En del knattar är early adopters i dubbel bemärkelse – de fixar första appen medan de fortfarande suger på nappen. DN:s Björn Hedensjö guidar bland appar för barnen.
”Pappa, var är din ajpad?” är inte sällan det första min 2,5-åring säger till mig när vi vaknat, och surfplattan är numera min bara på papperet.
Lockelsen som Ipaden utövar på barn i alla åldrar är inte svår att förstå. Det är en nöjesmaskin som man kan spela, kolla film och foton på, rita med och som dessutom är intuitiv och enkel att använda, även för riktigt små barn.
Självklart finns därför ett stort och snabbt växande utbud av program, appar, riktade till barn. Teckningsappar som ”Kid paint” och ”Draw” går hem i flera ålderskategorier, och figurerna som härmar ditt barn i Talkingserien (Talking Tom/Rex/Hippo/Santa/Roby med flera) är en given succé i de flesta hushåll med Ipad och barn, inklusive mitt eget. Kreativt lagda kan dreja egna krukor i ”Pottery HD lite”, och barn som blivit tillräckligt stora att uppskatta memory och pyssel kan ha roligt med appar som ”Farm flip” och ”Match pack”. Sagor som erbjuder varierande grad av interaktivitet finns det också gott om, först ut var “Alice i Underlandet” (finns i gratisversionen ”Alice lite”).
Roliga appar med pedagogisk inriktning är inte heller någon bristvara, men utbudet på svenska är ännu inte jättestort. Massor av dinosaurier, en app baserad på barnboken med samma namn, kan rekommenderas.
Givetvis kan appar riktade till en bred publik vara roliga för små barn också, exempelvis spel som ”Fyra i rad” (FourInARow) och ”Air Hockey”. Något äldre barn kan ge sig på spelsuccéer som ”Real racing” och ”Angry birds” också.
Som förälder kan det vara bra att hålla koll på hur betalningsupplägget ser ut, avsändarna bakom apparna är inte alltid så helylle som man vill tro. En kompis upptäckte att hans barn på nolltid hade köpt ”smurfbär” för över 1 000 kronor i spelet ”Smurfs village” (pengar som efter klagomål återbetalades). Det är hur som helst klokt att bara ladda ner barn-appar som är helt gratis eller betalas med en engångsavgift vid nedladdningen, alternativt se över spärrarna i Itunes.
Barn-appar i all ära, men hemma hos mig är det faktiskt webben som drar allra mest. Roligast tycker min pojke det är att surfa på Youtube, enkelt åtkomligt med en egen ikon på Ipaden. Pekskärmsnavigeringen gör det enkelt att navigera mellan roliga klipp och Youtube är självklart innehållsmässigt mycket rikare än en app någonsin kan vara. Utan att vara någon större puritan vill jag samtidigt påminna om att Youtube innehåller en del som de minsta inte ska titta på, manipulerade Bamseklipp med ganska grovt innehåll för att nämna något. Så det kan vara värt att hålla ett öga på hur barnet surfar. Innan du ger barnet fritt spelrum är det också bra att tänka på vad barnet kan hitta på med dina ”vanliga” appar. Min son drog utan att jag visste om det i gång en livesändning av en lördagsmiddag med goda vänner, åtkomlig för alla mina vänner och följare på Facebook och Twitter, efter en serie olyckliga pekskärmstryck i (den i och för sig förträffliga) ”Bambuser”-appen.
Dessutom är det smart att se till att surfplattan inte hanteras allt för vårdslöst, eftersom den inte är särskilt robust och ganska dyr.