Vem var det där som plötsligt började läsa högt ur en bok?

På andra våningen på Stockholms universitetsbibliotek har den svenska ljudkonstnären Åsa Stjerna gjort en nästan osynlig installation, som kan avlyssnas på plats till och med fredag. Med hjälp av en speciell teknik har delar av bibliotekets väldiga ventilationstrummor förvandlats till högtalare, där en svärm av röster sipprar fram. Fragment av inspelningar som hon gjort där bibliotekspersonalen har fått läsa ur verk de valt själva ur bibliotekets sortiment.

”Inget särskilt hände, endast två ryska bönder stod och hängde …”, reciterar en röst innan den försvinner igen, i kröken av trumman snett ovanför hyllan för Psykologi. En annan läser kryptiskt ur en bok om någon som ”… kommit för att delta i festen efteråt”.

Det är subtilt, seansaktigt gåtfullt. Fast installationen blir också en indirekt nutidskritik. De högläsande bibliotekarierna låter fångna i sina ekande aluminiumtrummor, liksom spöklikt satta på undantag i en miljö som har börjat domineras av röster och ljud av en annan sort.

På ett svenskt universitetsbibliotek vårvintern 2009 hänger inte folk bara inåtvänt över travar med böcker. De uppdaterar också sina Facebookprofiler på slamrande laptoppar, talar helt sorglöst och bara halvt viskande i sina mobiltelefoner.

Snälla. Kan ingen trotsa den digitalbullrande tidsandan, ta fram en cirkelsåg, föra den mot ventilationstrummorna och släppa ut de där gamla hyssjande, analogt bokälskande och citatviskande bibliotekarierna ur deras fängelse, så man kan få lite lugn och läsro igen.