I performanceföreställningen ”Chopins hjärta – nödhärbärge och vila”, som har premiär i morgon, är tanken är att publiken ska vara med och kanske spela sig själv i de olika rum som finns på teatern.
Pjäsen beskrivs av gruppen Poste Restante som en humanitär verksamhet för att ge en fristad från vardagen åt melankoliska personer ungefär som provisoriska härbärgen skapas vid översvämningar och andra katastrofer. I en före detta industrilokal på Norrbackagatan i Stockholm ska publiken, eller besökarna som de kallas av gruppen, få en chans att reflektera över tillvarons förgänglighet. Här finns ett pianorum, ett rum för körsång, ett rum för massage och ett rum som för tankarna till en semester på Mallorca.
Vad är tanken med att publiken ska få pröva på att vara melankolisk?
– Melankolin är vår tids tabu. Den får inte finnas, säger Stefan Åkesson, som är en av föreställningens aktörer i gruppen Poste Restante.
Underlättar det för dem som kommer hit om de är melankoliska?
– Ja, kanske det. Här kan man må dåligt utan att någon försöker muntra upp en eller utsätter en för något tillgjort positivt. Publiken får delta aktivt så mycket eller lite den vill. Gillar man inte föreställningen kan man förstås helt enkelt lämna lokalerna.
Föreställningen vrider och vänder på begreppet melankoli som tidigare ofta förknippades med känsliga konstnärssjälar. Det var länge en diagnos som främst drabbade framstående filosofer, poeter och tonsättare. I dag används begreppet melankoli sällan utan har ersatts med diagnosen depression. Det är kanske som professorn i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet Karin Johannisson uttrycker det: ”När melankolikern blev deprimerad tappade han sin exklusivitet.”
Vad har då Chopin med detta att göra? Föreställningens titel syftar på det lidande som Chopin drabbades av i slutet av sitt liv. Han dog 1849 i Paris och den officiella dödsorsaken var tuberkulos, men för några år sedan kom nya rön som tyder på att det kanske var sjukdomen cystic fibrosis som var dödsorsaken. Men oavsett orsaken drabbades han under lång tid av både melankoli och depressioner.
Besökarna av föreställningen får boka en personlig tid och erhåller en egen plats på härbärget under ett par timmar. Förutom tid och rum erbjuds ett antal aktiviteter såsom: ”En kör i mörkret”, ”Skriv ett samvetsbrev” eller ”Mallorca – som det borde ha varit”.
På Norrbackagatan 82 finns sammanlagt fjorton aktörer och ”experter” för att ta emot besökarna. Gränserna mellan fiction och verklighet suddas ut genom att några av experterna är erfarna yrkespersoner. Här finns en professionell körledare, massös, pianist och till och med en begravningsentreprenör som man kan träffa i de olika scenrum som ställts i ordning. Teaterdekoren är sparsam och är en blandning av teaterscen och konstutställning.
– Det här är givetvis ingen terapiverksamhet utan en performanceföreställning i gränslandet mellan teater och konst. Möjligen kan vi erbjuda ett andningshål i en tid då vi ständigt uppmanas att tänka positivt trots att vi inte alltid känner för det. Vi förväntar oss inte att folk ska öppna sig och berätta allt om sig själva. Här får man vara i fred utan att bli störd. Det finns ingen publik som stirrar på en, säger skådespelaren Linn Hilda Lamberg.
”Chopins hjärta – nödhärbärge och vila” hade urpremiär den 21 oktober på kulturfestivalen Warszawa Centralna 2010 och producerades av Poste Restante och Propaganda Foundation, i Sverige produceras det av Poste Restante, MAP och Polska institutet.
– Vi spelade i det gamla kulturpalatset som byggdes år 1954 i Warszawa som en gåva från Josef Stalin till det polska folket. Det är en mycket obehaglig och totalitär byggnad mitt i staden. Det uppstod en rebellisk leklust hos den polska publiken som på något sätt fick ta över det här märkliga huset, berättar Stefan Åkesson.