Med "Den amerikanska flickan" nådde finlandssvenska Monika Fagerholm en storpublik, men August kan inte hjälpa i vardagen då nya marker ska utforskas, menar Fagerholm.
Just nu är Monika Fagerholm inne i ett intensivt arbetsskede, hemma i Ekenäs sydväst om Helsingfors. En ny roman ska färdigställas, och under skrivprocessen är hon svårnådd, berättar hon. Annorlunda var det för tre år sedan.
- Efter Augustpriset fick jag en levande kontakt med läsarna. Man är full av sitt eget babbel och det tar sin tid att utplåna det där, säger Monika Fagerholm.
Monika Fagerholm berättar om hur glad hon blev åt priset.
- Det betydde erkänsla för mig och man får lite mer självförtroende även om det inte påverkar själva skrivandet. Det har också en effekt att man säljer mer, säger hon.
Men på skrivkammaren betyder priser inget. Monika Fagerholms skrivande är långsamt, att skriva en ny roman är som att hitta skrivandet på nytt, berättar hon.
- Då måste man vara beredd att frångå alla sina roller och gå in i det man tänker göra, säger hon.
Samtidigt säger Monika Fagerholm att priser ger ett ego som författaren inte alltid vill få bort.
- Dessutom blir man bättre på att prata om sin bok, det kommer som ett rinnande vatten till slut. För att hänge sig igenom åt skapandet måste man ge sig in på obeträdd mark, säger hon.
Kände du krav på dig att leva upp till det du åstadkommit?
- Nej, det kände jag inte alls. I de 20-tal åren som jag har skrivit har jag alltid vetat att man inte ska känna krav, säger Fagerholm.
Har du en pokalhylla?
- Jag har priset på en hylla men jag tror inte att det är så bra att sitta och titta på August. Han står bredvid Venus Milo, säger Fagerholm.