Efter den här veckan vet nog alla. Familj, kolleger och vänner har antagligen sett honom i tv eller radio eller läst detta. Men tidigare har han nästan inte berättat för någon om den nya boken, ”Monster”, där han intervjuar fem av världens mest omsusade mördare: Charles Manson, Dorothea Puente, Issei Sagawa, Wayne Lo och danske Peter Lundin.
Han är ekonomiprofessor på Handelshögskolan i Stockholm, men ”Monster” har varit ett fritidsprojekt, även om ekonomi var inkörsporten. Fem kapitel handlar om hans möten med mördarna. Hur Issei Sagawa, Hannibal Lecters förlaga, känner att han måste göra något nytt för att upprätthålla sitt anseende. Hur Peter Lundins mord har gett honom obegränsat med kvinnor som vill ha sex med honom. Hur Charles Manson kallar sig själv Jesus.
Mot slutet av boken undersöker han murderabilia-industrin: hur mycket kan en människa förbättra sitt varumärke genom att ta någon annans liv?
– Allihop var olyckliga, ville bli kända, eftertraktade. Och det läskiga är att detta har de delvis uppnått. Det har visserligen utvecklats lagar som förbjuder mördare att tjäna pengar. Hela lagstiftningen menar väl. Men nu är det i stället inte den som håller i kniven som tjänar på ett mord – men många runtomkring.
– Det som blev starkt när jag pratade med personer i Hollywood är att mord är inte en pikant krydda, mord är stapelvara i kulturen. Mord används för att finansiera allt det andra.
Inuti Micael Dahléns minimala glasbur på Handels svämmar skrivbordet över av böcker och papper. De kryper ned på golvet, på stolarna. Huller om buller på hyllorna, Aldrig tidigare har jag upplevt ett system av denna, vad ska jag säga, dignitet. Han öppnar en plastbehållare med en brun blandning: mjölk, proteinpulver, havregryn, linfrön och kaffe. Det är bra för blodsockret när han inte ätit lunch, säger han.
– Efter att jag träffade mördarna kände jag mig mer levande än någonsin. Till slut var det det enda jag kunde tänka på, fastän jag satt i möten. Jag började undra: är det fel på mig?
Han gjorde experiment: Hur förändrar ett mord vår syn på en människa vi inte känner? Svaret blev till mördarens fördel. Han och ett par kompisar lade också upp dubbla profiler på dejtsajter. Den som innehöll en omskrivning för mord fick dubbelt så många svar.
Varför är mördares dragningskraft så stor?
– Vi framstår för det första alltid som goda bredvid en mördare. Men en annan sak är det kittlande. Inget är mer dramatiskt än gränsen mellan liv och död, god och ond. En människa som kan överträda den gränsen, finns det något som inte är möjligt för den? Är det en människa över huvud taget? Så spekulerades det kring Anders Breivik i somras.
– Paradoxen är ju Charles Manson. Han har kunnat ta sig en Kristusställning i sin miljörörelse Atwa. Jag tror att många av hans följare tänker att det inte finns någon gräns för vad han skulle offra, ”honom kan vi lita på”.
Du har träffat mördarnas flickvänner och anhängare. Vem är det som dras till mördare?
– Jag ville i stället fråga, är detta toppen på isberget? Skulle detta kunna hända nästan vem som helst? Mariann som är gift med Peter Lundin: alla hennes kompisar skrev till honom efter en tv-dokumentär. Hon var den enda som fick svar – wow vilken grej. Nästan som om han var en ny popstjärna hämtad ur senaste omgången av ”Idol”.
Boken är ganska tunn, för ett så stort ämne.
– Jag kände att det här är så viktiga frågor att jag vill att bokens format inte ska avskräcka utan vara tillgängligt för så många som möjligt, faktiskt bli läst.
– Folk kanske läser den här boken av samma anledningar som de tar del av de böcker och filmer som jag vill väcka frågor kring. Men kanske är detta vad som krävs – att skriva på ett sätt som lockar att läsa för att sedan få läsaren att stanna till och fundera kring varför mord är så lockande, ställa frågor om världen och sig själv.