Blir det förtalsrättegång? Den kontroversiella boken ”Den motvillige monarken” om Carl XVI Gustafs privatliv har väckt en mediestorm. I dag ska kungen själv kommentera boken.
Kungens traditionella pressträff efter älgjakten på Halle- och Hunneberg på torsdagen kan bli den mest välbesökta någonsin. Efter en vecka av spekulationer och utryckta citat från boken är förväntningarna stora på en reaktion från kungen. Frågan är om kungahuset ska gå till motattack och stämma författarna för förtal eller om man ska försöka tiga ihjäl boken. I kungahuset finns principen att man aldrig kommenterar ”struntprat” men däremot är man beredd att gå till domstol för kränkande påståenden.
Advokat Lars Wiklund i Stockholm har läst manus till den nya boken om kungen på uppdrag av förlaget och gett sina synpunkter om vad innehållet kan ha för juridiska konsekvenser.
– Jag kan inte gå in på vilka synpunkterna är, det är en sak mellan mig och förlaget. Men jag vill vara tydlig på en punkt; i mitt uppdrag ingick varken att godkänna eller avråda en publicering, säger Lars Wiklund till DN.
Lars Wiklund är en av Sveriges ledande experter på tryckfrihet och har företrätt både redaktioner och drabbade personer.
– De som skrivit kungaboken måste kunna visa att det som sägs i den är sant eller att de åtminstone har skälig grund att tro detta. Skälig grund betyder i det här sammanhanget att man gjort tillräckliga efterforskningar och ansträngningar som man kan begära, säger han.
I flera uppmärksammade rättsfall har Lars Wiklund stått på de förtalades sida. År 2007 företrädde han Gudrun Schyman som i Högsta domstolen (HD) vann ett mål mot Expressen för att tidningen publicerat en löpsedel som gav intrycket att hon skulle ha medverkat i en porrfilm. Förtal, konstaterade HD och dömde tidningen att betala 60 000 kronor i böter och Gudrun Schyman fick 50 000 kronor i skadestånd.
Han företrädde också Mona Sahlin, Ingvar Carlsson och Birgitta Dahl i en förtalstvist mot herrtidningen Hustler på 90-talet, då tidningen publicerade ihopklippta nakenbilder på olika kändisar. Även den gången avgjordes frågan i Högsta domstolen. Och även då vann Lars Wiklund och hans klienter målet och tidningen fick betala 100 000 kronor per överträdelse.
– En anledning till att dessa fall hamnade ända upp i Högsta domstolen tror jag beror på att det är ganska få förtalsmål som prövats i Sverige och att det därför inte finns någon tydlig praxis. Detta har lett till att det är väldigt dyrt för den enskilde att driva sådana här ovissa processer.
Kungahusets informationschef Nina Eldh upprepar att man ännu inte läst boken och därför inte kan bedöma om innehållet står i strid mot lagen. Hon utesluter därför inte att det skulle kunna bli ett förtalsmål mot boken.
I juli 2009 vann prinsessan Madeleine ett förtalsmål i Tyskland mot det stora tidningsförlaget Sonnenverlag och fick drygt 4 miljoner kronor i skadestånd.
Det var då det högsta skadeståndet som utbetalats i Tyskland i denna typ av mål. Förlaget dömdes för att man publicerat osanna och nedsättande artiklar om henne.
Fallet är nu överklagat till Högsta domstolen i Tyskland. Domstolsprocesserna i Tyskland leds av den tyska advokaten Matthias Prinz med stöd av kungahusets juridiska rådgivare (hovauditör) Axel Calissendorff på advokatbyrån Roschier.
– Vi har ständiga kontakter med honom eftersom målet ännu inte är slutgiltigt avgjort, säger Axel Calissendorff.
Vad är skillnaden mellan svensk och tysk lagstiftning på detta område?
– I korthet så kostar det mer att bli fälld i Tyskland. En annan skillnad är att målsäganden inte alltid behöver infinna sig i domstolen under processen för att berätta om sitt lidande.
Ger svensk lag fullgott skydd för privatlivet?
– Nej, det tycker jag inte. Svenska staten har inte implementerat Europakonventionen om skyddet av privatlivets helgd till alla delar. Den konventionen ger ett bättre skydd än våra förtalsregler. Våra grannländer har till exempel ett bättre skydd.