Det är torsdag och samlingslokalen ligger högt, mitt i Petare, en av Sydamerikas största kåkstäder. Genom hönsnätet som skyddar fönstergluggarna är utsikten över Caracas magnifik. Stadens kullar är antingen gröna med femstjärniga hotell och shoppinggallerior, eller täckta av små tegelröda hus. Vägg intill vägg, smala branta gator och kläder på tork som klara färgfläckar.
Ett tjugotal barn har samlats för veckans sagostund i Banco del Libros regi.
– Fröken, vilken bok ska vi läsa?
– Fröken, får vi spela fotboll?
– Fröken, min syster ska få barn i dag!
Läraren Nohiria Rosas och kvinnorna från Banco del Libro utbyter blickar. De känner alla flickan som ska föda, hon har själv deltagit i läsprojektet. Hon är 16 år och enligt dem väldigt ung. I Petare är hon en vanlig mamma.
Banco del Libro anser att läsning är en viktig ingrediens för personlig och social utveckling. Böcker kan användas i de flesta sammanhang, och i Petare arbetar man med identitet. Här finns många illegala invandrare och barn växer ofta upp utan att känna till sina rötter, eftersom föräldrarna arbetar i någon annan stad eller något annat land. Våld, övergrepp och droger hör till vardagen, en skola har precis tvingats stänga efter att ett maffiakrig blossat upp i kvarteret.
– Böcker hjälper barn att komma över svårigheter, lär dem tolerans och att förstå sig själva, säger Carmen Martinéz som arbetar på Banco del Libro, när hon kramat alla sagoelever.
Det är bland annat här Astrid Lindgrens minnespengar lever vidare.
Fem miljoner är mycket, även om Venezuela är något av ett Villa Villekulla när det kommer till ekonomi. Här kostar det sju kronor att fylla bilens hela bensintank men fjorton kronor att köpa en flaska vatten. Om man tar ut pengar från sitt svenska konto i en bankomat får man en viss summa, men om man växlar dollar på gatan får man dubbelt så många bolivares. Dessutom lider landet av trettioprocentig inflation. Fem miljoner kronor är alltså en flytande summa. Men stor, under alla omständigheter.
– Alma har betytt otroligt mycket för oss. Dels för pengarna, eftersom vi måste finansiera vår verksamhet på egen hand, dels framför allt har uppmärksamheten varit ovärderlig, berättar María Beatríz Medina som är vd för Banco del Libro.
Alla har öppnat armarna för pristagarna. Banco del Libro har blivit inbjudna till Spanien och Tyskland, till utbildningsdepartementen i Chile och Mexiko för att prata om sin verksamhet. María Beatríz Medina skulle vilja använda den internationella prestige de nu åtnjuter för att skapa ett bättre samarbete mellan de litterära kanalerna i Sydamerika.
– Samtidigt är det väldigt svårt för civila organisationer här i Venezuela just nu. Vi är en av få som finns kvar och verkar med stöd från regeringen. Därför gör det mig också lite rädd att vi fått så mycket ljus på oss, det är inte odelat positivt här på hemmaplan. Vi är vana att hålla låg profil, fortsätter hon.
Mer vill hon inte utveckla resonemanget, det politiska läget är mycket känsligt. Chavez regering har ett eget program för att höja läskunnigheten i landet och han är inte känd för att vilja dela framgångar med någon annan.
– Just nu är det tyvärr svårt att ta emot internationella paket. Man måste skaffa ett certifikat för att bevisa att den produkt man vill importera inte produceras inom landet, det gäller även böcker och gör allt lite krångligt, suckar María Beatríz Medina.
Pippi blev populär efter att Astrid Lindgrens minnesplakett följt med Banco del Libro hem från Stockholm. En flicka med en försvunnen pappa som antagligen sjörövar någonstans passade bra att läsa för barnen i Caracas, en av världens farligaste städer.
– Det finns så mycket med Pippi som går att utveckla. Vi ordnade födelsedagskalas med gigantiska tårtor och pratade om solidaritet och familj. Och guldpengarna i kistan kunde leda in på ansvar och drömmar, berättar Carmen Martinéz.
Barnens skoluniformer har blivit aningen eftermiddagsskrynkliga. Banco del Libro startade aktiviteterna i området för sex år sedan och har efter hand utbildat lokala lärare som samlar barnen en gång i veckan för att berätta historier, läsa högt, sjunga och pyssla. Verksamheten hade tvingats lägga ned om det inte varit för det svenska priset. Nu utvecklar man i stället fler liknande grupper.
Prispengarna har också investerats i en egen ”bibliobus”, en bokbuss som rör sig i Caracas bibliotekslösa regioner. Banco del Libro har använt bussar också tidigare, men då var det i samarbete med Coca-Cola. Bokbussarna var röda och målade med företagets världskända logga och slagorden ”refréscate leyendo” (ung. ”svalkande läsning”).
Det väckte en del kritik i Sverige, när pristagarna offentliggjordes.
– Jag vet att det ligger mycket bakom Coca-Colahatet, det handlar om USA och imperialism. Men jag tycker att det är bra att de stöder läsning. Vår största finansiär är den privata företagsvärlden, utan den skulle vi inte överleva. Och jag tror på att arbeta för läsning i nätverk med gräsrotsorganisationer, statliga myndigheter, specialister, redaktörer och företag, säger María Beatríz Medina.
Ett annat projekt fick stöd från USAID för några år sedan, vilket var mycket kontroversiellt. Speciellt när en USA-fientlig regering står för en fjärdedel av organisationens budget. Men så länge Banco del Libro får fria händer, ser Medina inga problem med donationernas ursprung.
Nu är dock samarbetet med Coca-Cola avslutat eftersom företaget begärde att få välja böcker till de rullande biblioteken.
I Petare väljer barnen en prinsessaga som de redan kan utantill. Den påminner om Moraträsks gamla Tigerjakt; man går över fälten, det blåser i träden, man krälar i träsket och hela tiden är barnen med och fyller i och gör rörelser.
Så fort sagan är slut springer en av killarna ut genom dörren och nedför trapporna. Han vill hem och se om det kommit en ny bebis till familjen.