Efter tio års hajp håller e-boksmarknaden på att bli verklighet. I USA omsatte den över 100 miljoner dollar i fjol, i Japan hela 290 miljoner. Marknadstillväxten bedöms bli dramatisk. Men i Sverige står utvecklingen så gott som still – trots att vi ofta är ledande på modernisering och ny teknik. Hur kan det komma sig?
Anledningarna är två. Till att börja med saknas det fortfarande ett bra och prisvärt verktyg att läsa e-böcker med – något som känns och ser ut som en bok och som gör det möjligt att ge sig hän åt berättelsen utan att störas av tekniken. Men detta problem kan vara på väg att lösas.
Amazons läsverktyg Kindle, som rönt stora framgångar i USA, släpps i Sverige om bara en vecka, och det ryktas att både Apple och Microsoft lanserar var sin egen läsplatta nästa år.
Den andra anledningen är att utbudet av titlar är så begränsat. Av de mest sålda tryckta böckerna finns bara ett fåtal att köpa som e-böcker. Detta har de svenska förlagen (äntligen) börjat ta tag i.
I våras skickade Bonnierförlagen ut ett antal avtalsförslag för e-böcker till sina författare, i syfte att kunna börja ge ut både nya och gamla böcker digitalt.
Reaktionen på utskicket blev oväntat stark. Den 15 maj meddelade Författarförbundets ordförande Mats Söderlund i DN att han tyckte att avtalsförslagens ersättning (24 procent) var för låg, i jämförelse med Google Books 63 procent, och uppmanade sina medlemmar att inte skriva under.
Söderlund fick snabbt stöd i bloggar och i medier. Det var tydligt att han inte var ensam om att tro att en e-bok är en minst lika lönsam affär som en tryckt, eftersom den inte behöver tryckas och lagerhållas, och att författaren därför borde få mer av kakan.
Problemet med det resonemanget är att det utgår ifrån att kakan kommer att vara lika stor som i dag. Så är inte fallet. Ingen vet exakt hur mycket mindre intäkter förlagen kommer att ha i en e-boksbaserad bransch, men de flesta är överens om att skillnaden på prissättningen mellan e-böcker och tryckta kommer att vara betydande.
En undersökning i tidningen Svensk Bokhandel visade att den genomsnittlige bokläsaren bara är villig att betala 73 kronor för en e-bok. Alltså en tredjedel av vad en inbunden tryckt bok kostar i dag.
Bokbranschen står därmed inför ett gigantiskt problem – i Sverige och hela världen. En produkt som man fram till nu kunnat sälja för 300 kronor kommer i framtiden inte att kunna säljas ens för hälften. Visserligen behöver inte e-boken tryckas, men det sparar bara in 15–20 procent av den totala produktionskostnaden, medan de andra förlagskostnaderna är desamma som för en tryckt bok.
Det som förlagen sparar på att slippa trycka kan de alltså inte bara ge till författarna, utan måste använda till att kompensera de uteblivna intäkter som den extrema prissänkningen innebär. Annars faller hela affärsmodellen.
Visst kan man hävda att affärsmodellen är föråldrad – som Linda Skugge i sin frontalattack ”De förlegade” (Expressen 23/9) – men det är en annan diskussion, kan jag tycka. Här och nu gäller den konkreta frågan hur förlagen ska förändra sitt arbete för att ha råd att ge sina författare mer.
Ska de sluta ge ut förlustböcker som lyrik och smal litteratur? Ska redaktörerna och förläggarna halvera den tid de arbetar med texten? Ska man dra ner på korrläsningen? Marknadsföringen? Layouten? Sättningen? Omslaget?
Bara genom att dra ner kvalitetskraven på dessa viktiga produktionssteg är det möjligt för förlagen att möta Författarförbundets krav. Är det verkligen värt det?
Personligen tycker jag att det finns anledning att värna om den nuvarande modellen – jag upplever nämligen att samarbetet med min förläggare, redaktör, korrläsare etc har varit viktigt i arbetet med att skriva och lansera mina böcker – och är beredd att sänka mina royaltykrav för att hjälpa den överleva i en e-boksbaserad framtid.
Men det är inte Mats Söderlund. I sitt senaste pressmeddelande rekommenderar han sina medlemmar att lansera sina e-böcker på sajten Google Books i stället för genom sina förlag, trots att Google Books varken ger dem högre ersättning eller någon möjlighet att hoppa av när de väl gått med. Google stoltserar visserligen med att de ger 63 procent i ersättning, men när man synar kalkylen är dessa 63 procent i realiteten bara 21,5 procent – av ingenting.
Google Books ger nämligen bara författaren en andel av eventuella annonsintäkter som boken inbringar på sin sajt. För att några intäkter ska genereras måste alltså någon köpa annonsplats intill boken, varpå denna webbsida ska trafikeras kraftigt, men bara av amerikaner – för Google Books är endast tillgänglig från amerikanska IP-adresser.
Av dessa högst hypotetiska annonsintäkter får sedan författaren 63 procent. Fast inte i handen. Först drar Books Rights Registry bort en administrativ avgift på 20 procent. Efter det finns 43 procent kvar, som författaren och förlaget ska dela lika på. Kvar blir alltså 21,5 procent till författaren, av en för de allra flesta med största sannolikhet obefintlig annonsintäkt.
Som stolt medlem uppskattar jag Författarförbundets engagemang för författarnas villkor, men engagemanget måste bygga på kunskap och realistiska förväntningar. Annars finns risk att en klyfta växer fram mellan förlag och författare, och att branschen försvagas – medan makten sakta men säkert flyttas över till teknikleverantörerna.
En sådan utveckling kommer att bli förödande för både förlag och författare. Musikbranschen utgör ett varnande exempel.