Innan vi hunnit sätta oss ner säger Therese Larsson:
– Intressant att vi träffas här på Kafé Station, det var nämligen just här Stieg hade sin sista föreläsning i Umeå 2002.
Hon har länge vetat att hennes farbror Stieg Larsson hade henne som förebild när han skapade Millennieböckernas Lisbeth Salander. Therese och Stieg hade en tät kontakt under många år, inte minst när hon i tonåren led av anorexi och depression.
– Vi mailade väldigt mycket och pratade på telefon. Det var terapi för mig, han ville lyssna och var intresserad, säger Therese Larsson.
I dag är hon 24 år och bor med sin pojkvän i en lägenhet i Umeå. Hon mår väldigt bra och är betydligt mer social och pratsam än Salander.
Då, under tiden Stieg skrev böckerna, var Therese en rebellisk tonåring; svartmålad, svarthårig och kängor på fötterna. Hon såg yngre ut än vad hon var i kroppen på grund av sin ätstörning och bar på en stark vilja att hjälpa svaga.
– Det hände att jag råkade i bråk ibland men allt oftare gick jag emellan i slagsmål. Det spelade ingen roll om det var killar på två meter som bråkade. Jag blev bara arg och kände ingen rädsla, säger hon.
Viljan att hjälpa speglar fortfarande en stor del av hennes personlighet.
– Det händer då och då att jag sitter och pratar med någon utslagen människa på Umeås bussterminal. Jag vill hjälpa, det är sådan uppväxt jag har haft, säger hon.
Hon pratar om sin farbror som en idol och en hjälte. Även han ville rädda världen. Hon minns det som en stor och spännande händelse när Stieg kom hem till Umeå på besök. Han hade alltid intressanta historier att berätta som han varit med om.
– Men ibland blev jag och min storebror utestängda från köket, då blev historierna allt för hemska. Men vi tjuvlyssnade alltid med spänning, säger Therese.
Envishet är en annan tydlig likhet. Blir Therese Larsson nedslagen reser hon sig alldeles säkert upp igen, både bildligt och bokstavligt.
– Jag ger inte upp i första taget, inte förrän allt går åt helvete kan jag lämna det.
Hon läste Millenniumböckerna strax efter Stieg Larssons död och den starkaste känslan var hans närvaro. Hon ser också en likhet mellan böckernas huvudperson Mikael Blomqvist och författaren själv.
– Böckerna är liksom bara Stieg, kvarteren som Mikael Blomqvist rör sig i är dessutom till viss del Stiegs egna, säger Therese Larsson.
I morgon har ”Män som hatar kvinnor” Sverigepremiär men Therese Larsson har redan sett filmen, hon och hennes familj bjöds in på galapremiären i Stockholm. Hon tycker att Noomi Rapace gjort ett bra jobb som Lisbeth Salander. Men böckerna gav fler detaljer och där fick Therese Larsson en starkare känsla för Salander.
– Jag tycker om henne, allt hon gör är så bra, inte minst med advokat Bjurman. Jag känner igen mig i hennes hämndlystnad och tron på rättvisa.
Alla kommer på ett eller annat sätt att få sin hämnd till slut. Hur tror du det skulle kännas att träffa Lisbeth Salander, skulle ni kunna bli vänner?
– Självklart, jag tror hon skulle kunna känna tillit till mig, säger Therese Larsson.