie Liffners ”Lacrimosa”, hyllad för sin språkglädje och metalitterära leklust? Herregud, du har inte en susning, sist du såg bokjäkeln var när du åt nudlar ur kastrull och pulade in den som underlägg.Paniken är nära, och det som börjar med ett borttryckt telefonsamtal slutar ofta med folkskygghet och skuldrelaterad tarmkatarr. Helt i onödan, eftersom det inte finns något enklare än att blåljuga om böcker – det gäller bara att övertyga med rätt formuleringar.