Antalet människor i USA som klassats som psykiskt sjuka har formligen exploderat de senaste 15 åren, berättar Modern Psykologi i sommarnumret 2011. Bakom utvecklingen ligger den manual med psykiatriska standarddiagnoser, DSM, som givits ut i USA i olika uppdaterade versioner sedan 1952.

Från början var den en tunn ringpärm som skulle ge läkarna stöd i sina annars ofta oklara och gans- ka spretiga bedömningar, ett problem som under en tid med stigande vetenskapliga krav bidrog till att ge psykiatrin dåligt rykte. Men standardiseringsbibeln som skulle återställa anseendet har med åren i stället växt till ett monster med eget liv.

Det har visat sig att utvidgade definitioner och en rad nya syndrom i nuvarande DSM från 1994 gjort att en fjärdedel av alla amerikaner varje år får en diagnos. Vid fyllda 32 år har varannan amerikan någon gång konstaterats ha haft ”ångestsyndrom”, 40 procent ”depression”.

Inte minst har antalet barn med psykiatriska sjukdomstillstånd ökat dramatiskt, bland annat för att DSM-manualens oavvisliga tyngd visat sig vara ett utmärkt slagträ i vårdnadstvister och debatter om resursfördelning inom barnomsorgen.

Är grabben sjuk måste han ju få en dagisplats – och dagiset mer personal.

I själva verket tycks de flesta inblandade, från patienter till läkare och läkemedelsbolag, ha något att vinna på att ett tillstånd kan klassas som manifest sjukdom. Joanna Rose har i Modern Psykologi talat med några av läkarna bakom tidigare DSM-versioner, som nu vill slå till panikbromsen inför den nya, ytterligare utvidgade manual som planeras.

Det är nog hög tid. Visserligen är världen galen, men det är knappast mer piller den behöver.

Fast – lite beteendeterapi, kanske?