I en knökfull börssal klev Peter Englund ut genom den berömda dörren och gjorde sin debut som Nobelpristagarpresentatör – utan att staka sig.
Men också de mest språkligt begåvade kan ibland förlora målföret, och Herta Müllers egen första kommentar till Nobelpriset löd: ”Jag är överraskad och kan fortfarande inte tro på det, mer kan jag för tillfället inte säga.”
I intervju efter intervju upprepade däremot Svenska Akademiens ständige sekreterare varför Herta Müller är så väl värd sitt Nobelpris.
– Hon är enastående. Hennes språk är fantastiskt, hon har en extrem språklig precision – och hon har något att berätta. Hon berättar om hemlöshet och främlingskap, om hur det är att tillhöra en språklig minoritet och hur människor överlever i en diktatur.
För den som vill börja läsa henne rekommenderar han i första hand ”I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv”, en roman om en kvinna som på en spårvagn på väg till förhör hos Säkerhetspolisen minns och funderar – en bok som också innehåller en tragisk, men vacker kärlekshistoria. Englund poängterar dock Herta Müllers jämna, höga kvalitet och kallar den senaste romanen ”Atemschaukel” för ”fullkomligt lysande”.
– Hennes författarskap handlar om främlingskapet inför överhögheten, men också inför den egna familjen. Hon hade en grym, alkoholiserad pappa och en mamma som aldrig hämtade sig efter vad hon varit med om i sovjetiska läger. Både hennes far- och morföräldrar var ohyggligt skadade och märkta av vad de varit med om. Men det är också det fina med Herta Müller, fortsätter Englund: hon kan se de krafterna och främlingskapet i henne själv.
Det var också Peter Englund som meddelade pristagaren:
– Hon blev mycket glad och även om hon var förhandstippad verkade hon uppriktigt överraskad. Hon tappade nästan orden, men sa att hon kommer till Stockholm och lovade att hitta sitt språk igen till i december.
Han hämtar andan och vänder sig mot nästa journalist, och noga övervakad av Akademiens kanslisamordnare betar han under kristallkronorna av mikrofon efter mikrofon, kamera efter kamera, block efter block, med allt torrare mun.
Herta Müller själv var i Stuttgart på torsdagen, så ett gäng journalister fick trampa runt förgäves utanför hennes dörr i hemstaden Berlin. Dit begav hon sig också för en presskonferens på kvällen.
Även om hon är född i Rumänien, ses Herta Müller främst som en tysk författare: hon bor där och har alltid skrivit på tyska, som också är hennes modersmål. Herta Müller har varit en av de främsta Nobelfavoriterna under de senaste veckorna, men Akademien tror inte på några läckor.
– De första spekulationerna kom i Tyskland i augusti i samband med hennes senaste roman. Sedan fortsatte det och förstärktes. Jag skulle kalla det intelligenta gissningar, sa Englund.
Det formella beslutet fattades först på torsdagsförmiddagen, men i praktiken stod valet klart på Akademiens sammanträde för en vecka sedan.
Årets pristagare förstärker ytterligare den europeiska dominansen bland pristagarna.
– Som europé kan det vara lättare att relatera till europeisk litteratur. Inom Akademien är vi medvetna om det och försöker förhålla oss till det, sa Peter Englund.
Trängseln i börssalen var större än vanligt, och inkluderade några turister som nosat rätt på den internationella nyheten. Akademiens nya sekreterare erkände att han längtade efter att allt skulle vara över, men också insåg att det skulle hinna bli sent.
– När vi genrepade i går var några anställda här i Börssalen, men de lyckades inte skapa samma ambience som nu. Jo, det var läskigt. Jag har varit nervös i precis ett år. Förra året när jag såg Horace gå ut genom dörren slog det mig plötsligt att jä ... nästa år är det jag som ska stå där.