En mild ironiker som strävade efter att bli förstådd. Den polska poeten Wislawa Szymborska, som avled på onsdagen, hade en osedvanlig förmåga att nå ut till läsarna.
Hon var en sparsmakad poet som bara publicerade omkring 300 dikter under sin levnad. Wislawa Szymborska var extremt noggrann med sina formuleringar, ansåg att varje dikt skulle stå för sig själv och verka i dialog med läsaren.
– Hennes dikter är kloka, fundersamma och överraskande. Hon var en människa som väntade sig överraskningar av livet hela tiden. Hon sade att en underskattad mänsklig egenskap är nyfikenheten, säger översättaren Anders Bodegård.
Som hennes svenska översättare och vän sedan 30 år tillbaka är han väl förtrogen med hennes författarskap. Han berättar att hon in i det sista var aktiv. I höstas innan Szymborska insjuknade i lungcancer, skrev hon dikter till en planerad ny diktsamling med den lätt humoristiska titeln "Nu får det vara nog".
– Hon var en ironiker, också gentemot sig själv - en mild ironiker.
1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur, men upplevde ståhejet kring priset som besvärande. Anders Bodegård kallar henne för en högst "ovillig Nobelpristagare". Samtidigt såg hon sig som en representant för den polska litteraturen och accepterade så småningom sin ställning som offentlig person.
I Sverige är hon, vid sidan av Tomas Tranströmer, en av de mest lästa poeterna. Hennes lyrik läses ofta på begravningar och i den icke konfessionella boken "Den svenska högtidsboken" finns tio av hennes dikter med.
– Det går att läsa henne vid alla tillfällen i livet, ensam eller med andra, säger Anders Bodegård.