Med en prosa full av surrealism, vardag, musik, ensamhet och sex har han förtrollat miljontals läsare. Japanen Haruki Murakami, aktuell med den omtalade romansviten ”1Q84” på svenska, besitter en unik berättarförmåga. Ett berättande som översättaren Vibeke Emond vårdar ömt.

Haruki Murakami fick sitt stora genombrott med ”Norwegian wood” 1987, som också blev film förra året och har översatts till svenska av Eiko och Yukiko Duke. Han har ett lojalt, ständigt växande följe.

– Det finns ingen som skriver som Murakami gör. Säregna fantasifulla berättelser flätas in i detaljerade vardagsbeskrivningar, säger Vibeke Emond när vi träffas i hennes hemstad Lund.

Vi sitter och dricker kaffe i en stor hotellmatsal. Det är mitt på eftermiddagen och det är nästan spöklikt tomt runt omkring oss.

– Titeln ”1Q84” anspelar på George Orwells roman ”1984”. ”Q” står för både ”question mark” och ”kyu” som är japanska för nio, berättar Vibeke Emond.

Historien börjar just 1984 men ganska omgående tar Murakami med läsaren till år 1Q84, en helt annan värld – en dröm, eller kanske snarare en mardröm.

När de två första böckerna av tre gavs ut i Japan 2009 slog den japanske författaren alla tiders försäljningsrekord. Nyligen kom de båda delarna på svenska. Detta tack vare Murakamis svenska förlag, Norstedts, och en snabb översättning. Britterna får vänta till i höst. Där ges de två första delarna ut i en enda volym i oktober.

Det sägs ofta att Haruki Murakami har en västerländsk berättarstil, håller du med om det?

– Nej, det gör jag inte, svarar Vibeke Emond. Jag skulle vilja säga att Murakamis stil är ytterst personlig med västerländska influenser. Han blandar fantasifulla världar med japanska miljöer och historia, men det finns många referenser till västerländsk kultur, främst musik men även idéhistoria.

Vibeke Emond översätter också från italienska och franska. Hon är väl förtrogen med både modern och klassisk japanska. Häromåret kom hennes översättning av Murasaki Shikibus ”Dagbok”. Den japanska hovdamen är författaren till ”Berättelsen om Genji”, en av världens första romaner, som kom kring år 1 000. Ett extra stort arbete fick läggas ned på introduktion och en mängd fotnoter för att sätta in dagboksanteckningarna i ett kulturhistoriskt sammanhang.

– Jag var tvungen att läsa olika japanska versioner av boken och flera kommenterade utgåvor för att kunna översätta ”Dagbok”, säger Vibeke Emond.

Något sådant kringarbete krävs inte i översättandet av Murakami. I hans fall handlar det mer koncentrerat om att fånga hans ”röst”.

Han är känd för sin enkla prosa och speciella berättarteknik. Hur skulle du beskriva hans sätt att skriva?

– Han är skicklig på rappa snabba dialoger varvade med mer resonerande filosofiska partier. I dialogerna använder han vårdat talspråk, aldrig slang. De filosofiska delarna präglas av en högre stil och ganska invecklade resonemang, säger Vibeke Emond som är mån om att vara så trogen originaltexten hon kan både i innehåll och form.

I Storbritannien och USA ser översättartraditionen lite annorlunda ut.

– Anglosaxiska översättare är som regel friare i uttrycket och anpassar texten mer till målspråket.

Vad är mest besvärligt med att översätta Haruki Murakamis texter?

– Det är nog hans detaljrikedom och precision. Jag är noga med att inte släta över eller förenkla och stryker ingenting, inte upprepningar heller. Upprepar Murakami är det för att han har en tanke med det.

Hon har av svenska läsare fått frågor om varför det finns engels­ka ord i hennes översättning av ”1Q84”.

– Jag har behållit vissa ord, som ”perceiver”, ”receiver” och andra uttryck som Murakami själv har valt att ha på engelska i sin original­text.

Humorn i Haruki Murakamis böcker är ett speciellt kapitel. Den kommer ofta överraskande och är absurd.

– Han är en mästare på drastiska beskrivningar, det är ibland mycket komiska karikatyrer av personer och situationer.

I somliga litterära och akademiska kretsar i Japan är Murakami inte accepterad. Han kallas ibland lite föraktfullt för ”popförfattare”.

– Han kritiseras för att vara ytlig, säger Vibeke Emond, men då har man inte förstått vad hans böcker handlar om. Det finns alltid ett djup under ytan i hans berättelser.

En som på ett tidigt stadium hyllade Haruki Murakami var Kenzaburo Oe, japansk Nobelpristagare i litteratur 1994. Vibeke Emond träffade honom på Bokmässan i Göteborg, ett par år innan han tilldelades Nobelpriset.

– Jag frågade Kenzaburo Oe om det fanns några unga författare i Japan som han tyckte var spännande.

Då svarade han: ”Det finns speciellt en som är mycket intressant, Haruki Murakami.”

Flera av Murakamis böcker finns ännu inte översatta till svenska.

– En tidig roman som av många anses vara en av hans främsta, ”The wild sheep chase”, saknas på svenska, säger Vibeke Emond som nu översätter sista delen av ”1Q84”. Den kommer ut i höst.