Författaren Stig Sæterbakken är död (se DN 26/1). Hur hanterar man en annan människas död? Det är den fråga som genomsyrar Stigs sista roman.

Ett sätt att hantera en nära väns död kan vara att möta honom i minnet. Ett minne som kommer för mig är när jag var hemma hos Stig i Lillehammer. Han hade översatt min roman ”Det som sker”, som handlar om min mammas död. Han hade gått djupt in i texten som en översättare gör. När vi pratade om texten insåg jag att den lika mycket var hans som min.

Ett annat sätt att hantera en väns död, när han också är författare, är att gå till bokhyllan och plocka ner någon av hans böcker. Jag tar ner den sista romanen, ”Gjennom natten”, som handlar om hur en far försöker hantera sonen, Ole-Jakobs, död. Jag läser romanens inledning:

”Sorg kommer i så många former. Den är som ett ljus som slås av och på. Den är där, och är outhärdlig, och så försvinner den, därför att den är outhärdlig, därför att det inte går an att ha den där hela tiden. Man fylls och töms. Tusen gånger om dagen glömde jag att Ole-Jakob var död. Tusen gånger om dagen mindes jag det plötsligt. Bägge delar var outhärdligt. Att glömma honom var det värsta jag kunde göra. Att minnas var det värsta jag kunde göra. En kyla kom och gick. Men aldrig värme. Det fanns bara kyla och frånvaron av kyla. Som att stå med ryggen mot havet. Iskalla anklar var gång en våg slog in. Så rann den bort. Så kom den tillbaka.”

Jag tänker på böckerna som Stig skrivit, flera av dem finns översatta till svenska, tar fram den sista essäsamlingen ”Umuligheten av å leve”, som han tillägnat sin ena dotter. På flera ställen skriver han om döden och om självmordet. Han skriver att det är barnsligheten i sin yttersta konsekvens, på ett annat ställe skriver han att det finns ingenting att ta livet av.

Det var en lycka att vara nära Stig. När han skrattade gjorde han det med hela kroppen. Jag ser hans ansikte framför mig medan jag bläddrar vidare i essäboken, fastnar vid ett citat av Bonaventura: Gång på gång körde man ut mig ur kyrkorna för att jag skrattade och från bordellerna för att jag ville be.

Kanske är det en bild av Stig.