På onsdag kommer en ny reportagebok av Roberto Saviano, som skrev bästsäljaren ”Gomorra”. Han fortsätter att skildra den italienska maffian trots att han lever under dödshot. Saviano har blivit en frihetssymbol för 2010-talet, skriver Cecilia Schwartz.
Vid en första anblick ser Roberto Saviano ut som vilken ung italienare som helst. Kort skinnjacka, dyra solglasögon, silverringar på pekfingrarna. Men han är ovanligt blek. Den där blekheten har sin sorgliga förklaring: sedan hans bok ”Gomorra” med avslöjanden om den neapolitanska camorran kom ut 2006 har han haft ett dödshot riktat mot sig och tvingats leva under livvaktsbeskydd. Dygnet runt i tre år. För en månad sedan fyllde han 30.
I ”Gomorra” framträder en nattsvart bild av en maffiaorganisation med tentakler långt utanför Neapels och Italiens gränser. Många har försökt – men ingen har riktigt lyckats – att förklara varför just ”Gomorra” fått ett internationellt genomslag som man knappt trodde var möjligt i bruset på den här sidan millennieskiftet.
Saviano säger sig hata boken för att den har tagit hans liv. I instängdheten på det femtioelfte anonyma hotellrummet är det kanske inte någon större tröst att boken har sålts i 4 miljoner exemplar och översatts till 50 språk. Inte heller att filmatiseringen beundrats av en världspublik och fått recensenter att drömma om en neorealistisk renässans.
De likgiltiga säger att Saviano får skylla sig själv; de surmagade att han bara gjorde det för pengarna. När man talar med neapolitanare får man ofta höra att visst, visst, allt det där han skriver är sant men varför basunera ut det till hela världen? Neapel som är en sådan vacker stad. Kunde han inte berätta något trevligt i stället?
Nej, det kunde inte Saviano, och om det är något gott den solförgätna avskildheten gjort med honom så är det att mejsla fram en engagerad opinionsbildare. Hans artiklar publiceras regelbundet i flera stora europeiska tidningar som La Repubblica, Die Zeit, El País, The Times och i svenska Expressen.
Han har en stil som anklagats för tafflig retorik och alltför stort patos, men faktum är att hans vibrerande prosa går rakt in i läsarnas hjärtan. Kanske för att den är äkta.
I Milano har studenter låtit trycka upp t-tröjor med Che Guevara-liknande porträtt av Saviano. En frihetssymbol för 2010-talet? Mer nödvändig än någonsin.